Det blev nog rödljus…

Vårens vilda framfart bromsades upp av kylan :  Inte vill man ut i trädgårdslandet och så frön. Tröstar mig med att de gror i alla fall inte när det är kallt. Står inomhus i värmen och bertaktar livet utanför. Upptäcker att bondpionen har stora knoppar, rosa dagliljan har frusit av en bit och ginstbusken ännu inte visar någon blomsterglädje. Tankarna spinner vidare och jag minns 25 år tillbaka: Erik framför busken på samma plats  mors dag 1986. Hoppas blomningen blir lika riklig i år.

Börjar drömma om doften av kaprifol när blicken vandrar vidare till granen med sin klättrande invånare.  Och minsann börjar inte spireabuskens vita blommor skymta.

Kan inte låta bli att ta en runda och kolla efter mera. Trädgårdens dyraste planta visar sig ha tre knoppar – dillpionen! Härligt att den överlevt vintern och att den är p G! Investeringen tar sig sakta, men säkert nu på tredje året.

Snart lyser den röd!

Värre verkar det vara med fikonbusken. Men jag hoppas att den kommer igen på roten. Det har den gjort förut. Fikon gillar absolut inte kalla snörika vintrar. Det ska vara näst intill grön vinter. En gång har jag skördat  i tvåsiffrigt antal. Visste du att längst ut på sydöstra udden på Fårö står en fikonbuske innuti en liten muromgärdad plats? Kan den överleva på det vindpinade stället, så ska nog min klara sig också. (Upptäckte den på strandvandring med Monika från Sävsjö.)

Vet du att jag har minnen planterade? Fick av ”moster Karin” ett antal pingstliljelökar 1984. De är trogna år från år. Något år senare bröt jag av en liten kvist av en forsytia som stack ut genom spjälorna på ett staket borta vid vattenverket vid Haga i Visby. Den tog sig och den blommar ivrigt varje vår och bladverket ger senare på sommaren en härlig skugga inne på altanen. Det finns ättlingar till mor Ingeborgs snödroppar i Ängagärde, likaså en svartvinbärsbuske och en gul prästkrageliknande blomma.

 

Fem kaipar från skoltomten i Endre har etablerat sig och sprider sig under hasselbusken. Jodå ramslök  som kommer från en strandvandring med Eva längs stranden i Boge söder om Slite, har kommit igen ute på ängen. Och då står jag under en annan glädjespridare: Häggbusken. Den bad jag pappa Göte ta med sig från ängagärdsskogen och planterades ute i ängen. Året var troligen 1990 Det har blivit obligatoriskt att där varje år inta någon frukost eller fika när tiden ”mellan hägg och syren” infaller. Snart är vi där!

Ramslök

Vandrar vidare och blir påmind om det böljande landskapet kring Ätran (i Blidsberg Västergötland), gullvivorna lyser! Ja inte har jag gävt upp sådana plantor, men köpt därför att jag vill minnas. Och plötsligt är tankarna inne på sommar och semester. Tänk om vi skulle cykla på järnvägsbanken genom Ätradalen! Vi har  planer på det. Det blir kusinträff i Herrljunga under samma resa. Kusin Uno från Dalarna är en hejare på dalior – det är inte jag. Det är för jobbigt med vinterförvaringen. Mina dalior blir mest  engångs. I år blir det fyra rosa  exemplar, inköpta på trädgårdsmässan i Älvsjö. De står och värmer sig i växthuset ännu.

 Gullvior som sprider sig uppe på ”vägbanken” .

Det är skönt att det blir rödljus i livet ibland. Man behöver det. 

 Och nu har jag varit i Stockholm i jobbet över helgen. Och det du ser på den här bilden är utsikten genom fönstret när jag lagt mig på kvällen. Har många gånger  tackat Gud för stjärnhimlen jag kan se, att jag har ett ombonat  hem, mat på bordet och har hälsa och krafter. Lever i ett land med fred och har ett socialt nätverk. Det är värden som inte kan köpas för pengar.

4 reaktioner till “Det blev nog rödljus…

  1. Roligt att jag var med på en bild;) Intressant med minnen bevarade på det sättet du skriver, man kan ta med en liten växt från varje ställe man bott på till det ställe man flyttar, minnen på kruka helt enkelt;)

    1. När jag tänker efter så är det många planterade växter som finns därför att jag knyter ihop det med något jag minns. Hasselbusken – ja det minns man ju hemmifrån. Det var vid grinden man stängde för korna. Kabbleka – för tankarna till alla gånger man fick gå och ge kalvarna mat i deras hage. Där växte det kabbleka!!! Osv osv….

  2. Och vilken fin bild på Erik också! Roligt att läsa om minnena du planterat, några visste jag om sedan tidigare, en och annan var ny. Men faktiskt så känns trädgården än mer levande när man känner till minnena.

    1. Har faktiskt funderat på att göra en mer detaljerad beskrivning. Själv blir man ju äldre och kan glömma. Men det mesta jag planterat har nog en förankring i minnen. Det kan vara platser, händelser eller personer. Och att det skulle kännas mer levande – det ande mig! Tack att du skrev så!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: