Skillnad på olika sippor

 

Vad är det som blommar och kan väcka så heta känslor, att folk är beredda att demonstrera och förhindra att markytan exploateras. Det blir liksom två läger: De som vill skydda växtligheten och de som i förlängningen månar om arbetstillfällen inom stenindustrin, t ex på File Haidar uppe vid Slite på Gotland.

Backsippa, fältsippa, nipsippa, mosippa… Frågade mej vad är skillnaden när jag hade sett den lilla på inledande fotot. De vanligaste är backsippa och fältsippa, så det var väl en sådan, men vilken? Googlade så klart och gjorde några skärmdumpar:

IMG_4692

Kom fram till att kolla in svepeblad- men vad är svepeblad? Fortsatte leta, men så enkelt att hitta svar på det verkade det inte vara:IMG_4693Men skam den som ger sig heter det ju! Fortsatte letandet. Slog på mer kända vitsippan och där kunde jag läsa att den hade tre svepeblad en bit ner på stjälken, och då blev de lite mer förståeligt IMG_4695Där ser man tydligt tre blad på stjälken. Likadant är det på gulsippa. Till skillnad från blåsippa som inte har några blad ALS på stjälken, utan en bladtuva nere på marken.

Svepebladen på ”mina sippor” var ju inte så markerade som vitsippans. Mer som en skål nästan direkt under blomman. Nu gällde det att se om det var filikigt ända ner till stjälken eller halvvägs. Hade det varit hela vägen, hade det varit en backsippa. Men jag tycker att det är till hälften -eller är det inte, blir plötsligt osäker. Går in och letar bild på nipsippa och hittar en fin bild som inte växer på/vid en gå gångstig IMG_4694Men så står det ju att fältsippa har tydligt bakåtböjda hylleblad-och vad är nu det😮 In och googla, leta igen. På NE-där skulle man vara prenumerant och betala för info. Nähä, gick vidare på andra blommor och hittade något på ”vallmo” som kunde ge förklaring, och det var väl det jag trodde: Kronblad ;))

IMG_4697.PNG

Det har ju blomman jag såg på stigen -så det är säkert en fältsippa.IMG_4688

Klart slut från ”forskningen” om den omstridda nipsippan -det var inte den -eller….aldrig kan man vara riktigt säker, och nipsippan ska ju vara blå och inte lilaaktig…Nej nu slutar jag med mina undringar.

Må så gott i vår- och för-sommartider

❤️Anna

Leave a comment »

Ramslökstid🍃

När blåsipporna nästan blommat ut är det dags att plocka ramslök. Den trivs i lite fuktig ängsmark, gärna lite stora lövträd som ger skugga. Kanske gillar den kalkhaltigt mark också.

Ramslök växer just här med pestskråp. Dess blomma vissnar snart och så kommer det rabarberstora blad, som skymtar bland ramslöksbladen i babyformat än så länge. Nu är det läge att plocka ramslök.

Gav mig ut i den soliga, men kyliga vårvinden till ett ställe inte alltför långt hemifrån med en plastkasse,för att fylla den ungefär till hälften.

Ramslök är ett mellanting av vitlök och vanlig lök i smaken. Bladens form kan likna liljekonvalj, men är mjukare.

Sparad vår kan jag tänka mig kalla det när jag tar vara på min skörd.

1. Kan användas direkt i soppor av olika slag, omletter, ja i matlagning där jag vill ha smaksättning av lök.

2. Sättas i en ”vas”, en burk vatten, där den står sig ev ett par veckor, i alla fall några dagar.

3. Torka i ugn på låg temperatur, ca 100 grader en  timme eller tills den upplevs torr. Skär den först i småbitar och rör om under torktiden nån gång. Blir ju bra att användas som andra torkade kryddor att strö i/på maträtter.

4. Ramslökssalt är tacksamt att ha i färsrätter, potatisgratäng, pajer mm. Det brukar jag göra en ordentlig ”portion”av. Så behändigt att ta en tesked i sås eller vad det som är på gång i matlagninsväg.

5. Mixad tillsammans med olja och kan förvaras länge i kylskåpet eller matkällaren. Bra om man vill göra soppa på ramslök, eller vill bestämma saltmängden själv.

6. Till sist gjorde jag en flaska ramslöksvinäger. Det är första gången jag sparar det på så sätt.

♥/ Skaparglädje- Ha en fortsatt fin vår🤗/

Anna

Comments (1) »

Resa till landet som hamnat mellan öst och väst.

 

I början av november 2016 var jag med på en resa till Moldavien. Tanken med resan var att få en inblick i hur ett arbete för de allra fattigaste såg ut.

Avreste en tisdag från Arlanda och kom hem sent söndagen efter. Jag flög tur och retur via Wien i Österrike och landade sen i  Chisinau .

Det två första nätterna bodde jag på ett bra hotell, för tanken var att Erik skulle följt med men han fick verkligen luftrörsbesvär- lunginflammation. Sven däremot tog en backpackertur i Östeuropa just då och anslöt till hotellvistelsen. Det kändes bra att få ett par dagar ihop och han följde gruppen ett dygn.

Hade med mig en keyboard  och lite leksaker som jag hoppades komma till användning. (Har senare fått veta att allt togs till Ivancea där det är arbete för barn med skolgång, mat och gemenskap.)

Vi letade upp adressen till CRAC  och förenade oss med övriga.

Vi hade betalt i förväg för mat som ordnades på ”CRAC”-ställen, övrigt betalade vi som man gör när man turistar.

Andra dagen i Moldavien reste vi norrut på väg M2, vägstandarden skiftade, men mestadels bra. Längs vägen upplevde vi ett välodlat landskap med byar och städer. Gårdarna varierade säkert i storlek, men jag såg inte att varje gård hade så många djur. Så produktionen var säkert inriktad på att sälja det som odlades.

Djurhållningen tycktes vara någon eller några kor, höns, och ev en häst anpassat till hushållet. Stängsel som vi är vana vid fanns inte. Enstaka djur var tjudrade i närheten av gården, eller vaktades tillsammans i byn av någon ”herde”- kanske turades bönderna om att vara herde. Då gick man lite längre bort från byn och lät korna äta sig mätta, innan de skulle hem och mjölkas.

Ovanstående bilder är tagna från bilfönstret, så skärpan är väl lite si och så. Jag funderade på om majsstjälkarna torkades och användes som ved, för skog att hugga ved i fanns inte i den här delen av landet. Däremot finns det i östra delarna, och då måste man ju köpa och betala för transport.

Väl framme i Edinet väntade ett intressant och lärorikt dygn. Vi informerades om romernas situation i landet, och här fungerade kyrkan som  en social instans att hjälpa med de resurser som fanns till hands. Grundskola som uppfyller landets krav. Att när den är klar, ha rätt att söka högre utbildning. En skola där lärare inte är statligt/kommunalt anställda, utan arbetar med inre drivkraft att förändra, och får lön som betalas via kyrkan. Säkert reducerad till existensnivå.

Vi fick veta att det bara gick barn här, som inte hade tillåtelse att gå i vanliga skolan, för de tillhörde fel folkgrupp, romerna. Hit fick barn komma och äta frukost och lunch mot att de gick i skolan. Där kunde kläder tvättas och alla fick tillfälle att duscha. Visst låter det främmande i våra öron? Men när vi fick besöka ett par av de hem som fick extra matkassar, förstod jag bättre.

Man kan tro att många föräldrar skulle nappa på den här förmånen, men vem vill utmärka sig tillhöra den allra fattigaste delen av befolkningen. Bild 1 ovan visar den första pojken som snart var färdig med grundskolan och skulle få hjälp med fortsatta studier. Många av barnen gick aldrig färdigt grundskolan, kanske skulle familjen till annat land och söka lyckan (tigga eller arbeta t ex i Tyskland eller Italien), eller behövde barnen arbeta så familjen fick lite mer inkomst, eller så måste de ge sig av hemifrån p g a platsbrist.

Den fattigdom jag såg var obeskrivlig. Den lilla flickan på bild 2 träffade vi på senare i sitt hem. Den kalla årstiden trängde man i hop sig i det rum som fick fungera både kök och sovrum åt alla 5 personerna. Fönstret var enkelt och skarvat på mitten. Precis som i mitt växthus, när jag fixat till en sönderblåst ruta. Enkel glas vintertid när temperaturen visar medeltemperatur under noll i det här området. Inte skulle jag vilja bo i mitt växthus, även om jag hade en kamin där!

En säng (för mamman och två barn) var väl ok, men ”soffan” som pappan och äldste sonen låg i, kunde på sin höjd beskrivas som totalt utsliten, tygrester hängde ner på sidan och stoppningen hade ersatts av en enkel madrass. Dagens matransom fanns i fönstret, eftersom pappan lyckades få jobb just den dagen. Så matkassen med mjöl, ris, olja mm från kyrkan kändes som chansen att överleva- ja barnen hade ju mat de dagar de gick i skolan.

                                                              

I Edinet övernattade vi på ett hotell som hette Paradis, och det var nog rätt namn, jämfört med de familjer vi besökt.

Nästa dag på väg mot huvudstaden, besökte vi två platser med liknande insatser. På det ena stället hade en kyrka i Vårgårda s a s blivit fadder åt och bistod med hjälp som behövdes. Förutom skola, mat och fritidssysselsättning för barnen, ordnades t ex sykurser för kvinnor.

Starkaste intrycket från den andra kyrkan  (som hade både kyrkbyggnad och skolbyggnad), var berättelsen om ”förföljelse” under sovjetregimen. De fick order om att överge kyrkan, den skulle rivas och brännas. Församlingsfolket höll ihop och samlades i kyrkan och trots att rivningsmanskapet stod utanför med maskiner att riva, fortsatte man be inne i kyrkan som man vägrade att lämna, för att platsen skulle bevaras liksom dem själva. Hur det nu gick till, så blev resultatet att än i dag står kyrkan kvar. Det får man kalla bönesvar!

En dag hade vi ”fri” att göra huvudstaden. Centrum med regeringsbyggnader och affärsliv och parker omfattade inte så vidlyftigt område. Huvudgatan heter Stefan del Mare, uppkallat från den man som levde på 15hundratalet och räknas som Moldavien förste kung.

Och affärslivet var mest marknader, där den största fungerade som en galleria, fast med marknadsstånd, där allt kunde köpas. Från finaste brudklänning till grytor och porslin. Mat, frukt, godis – här hittade man allt som behövdes till hemmet.

På annat ställe fanns blomstermarknaden, och konst och hantverk på ett tredje ställe, allt ute i det fria.

Tavlan med pionerna kunde jag inte lämna, den fick bli min souvenir. Den är så fint målad och varje blomma ser levande ut.

Annars fick vi lära oss, att vanliga affärer börjat växa fram först de senaste åren. För 20 år sen gällde endast torghandel.

Sista dagen var en söndag och det blev ytterligare besök på en plats där CRAC har skola med mat och gemenskap. En kvinna som haft många svårigheter och som nu hade hand om sitt barnbarn, fixade så både vi och mötesbesökare från byn fick middag. Det var verkligen fint ordnat med de resurser man hade. Förhoppningsvis, funderade jag där, om det var hit keyboerden hamnade till slut, för de hade inget piano eller orgel, utan fixade sång och musik med hjälp av datorinspelad musik.

På första bilden ovan tolkar Fredrik till svenska och till höger syns kvinnan som skötte musiken. De andra tre bilderna är lite mötesglimtar och på sista bilden syns både svenskar och moldavier njuta av maten.

Sen var min resa slut. Om Erik varit med så skulle ju han jobba på måndagen. Så min biljett gällde söndag kväll och Erik fick respengarna tillbaka med hjälp av sjukintyg.

De andra fortsatte med besök i ett kloster som var insprängt i berg samt ytterligare något, innan de på måndagen reste i ottan mot Sverige via Kiev.

Det här blev ett långt inlägg, men samtidigt en dokumentation av en mycket annorlunda resa. Så många intryck att bearbeta.

Flera gånger denna vinter har jag tänk på familjen med de tre barnen: Har pappan lyckats hitta jobb och fått ihop så mycket att det räckte att köpa ved och mat. Kanske har de fått tag på en bättre soffa, och tillslut sågat upp och eldat den gamla. Kommer barnen kunna bo kvar och fortsätta sin skolgång. Det är inte lätt att leva i ett samhälle där man betraktas som andra sortens människa, vad har dessa barn för framtidsdrömmar? IMG_3042

Den här lilla flickan, som bar hopplockade, lite för tunna kläder för årstiden och hade för stora skor. Så vackra ansiktsdrag, vad är hennes framtidsutsikter? Jag bävar inför tanken vad som kan hända när hon blir tonåring …..kommer hon att bli utnyttjad och kränkt på olika sätt.

I ett land med hög arbetslöshet och stora svårigheter att få statens finanser att räcka till. Där förmodligen korruption frodas och olika politiska åsikter kolliderar…Ett land som känner sig sviket av EU och där tanken gror ”vi hade det bättre under sovjettiden”. Landet har verkligen hamnat mellan stolarna.

Efter det här så försöker vi från Visby bidra ekonomiskt så att arbetet kan fortsätta i Edinet, och CRAC kan fortsätta mer på annat håll och stötta ännu fler familjer för en folkgrupp som inte verkar ha stora möjligheter att känna sig trygga. Ingen kan göra allt, men hjälpa att lindra för några.

Vill du veta mer googla på: Moldavien.org, om Elisabeth och Fredrik Olssons hjälparbete.

Är så tacksam mot livet som gett mig så mycket!

💞Anna

Comments (1) »

Nu har 2017 börjat

Årets första dag blev en familjedag med upptäcktsvandring i P18/Vibbleskogen. Hade på fb-flödet sett att det skulle finnas ett litet vattenfall i skogen och även fått en vägbeskrivning, som utgick från affären i Vibble och sen första gatan till vänster efter.

Vi ginade på militärvägarna för att slippa gå längs Toftavägen så lite som möjligt. När vi närmade oss målet så började spår av eldsjälar märkas i skogen. Här fanns det skyltar med namn på stigarna och plötsligt befinner vi oss i tomtarnas värld.

img_3548

Och vi myser vid tanken av julklappsutdelning innan vi vandrar vidare. Spännande det här….. -Nu hör jag fallet säger en av sönerna, men jag som hör lite sämre måste gå lite längre på stigen. Och där är det ju!

  img_3557

Ja inte var det något stort bygge! Men innerligheten i helheten blev något värdefullt. När vattnet kom över skovelhjulet åstadkoms ett ljud som påminde om en gammal motorbåt. Och med hjälp av fantasin kunde man drömma sig ut på en båtfärd i en skärgård någonstans. Och inte nog med det, nästa tanke kommer när man upptäcker den lilla ”hammaren” som slår mot en stor mutter på plattan upp till. Nu var man ju i en smedja någonstans. (Om det hade varit möjligt att lägga ut en filmstump här, hade du också kunnat höra)

Vi satte oss ner på bänken vid bordet och pratade om livet förr och  att någon i nutid lagt tid på att få till denna installation! Vi passade på att äta upp vår lilla matsäck.

Bortom vattendammen fanns en anslutning till en gammal militärväg mellan övningsfälten. Fast vi befann oss på kända marker, så hade ingen av oss gått just här förut. Vän av ordning i naturen gillade jag den här skylten:

img_3554

Det har jag väl nämnt förut om skräp som folk lättvindigt gjort sig av med.  Och ibland har jag städat upp lite och burit med till ställen där det ska kastas.

Nästa gång vi vill gå i vårt nyupptäckta område , har jag insett f o m i dag hur jag kan komma till rastplatsen vid fallet. Man behöver inte alls gå ut på någon asfaltväg  eller genom bebyggelse. Gamla militärområden är rika på stigar och vägar.  Ytterligare en vit fläck på kartan har vi utforskat i dag. Jag hoppas få göra många liknande upplevelser i framtiden!

 ♥ 

//Anna

Comments (2) »

Gotland i mitt hjärta

När sommaren kommer blir det många upplevelser som erbjuds på ön.
Almedalsveckan är  förbi. Vi som bor här och har tid kan välja och vraka mellan ett otal  programpungter varje dag. Partiledarframträdandena dem upplever man bäst hemma i TV-soffan, om man nu inte vill uppleva folkvimlet
Själv valde jag några föreläsningar inom bl a vård, energisektorn, och psykologi. Så intressant att lyssna till och berika sin kunskap

.IMG_1477
Teatrar och musikuppförande erbjuds av alla de slag några veckor under högsommaren.
När är en socken på södra ön, där man har gått samman och gjort satsningar. Man rensade ån för möjlighet till paddling ( testade vi i familjen för ngt år sen), och byggde en utomhusarena med plats för ca 250 personer. I år fanns föreställning med titeln ”För Allan del”, mycket tänkvärt om livet på landet genom århundradena. Tal och många musikinslag av 4 skådespelare. Och Allan anspelar på Allan Edvall och ainbuskpsppan Allan Nilsson.

IMG_1488
Folkmusik har vi njutit av på Groddagården i Fleringe(norra Gotland), och i Barläst gamla kalklada (omvandlad till samlingssal) njöt vi av en kväll med Svante Pettersson-musik. Han var riksspeleman, gick ur tiden 1994, och hans ”Gotländsk sommarnatt” är oförglömlig. Kan säga att det är en av de vackraste melodier jag känner till. Det finns en ursprungstext skriven av makarna Svantesson, men vid allmän publicering en gång gjordes den text vi är vana att höra:
”Stilla faller sommarskymning över gammal, gammal gård..”
Kan man njuta mer än att höra den framförd av Svantes son och barnbarn m fl musikanter i Svante Petterssons hemsocken?

Där framträdde också två unga folkmusiker, namnen har jag glömt, men jag minns deras showande under framträdandet

IMG_1545

Gotland chamber Music Festval med Staffan Scheja som inspiratör är em musikalisk vecka med många framträdanden. Vi valde invigningskonserten i St Nikolai och invigningstalare var förre stadsministern Ingvar Carlsson, tyvärr har jag bara sparat musiken med med video, så det lät sig inte laddas upp( går säkert via You Tube)

IMG_1607

 

Medeltidsveckan är säkert också välkänt för många av er, det var 30-årsjubileum i år. Men jag väljer bland upplevelserna och tänker på framförandet av västvärldens första opera skriven omkring 1150 ”Dygdernas dans” av Hildegard av Bingen. Vackra medeltidskläder och instrumentval som kan tänkas fanns då. Kvällskonsert i St Lars ruin:

IMG_1743

Mer musik blev det i Fröjels kyrka med pianoafton med Jonas Lundahl. så skönt att få sitta ner och lyssna till vackra pianostycken,  och låta ljuden föra fantasin dit den vill. Kyrkan var vackert smyckad med vilda växter som plockats i trakten.

 

IMG_1798

Vi har också varit ute med ett par små vändor med husvagnen vid havet. Tänk att få somna till havets brus, eller ta ett morgondopp, bara sitta och njuta av vädrets växlingar eller strandvandra.

IMG_1663

T o m en guidning på Norra kyrkogården blev ett trevligt input i Gotlands senaste 100 år. Där berättades i dramatiserad form om människor som gjort avryck på ett eller annat sätt i livet på ön.

IMG_1776

Så blir det ju härliga besök av när och kära, vänner från ön och fastlandet. Sommartid, ja då reser man inte från ön utan något väldigt angeläget. då är man hemma och får laga god mat och pyssla om sin trädgård

 

IMG_1758

Och tillsist ett råd ur min ” Instruktionsbok för livet ”, något man kan praktisera när höstmörkret kommer allt tidigare och sommarvärmen fortfarande dröjer sig kvar, så stressar man av lite extra…..

Ligg på rygg och titta på stjärnorna.

 // Anna

 

Comments (2) »

Trädgårdssnäckan

Det händer så mycket i min värld. Nyss var det så lugnt och stilla, jag njöt av min tillvaro i grönskan. Mat i överflöd, vänner lite varstans och hus att bo i.

Men så plötsligt far något genom grönskan och skär av mitt härliga gröna tak. Måste få en uppfattning av vad som händer… Spanar uppåt, hittar genast en mast att klättra upp på

imageOj , vad ljust, blir ju alldeles bländad. Ser åt olika håll.

Men varje väg verkar kapad, i alla fall alldeles utom räckhåll för mig. Vad ska jag göra? Inte lätt att vända på det här stället med min ”husbil”. Här gäller att tänka sig för. Sitter jag kvar, blir det min död här i det starka solskenet. Ojoj, vad ska jag göra?  Måste, måste kunna klara en vändning på fläcken!

 

Jippi, jag klarade det, nu gäller att glida långsamt.imageOh, det gick ju bra. Men här vill jag inte bli kvar. Fortsätter lite på den här motorvägen, kanske jag hittar en grön, mer tilltalande väg. Nu börjar jag faktiskt bli riktigt hungrig efter den här utflykten. Bäst att söka mig in i grönskan, vill inte vara här, verkar farligt!

Svänger modigt från väg till väg, det här går ju som smort! Men mat, mat,MAT… Till slut får jag gå armgång för att äntligen komma rätt. Nu äntligen kommer jag i säkerhet.

Hej, hej…

En liten medborgare vid dikeskanten gjorde att jag hejdade mig lite med liens framfart, tog fram mobilkameran och lät fantasin flöda.

♥//Anna

 

Comments (1) »

Guckuskon -upplevelse i försommarkväll

Härligt solvarm dag, ja så var lördagen den 4 juni 2016. Efter dagens helgföberedelser packar vi fikakorgen och far norr ut mot Slite. Strax efter Bäl svänger vi vänster och  mot Hejnum. När man ser Hejnum kyrka svänger vi höger vid bygdegården och fortsätter ca en kilometer.

Nu gäller det att ha siktet inställt på en gård med syrénbuskar på vänster sida. Och där plötsligt, finns på höger sida en liten skylt ”Kalgateburg”, där svänger vi in på en knappt farbar, kalkdammig väg. Rakt ut i vildmarken känns det som, det vi kallar väg, delar sig igen och vi tar höger mot en ännu enklare körväg.

Snart tar ”vägen” slut och det finns en öppning i landskapet för parkering, här finns också en bra beskrivning på naturreservatet.

Vårt mål är att vandra ett par kilometer för att hitta en plats på ca 200 kvadratmeter mitt ut i ingenstans.

Vi följer reservatsstigen, väl synlig i landskapet – en gång var jag här på studiedag med jobbet för att lära mer om växt och djurlivet på kalkmyren.image

Vi passerar väldigt skiftande natur, ser vacker ängsmark med massvis av tjärblomster, karg myrmark, idegran och många andra intressanta växter. Känner mitt forna intresse för växter darra av iver.

När stigen svänger kraftigt till höger, kommer vi på en ny stig och följer den 20-30 meter, där viker vi av vänster på en ny stig. Nytt för mig var att någon vänlig människa satt upp en skylt ”GUCKOSKO 1 km”, och det var det som var målet. Vi går och går, kilometern känns väldigt lång, stigen blir nästan osynlig ibland. Men behåller man färdriktningen och går tills det dyker upp ett trådstaket för djur på vänster sida, då på höger sida bland träden finns underverken. De blommar kanske ett par veckor och det är som bäst nu upplever jag. Lägg på minnet dagar kring nationaldagen, det är då man ska komma hit. Vi strosar omkring njuter och beundrar. Försöker känna doft, kanske en svag aning om apelsin, men ögonfröjd! Har ingen annan fotoutrustning än mobilen, håll till godo

:imageimageimage

När vi går tillbaka applåderas vi av en hackspetts ihärdiga ”trummande” , det ger ytterligare en dimension till upplevelsen. Åter vid parkeringen tar vi fram fikakorgen och bord på plats kommer oss väl till pass. Mums med paj och vaniljsås!

//Anna

Comments (2) »