Det låter som musik. Ett uttryck med positiv klang. Man kan inte vara arg eller ledsen när man ska uttrycka sig med sång/musik. Det går bara inte ihop. Försök sjunga en stump när du är arg eller gråter. Det går bara inte. Så därför borde alla ägna sig åt musik för att må bra eller bättre. Musik leder känslolivet i positiv riktning.
Förra helgen lyssnade jag till en musical med texter och sånger av Lina Sandell-Berg. Hon författade mer är 1700 dikter, skrev texter till söndagsskolor i mer än 35 år. Tror faktiskt att det är så att de flesta av oss kan/känner till ganska många sånger hon skrivit. T ex:
- Tryggare kan ingen vara
- Blott en dag
- Bred dina vida vingar
- Jag kan inte räkna dem alla
Härom dagen kom jag på mig själv att gå och gnola på en av ovanstående när jag njöt av allt det fina man upplever ute i naturen just nu. ” Jag kan inte räkna dem alla” – vad då det blommar ju överallt.
Jag är tacksam att mamma Ingeborg var så enträgen att se till att barnen skulle träna musik. Vilken källa till glädje. Jag är inte speciellt musikalisk. Tvärt om så känner jag mig ganska begränsad i denna genere. Men med envishet och träning så blir det resultat. Och så får man inte vara rädd att göra bort sig. Men min insats har stannat på det lilla planet och det är jag nöjd med. Rampljuset sköter andra mycket bättre.
Jag är glad att jag kan klara spela till psalmsången i min kyrka om jag får tillfälle att träna i förväg. På senare år har även fotpedalerna på orgeln blivit använda. Det är en härlig känsla att få bidra med det i gudstjänsten. Och i skoljobbet hade man ju stor nytta av att kunna sjunga och spela på musiktimmarna i klassen. Där använde jag oftast gitarren.
Hoppas några elever i sin tur kunnat fortätta att utveckla sin musikaliska talang. Minns en Jakob som jag lärde lite om ackordspel på piano. Och han hade talang. Vid julfesten spelade han felfritt till klassen när de sjöng ”Jag såg mamma kyssa tomten”. Hans mammas kommentar efteråt : Jag visste inte att han kunde spela, de hade säkert inget piano eller synt hemma. Och av Ellens mamma fick jag en blomma för gitarrlektioner. Det är många år sen, men varje år blommar det gula majvivor i trädgården som påminnelse om – ja faktiskt musiklektioner.
Min pappa sjöng, men han var inte så tonsäker, men sjöng det gjorde han. Syster Gullan har gillat musik och rytm. I sina bästa år talade hon om att hon var en trumstjärna. Takten den kunde hon hålla när hon ville. Men att få till rätt ton vid sång, det var värre det. En gång härmade jag hennes sätt att sjunga. Men det godkändes inte. Du sjunger fel sa hon. När jag sjöng rätt – ja då var hon nöjd. Sång och musik har varit ett sätt att umgås med henne. Vet faktiskt inte om vi hälsat på varandra utan att vi haft musikstund i hop.
Tinnitus – det låter inte som musik. Det tjuter ständigt i öronen som om de glömt stänga av en gammal TV nånstans. Tyvärr är det något jag har och det är säkert ett släktdrag. Min farmor berättade att det susar i öronen. Pappa sa att det ”luar” i öronen. Det går inte över, blir värre om man är trött eller stressad. Bara att gilla läget. Slölyssnar därför aldrig på musikradion. Spelar nästan aldrig skivor , annat än om jag verkligen vill lyssna. och aldrig har jag musik i bilen. Det blir alldeles för mycket ljud på en gång. Man måste ju vara uppmärksam på trafiken.
Musik skall byggas utav glädje, av glädje bygger man musik. Det är sant. Att gå på en konsert av något slag är inspirerande! I helgen kommer det en barnkör som jag ska gå och lyssna på. Det ska bli härligt.
