Archive for juli, 2011

Om allt hopp är ute varför sitter vi då inne?

Fick vara med om en intressant  lördagskväll i Katthammarsvik, och rubriken på kvällen var just detta. En variant av detta skulle kunna vara Det kan bara bli bättre. Just nu tycker nog en del så om vädret. Senaste tiden har jag tömt vattenmätaren på 20 mm, 35 mm, och  34 mm . Om det är rekord för juli, det vet jag inte. Men en sak vet jag gräsmattorna är härligt gröna. Om man är utan pengar så kan man ju säkert säga Det kan bara bli bättre. Man får bara inte tappa modet och ge upp.  Inom varje människa så finns inneboende kraft att klara av saker man föresätter sig, men det kanske inte blir riktigt på det sätt man tänkt sig. Uttrycket  Nöden är uppfinningarnas moder  är bra. Många stordåd har uträttats när man varit i kris.

Britta, så hette kvällens föredragare, berättade att hon satte potatis i våras för första gången i sitt liv. När hon stoppat ner sättpotatisen och krattat till, började hon fundera över hur hon skulle veta var potatisen kom upp för hon misstänkte att det skulle växa ogräs också. Tänk om hon ränsade fel!  Men när det började grönska så förstod hon genast vad som var potatis. Med det ville hon ha sagt att ibland gör vi saker som vi kan känna oss tveksamma till. Men när du tänker till efteråt så känner du ofta på dig om det blev rätt. Våga satsa, när du ser resultatet och känner igen det, då vet du om det var det du behövde. 

 Blir det fel. Gör om – gör rätt, sa Eriks befäl.  Ge aldrig upp, det kan bara bli bättre. Uttrycket i rubriken kom från en som deltog i en Nordpolen expedition. En grupp skulle ta sig 50 mil på en viss tid. Det var bara det att deltagarna hade alla olika handikap och man skulle se om experimentet gick att genomföra. En som var nästan blind, döv och något mer jag inte minns, fick frågan: Varför ger du dig ut på sådant här? Det  är alldeles för svårt för dig. Han svarade då: Om allt hopp är ute för mig, varför ska jag sitta inne.. Han prövade och det gick! Men sa Britta tänk på att välja rätt reskamrater och välja rätt riktning. Och hur ska man veta det. Jo där kom potatisen in : Du känner det på dig vad som är rätt för dig, även om vi lockas att göra fel ibland.

En gång i tiden jobbade jag som SMU-scoutledare några år. Det var en utmanig, för jag hade aldrig sysslat med scouting förut. Men jag vågade satsa och det blev en av de roligaste perioderna i mitt liv. Jag bär med mig erfarenhet och härliga minnen. Där lärde jag en bön som jag  tycker mycket om :

Käre Far i himmelen, tack att jag finns till.

Hjälp mig leva riktigt

göra det du vill.

Lär oss här på jorden

tycka om varann

Låt oss få en framtid

skyddad av din hand.

 

Googla på värmlansspis, så får du se något av det vi höll på med på scoutträffarna.  Då lärde man sig också ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.”  Från denna tid har jag oftast regnkläder nerpackade i ryggsäcken. Då klarar man ovädren mycket, mycket bättre. Och matlagning från öppen låga smakar utmärkt. Vatten och ved var viktiga saker att ordna. Alla lärde sig samarbeta och hjälpa varandra.

Annonser

Comments (1) »

Strandvandring och ännu mera eftertanke

 Naturen är  min bästa källa till rekreation. I fredags fick jag en sådan där härlig dag att vandra längs en gotlandsstrand.

 

Strandvandring runt Gotland det är ett projekt upplagt på flera år för att komma runt ön. Det finns fyra sorters stränder. sandstrand, klapperstensstrand, strandängar och klintstrand. Klart man vill ha det första. Det som är vanligast på ön är klapperstensstränder. Klintstränder finns mest på västra sidan. Östra sidan sluttar långsamt ut i havet och de farliga pallkanterna hittar man på västsidan  Ska man runt Gotland så är det en vandring på ca 80 mil.

 Här passar stövlar bra att ha på fötterna.

Jag har gått på vintern då det varit isbelagt. Havsis är seg och verkar ha viss elastisitet.  På våren när hästhov tittar upp bland stenarna, sommartid är förstås vanligast men en höstdag är inte att förakta. Minns en gång för tre fyra år sen. Syster Eva och jag hade parkerat bilen vid Fluntinge strax söder om Grötlingbo udd. Vi tänkte gå runt udden och gina tillbaka till bilen. Det var lite gråmulet och regnet hängde i luften. Första delen bestod av stenig strandäng för att sen övergå i mer bördig strandäng. Där fanns ett fågelreservat. Det respekterade vi och undvek att gå in på området. Men tala om ojusthet, på gränsen till reservatet stod två skyttar och lät en hund skrämma upp sjöfågel som de sköt ner när de skrämda flög i väg. Kan det ha varit nödvändigt för att få mat eller var det lyxunderhållning?  Den frågan får jag aldrig svar på. Vi vandrade vidare, kom in ett område med sommarstugor lite här och var. Så skulle vi tillbaka till bilen. Vi ginade över udden. Det vi inte tänkt på var att det mörknade mycket tidigare än på sommaren. Hade inte Fluntinge fyr blinkat som vanligt den gången hade det varit betydligt svårare att komma tillbaka till bilen.

 Här har jag rundat viken och ser tillbaka mot Fluntinge fyr.

Så  den här dagen tänkte jag fortsätta där vid Fluntinge och söder ut mot Fide. Det var varmt och lite soldis. Ett öde strandavsnitt enligt kartan. Passerade några strandbodar, men tillsynes ingen hemma. Men djur på strandängarna var det gott om. Gillar inte speciellt att gå där det finns flockar av nötkreatur. Och för att undvika kontakt kan man gå ute i vattnet. Och det blev mycket sådant i dag. Först i lagom stövelhöjd, men det lockade att gå lite längre ut. Så tillslut så var stövlarna bara fotbeklädnad och jag gick i vatten en bra bit upp över knäna. Kan berätta att  jag lärt mig att tömma stövlarna utan att ta av mig dem. Man gör som det sjungs i en gotlandssång… att spark sig själv i rövi.

 Här töms stövlarna igen!

 Vattnet var varmt och skönt. Hade glömt mina vandringsstavar hemma , men ersatte dem med ett par övergivna stängselstolpar. En för el och en mer bastant för taggtråd. Utrustad med dem kände jag mig modigare att passera koflockarna. Går man ute i vattnet så slipper man ifrån den tråkiga släken som ligger och jäser i sanka strandpartier. Efter ungefär halva vandringen så var det underbara strandängar med lågt gräs. Lättgånget. Plötsligt hördes ett ihållande surrande från massor av insekter. På marken växte det ”ett hav av baldersbrå” ( en slags prästkrage) och det var därifrån ljudet kom.

 

En dag för alla sinnen och reservkrafterna har fått påfyllning. När jag går ensam får man tillfälle att gå igenom många minnen. Det är så avstressande och ett bra sätt att ”återfinna” sig själv. Jag mår så bra. Men att få gå tillsammans med någon som trivs med utmaningarna – det gillar jag mycket.

När jag just skrivit utkastet så blir jag medveten om det hemska som hänt i Norge. Mina tankar går genast till alla som drabbats och känner mig sorgsen att världen kan vara så grym.

  Martin Luther King sa ungefär så här: Det är inte den som är emot mig som jag räds. Det är den stora massan som inte vågar säga ifrån när något är fel. Ett rannsakande budskap från en som predikade fred och antivåld. Trots det så föll han offer för någon som inte tålde höra sanningen.

 Nästa tanke blir till den dag jag fick meddelande om att min lillebror omkommit. Vid det tillfället var jag på fjällvandring uppe i Sarek en vecka. Väl framkommen till slutmålet skulle jag ringa hem. Det var kväll, det borde varit mamma som svarade, men det var pappa. Det första han säger är: Något hemskt har hänt.  Per…    Jag stod i en telefonkiosk – mobilen var inte uppfunnen på den tiden och hade några enkronor. Året var 1978. Han hade sex dagar kvar till sin 18 årsdag den 24 juli. Alltså precis vid den här tiden på året.

( Bilderna har en text som syns om man för muspekaren över , fotona ärtroligen från juni/juli 1978 utom första som kan vara året innan)

 Hemma i Ängagärde

Pannkakor på G

 

 

Drygt en månad mellan bilderna, men en förändrad världsbild. Ett för och ett efter. Älsakade mamma och pappa.

 Minns pappas ord vid kistan: Man ska leva för varandra och ta vara på den tid vi har.  Jag tänker på orden och försöker tänka efter hur jag ska göra för att kunna uppfylla  det. Mina kära läsare: Var och en av oss  är unik och värdefull. Var och en av oss är en pusselbit och är viktig för  helheten. Det finns bara en som du. Vi behöver varandra. Alltid kan man uppmuntra någon varje dag. Bekräfta och säga något positivt. En vis man sa: Bär varandras bördor, gör det lite lättare för varandra att leva vidare. 

..finns bara minnen

Trots allt sorgligt som drabbar oss alla någon gång, så brukar jag tänka fåglarna kvittrar lika vackert fortfarande, blommorna lyser lika fint. Naturen är en källa till inspiration och ger ständigt energi….. Skaparen är god som lät människan få allt detta fritt och för intet.

Comments (4) »

Eftertanke

Helg igen. Jag brukar ju försöka skriva ett inlägg kring veckosluten.  Just nu upplever vi högsommaren med all sin grönska och artrikedom. Det har fallit regna så där ganska lagom på Gotland, så i år har vi bara behövt vattna någon gång extra, när det sett visset ut. I veckan  skördades den första gurkan i växthuset och tomaterna är på gång. Eftersom jag driver upp från frö själv, så brukar tomatskörden komma i gång  slutet juli/början av augusti. Jordgubbar, ja de flesta har ätits färska. Och nu väntar vinbären på buskarna. Gillar att kunna ta en runda i trädgården, skörda något för att få en smaklig måltid. Då känner man glädje över att trädgårdsarbetet gett  lön för mödan.

Annars har ju veckan präglats av att hela familjen nu är samlad i Sverige. Man tänker till, hur värdefullt det är att ha varandra. Tack alla ni kända och okända människor som  läst, någon har kommenterat. Tror inte någon av oss förstod vilket eko runtom i världen det skulle bli.  Att så många skulle uttrycka sin, i de flesta fall, beundran för Svens mod att det kan räknas i tusental är otroligt!  Och det stora flertalet är av annan nationalitet än svenskar. Vilken genomslagskraft sociala medier har!

Hur bra har vi det inte som får uppleva ”Almedalsveckor” där åsiktsfriheten verkar total och man kan fritt välja att tala, tycka och tänka. Kära politiker i Sverige, har ni tänkt på att många av er skulle inte ha en chans att få komma fram i länder som ”fostrar fram” rätt politiskt tänkande. Där man straffas om man uttrycker kritik mot dem som styr. Måtte vi alla ta ansvar att värna om denna möjlighet på ett rätt och värdigt sätt. Att inte falla för egen vinning, utan ta ansvar för landets bästa.

När jag var ung och höll på med min utbildning läste jag en bok som stannat kvar i minnet. Animal Farm,( på svenska Djurfarmen) av Orwell. Den yttre ramen beskriver livet på en grisfarm. Hur livet förändras efter hand. Från början är allt så rättvist och bra. Men så blir det en elit som tar över och det blir ett allt mer orättvist förhållande. Den ”dolda beskrivningen”  handlar om politik förstås.

Tänk om vi alla levde efter regeln:  Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Och älska din medmänniska som dig själv.   Skulle vi då få uppleva en värld fri från krig och orättvisor?  Jag vill tro det. Vid ett en nära anhörigs bortgång poängterade fadern Vänner, vi ska leva för varandra och ta vara på den tid vi har. Fadern stod vid sonens kista och gav oss andra de här orden.  Min fråga är :  Lever vi för varandra?  Eller tar egoismen överhanden för lätt?  Ev vis man sa: Pengar är roten till allt ont? Är det så?

Men det är , mänskligt brukar vi säga, att göra fel. Tänk på att ordet förlåt har en enorm betydelse. De bittraste fiender kan bli vänner när man räcker varandra handen ärligt med ordet förlåt. Använd världens bästa ord: FÖRLÅT! om du ångrar något du åsamkat någon. Bär aldrig på hat eller avundsjuka. Det tär att syssla med sådana tankar. Har man rent samvete upplever man FRIHET.

Comments (4) »

Svens mamma….

Säg den förälder som inte följer sina barn och önskar dem allt gott.  Har det senaste året följt Sven via cybervärlden så att säga. Någon gång ringt, mail, facebook och läst blogg och twitter. Har under året lärt mig oerhört mycket om  nätet. Jag har ju varit tvungen för att kunna hänga med. Och hur familjens grabbar puffat och inspirerat mig till att blogga. Ärligt kan jag säga att ”det trodde jag inte om mig själv”  för ett år sen.

Höjdpunkten senaste året  var resan i julas då Erik och jag besökte Sven i Shanghai.  Att uppleva dessa enorma ytterligheter. Flashighet, rikedom , ja jag vet inte hur känslan ska beskrivas. Aldrig har jag sett så fina bilar, dessa finanspalats, ett antal skyskrapor som tävlade i samma område om att bli högst. Sådana enorma investeringar det ska till för att åstadkomma detta. De fantastiska juldkorationerna längs gator och på byggnader i centrum kan jag inte beskriva tillräckligt målande. Den alldeles nyinvigda tunnelbanan lämnade inget att anmärka på.  Ingen tilläts gå fel. Allt skulle se perfekt ut. Snabbtåget från flygplatsen in till centrum kom upp i 430 km/h. Vad är Arlanda express mot det?

Kulturen står högt i rang, och på julafton försökte vi hitta en ”Pekingopera”. Det är en föreställning i akrobatik som fullständigt gör mig matt : Hur kan dom vara så viga, utföra sådana precisionsfyllda moment med många aktörer inblandade samtidigt?  För att nå denna förmåga måste det ligga träningstimmar redan från späd ålder av barn. Jag ser framför mig stenhårda pass och tränare under tusentals timmar.  Vi lyckades  komma över biljetter till en sådan föreställning.

Men allting har en baksida. Gå ut på morgonen när det är dags för att bege sig till arbetsplatserna. Då få du se mängden av cyklister och mopedisterna klädda i sina typiska kinakläder. Fullpackade bussar…

  Tittade man ut från 23e våning där Sven bodde så låg det för det mesta ett dis över staden, riktigt klart, ja då måste man ge sig ut på landet. Men det fanns värre områden berättar Sven, där du blir svart av sot  i ansiktet när du är utomhus. Miljöpartiet borde ha fullt upp där.

En annan sak jag noterade var respekten för de äldre. De tog hand om ev barnbarn, och var mycket noga med sin dagliga motion. Den utförde man i parker, längs stigar, ja där det passade utomhus.

Men det var ändå en stämning som inte var fri.  Och fattigdomen visade sig genom att det fanns tiggare även framför det finaste bankpalatset – även om det var förbjudet. Gatuförsäljare kryllade det av, men som var som bortblåsta när ordningsmakten närmande sig.  -Visst  rörde oss fritt hela tiden, gjorde det vi önskade, men känslan…… Trots det så var det en fantastisk nupplevelse att ha gjort den resan!

När det var dags för Nobelprisutdelning i Sverige, fanns det ingen information om det i Kina att fredspriset givits en kines. I sället för ära fängslades han. Och han anklagades för bl a något slags samhällsförstörelse, när han egentligen bara hjälpt till att skriva en lista på saker han önskade se i Kina. Den vanlige kinesen vet  lite om omvärlden. Man skyddas från ”farlig information”. Man tillåts inte ta reda på det.

Sen kvällstid på nätet i Sverige, är morgontid där borta. Ibland hade jag tur och såg Sven inne.  Här följer några citat:

7 juni  Sven   Jag pratade precis med en från Sandvik, de har ett väldigt spännande exjobb på gång, Ett exjobb som innebär först 1 månad på Taiwan, sedan 3 månader i Sthlm och sedan ytterligare 2 månader på Taiwan

8 juni Anna Ex-jobb: Det låter ju spännande. En annan del av Kina så att säga. En ny del av världen att lära känna.   

30 juni Sven  Jag ska försöka plugga lite, och ikväll ska jag demonstrera lite tyst.

 30 juni   Anna: Va då, nu blir jag nyfiken?

30 juni Sven   Det är partiets födelsedag idag. Så jag tänkte bara skriva ”frihet” på ena benet och ta en tur i stan. Helt tyst.

30 juni Anna  Akta dej, du vet hur det gick för dem på Himmelska fridens torg när vi var där 2001.

 30 juni Sven Jag är utlänning, de skulle inte bunta mig, och jag skulle nog inte göra motstånd.

 30 juni Anna  De lär ju vara hyperkänsliga efter allt som hänt i arabvärlden.

 30 juni Sven  Ja, så kan det vara, men ofta bryter de mot sin egen konstitution.

 30 juni Anna  Det verkar vara laglöst land ibland.

Sven     Ja, ofta vet man nog först i efterhand vad som är OK eller inte, det är ganska godtyckligt.

 Anna  Det verkar som om den del makthavare där hos dig tar egna initiativ och slår till.  Var rädd om dig, och som    jag  brukar säg Vi har bara en Sven!  Det kan väl inte bli så att det spolierar papper på dina studier det gånga året.

Sven  Har inte tänkt bråka, bara skriva frihet på mina vader och ta en cykeltur. Om de skulle förstöra papper så gör det inte så mycket. Kan nog klara mig ändå. Snart är proven förbi!

Anna   Jaha, bara att välja annat land då

Sven Ja, kanske var bra med Taiwan

Anna:  Tänkte väl det. Känns lite mer västerländskt, eller amerikanskt kanske.

Sven Jag hör av mig när vi planerat vårt resande lite mer, fast det kan nog komma att spontanändras ändå..

….insåg nog båda att det inte skulle passera obemärkt. Vi anade ….. Såg jag meddelande från Sven i någon riktning på nätet, så visste jag att han var fri. Litade till hans omdöme, trots att han tänjde på gränserna. En annan gång skrev jag: Man ska inte reta tjuren, han ger sig aldrig. Antingen ger han sig på dig, eller så måste du försiktigt dra dig baklänges bort innan han hinner fram och skadar dig.

Nu är vi på andra sidan. Information från en delvis sluten del av världen har förmedlats. Media har varit på hugget. Och ännu fler vänner och följare på nätet. Kanske var det Svens mål med aktionen. Framtiden får utvisa det.

Och här två facebook meddelande från  okända vänner  till Sven

Hey! i think u did good stuff. but china is china… its too far from freedom of speach… and chinese government loves to buy and sell souls, to rull the destiny…just to feel almighty… all the best! cheers! never give up!

谢谢你所做的一切,for China    enligt googleöversättning :   Tack för allt, för Kina

Det känns varmt i hjärtat när jag ser allt det här Sven.

 

Comments (7) »

Mera Almedalen 2011

Den 5 juli . Tänkte testa vad som bjöds dagtid. Först så blev det:  Makt, medierer och andlighet på Krukmakarens hus. Med Lars Adaktusson, Anna Lindman Barsk, båda journalister och samhällschefen TV4 Fredrik Lundberg, Niklas Piensoho, pastor samt Tomas Brunnegård, koncernchef Stampen (= mediagrupp på västkusten) Samtalsledare Daniel Grahn fr tidningen Dagen. M a o ett gäng kunnit folk i mediabranschen.

 Seminarium, Krukmakarens hus

Daniel Grahn, Lars Adaktusson, Anna Lindman, Tomas Brunnegård Fredrik Lundberg  och Niklas Piensoho

Adaktusson berättade att 70-talets journalister anammade att ideologins fiende  nummer ett var kristendomen. Detta har skapat  stor okunnighet på området och  leder till sk hysteridrev typ Åke Green. Hade man varit insatt så borde man veta vad kyrkan har haft för grundvärderingar i hundratals, ja tusentals år.

Niklas Piensoho hade vid intervjuvtillfällen upptäkt att journalister inte kände till olika samfund, än mindre visste vad de stod för. (Kanske lite som att rapportera om fotboll och inte veta om varifrån de olika lagen kommer…. Jaja dom spelar fotboll allihop, och har delat upp sig i lag, för alla kan inte vara inne samtidigt/min anm).

Kyrkan är den plats dit människor med olika åsikter, ekonomi, politik, etisk bakgrund…. får vara med, kan samsas, därför att de vill dela samma värdegrund.

Exempel på det mest anmälda TV programmet i närtid handlade om Uppdrag granskning om Frälsningsarmen. En deltagare i publiken berättade att han som pastor träffar många, många människor som söker hjälp och samtal. Han kände som uppgift att stödja och hjälpa under tystnadsplikt. Att förklädda besökare med dold kamera sökt kontakt i andliga frågor och bett om vägledning. Och som sen går ut och beskriver det på sitt vinklade sätt – är det god journalestik?

  Trovärdighet och etiska spelregler var finns det? Människor med religiös ideologi diskrimineras – reagerar ingen?

Sedan gav vi oss ut i vimlet på stan igen. Började med att få en orange kasse vid  ”Vi kör för din skull”  Sveriges åkeriföretag. Den behövdes för att samla all reklam och inf som delades ut överallt. Fick en trisslott om man svarade på enkät vid ”En smart fastighetsförmedling” – dock ingen vinst, kanske delade de bara ut nitlotter.

Kulturevenemang lockades det med , lärarförbundet, elpriskollen, nätverket mot cancer…

Ja de verkade ju vara vettigt att stanna till där. Svarade på ett frågeformulär, ansiktscanning och samtal med expert på området.  Scanningen såg inte vacker ut, men signalerade inget anmärkningsvärt utan en bra solhud för både Eva och mig. -Ja men fläckar på ryggen här då? Snabbkoll – Nej sådana fläckar är absolut inget, det får man med åren (!)…

 

Massor av båtar i hamnen verkade spännande. På  Tre Kronor, jättestor segelbåt handlade det om nyttig mat. Att odla och konsumera. De visade i praktiken med att ha en lunch men bra råvaror: Äppelmust fr Halfreda, soppa med lammfärs och grönsaker, bröd med humus(kikärtssmör) piroger på fioldeg fyllda med mangold mmm Kolla här:

 

Sen cyklade vi hem nöjda på upplevelser den dagen.

Onsdag kväll Folkpartiets dag i Almedalen…

Parkerad cyklarna och gick förbi biblioteket, och vem sitter där…är det inte Bengt Westerberg

Arbetsgrupp kring Westerberg

  … mot Almedalen

Vad sa nu Jan Björklund:

Det som tagit århundraden att bygga upp här,  fixar alltfler u-änder på något år. Det finns människor med höga utbildningar som har stor kunskap. Vi borde välkomna invandrare… Arbet,utbildning ansvar ska löna sig…. låt lärarna få vara  lärare…  ,det rev ner en lång applåd  , mm mm …… som att Fridolin + Juholt + Sverigedemokraterna = pinsamt för Sverige. Sen snabbt upp på Strandgatan och Efterfrågat, inte missa det en gång till p g a sen ankomst. Vi tog långa steget och kom in!

Efterfrågat ett program med utfrågning och humorinslag med kvällens talare. Jan Björklund fick svara både på allvarliga frågot i sin politik, och fick vara beredd på att immitatören dök upp med t ex Pehr Gyllenhammar, Christer Ulfbåge, flera f d partiledarem fl. Som avslutning  dök Jan Guillou  och pratade lite författarskap samt passade på att tacka kvällens gäst med en T-shirt ”Make love – not war” antagligen med anspelning på att Björklund vill återskapa ett regemente på Gotland.

  Kvällens avtackning

Därefter var det dags att inhandla en glass på Kränku. Det fick bli nya smaken med päron som Magnum utökat sortimentet med. Gott. Testa den!  Sen så direkt till kvällens sista samtal Politiken och livet. Det var Stefan Edman, som jobbat för Grön Tillväxt åt Göran Persson.Engagerat sig i samhälls- och  miljöfrågor under många år. Författare till   ett 40-ta l böcker. Han hade bokstaven (F)  som favorit i ord som t ex: Förundran, Förnöjsamhet, Förlåtelse mm. Googla  gärnapå Stefan Edman och Wikipedia så får du en  bättre beskrivning av denne man.

 

Stefan Edman t h med samtalsledaren Daniel Grahn t v.

  I publiken sågs Roland Utbult, samt numera gotlänningen Lennart Lindgren, som har ett förflutet som generalsekreterare för Rädda Barnen och fårökvinnan Kerstin Blomberg  välkänd drivkraft inom Rädda Barnen. (Lennart Lindgren, växte upp i Blidsberg, är systerson till min moster Karins man Gustav, och vid arvsskiftet efter min moster så gav Lennart hennes gitarr vidare till Sven i vår familj).

Ja det blev en dag med många inslag från Almedalsveckan.

Comments (1) »

Så var det dags att söka sig till Almedalen

 

Visby utan Almedalsveckan skulle kännas rätt tomt tror jag. Så på måndagskvällen kom  chansen att kolla läget. Cykel är bästa transportsättet dit. Lätt att parkera – inga avgifter….

Det visade sig vara Reinfelts kväll. Han pratade om demokrati och frihet och önskade att vår syn skulle sprida sig vidare till stater som inte kommit lika långt.

Vi får allt fler 100-åringar och förde då in på tanken om hur vi planerar  för många pensionsår.

Ja han sa förstås fler viktiga saker, men det var intressant att se folkmassan och säkerhetspådraget. Efter talet kom jag riktigt nära så här är min ”pressbild”:

 Reinfält omgiven av journalister och säkerhetsfolk.

Sen vidare i området och gick in en sväng på kongresshallen Wisby strand. Där var det mingel med Västsvenska handelsintressenter.   Mmmm snittarna smakade gott… Ingen verkade notera att det kommit  katter bland hermelinerna.

Kvällen avslutades på Mellangatan och (G) som i Gud. Där berättade fd folkpartiledaren Maria Leissner under rubriken Politiken och livet . Vi fick höra om hur hennse liv växlat mellan att vara den lilla människan i hemmets miljö till den Globala kvinnan. Hon kom från en familj där många valt att bli läkare. Men det valde hon bort och blev politiker.

 Hon hade hjälpt till att bygga upp det politiska livet i Irak efter kaoset när Saddam Husein störtats, varit Sveriges ambassadör i Guatemala. Men före de här uppdragen had hon varit Folkpartiets orförande något år.

Hon berättade   att ”hon dog” känslomässigt när hennes man/sambo omkom i en trafikolycka då hon själv körde bilen, fick sladd, kom över på fel sida och rammades på passagerarsidan. Hur mannen dog omedelbart men dottern som satt alldeles bakom pappan klarade sig.

 Maria hade valt psalmen Härlig är jorden som avslutning på kvällen. Pianist Samuel Hector.

Det blev en kväll med brett innehåll  och nog fick man sig tankeställare hur snabbt livet kan förändras

 

Comments (4) »