Nu kommer lugnet

Tid för reflektion och vila. Har alltid tyckt att hösten är så skön på något vis. Minns att jag skrev en uppsats redan på realskolans/=högstadiet/ tid om det. Tänk om man kunde hitta den någonstans i gömmorna! Det var en av de gånger jag fick positiv cred på det skrivna av svenskaläraren.

Jag skrev om stigar i skogen,färgerna, om en liten planta jag skötte om och att jag fått en lillebror som jag fick pyssla om. Och jag tycker fortfarande om hösten för den lugnar ner tempot, man kan andas ut, sätta sig ner och smälta vårens och sommarens händelser. De två årstiderna innerhåller ju så mycket av förväntan och ständigt på G. Dagarna är långa, man har så mycket ljus tid att ta vara på.

 Det är nu det ska hända liksom. Ja det är inte så att jag vill hoppa över våren och sommaren. Tvärt om jag älskar att få uppleva hur allt väcks till liv och utvecklas. Men hösten – det är som dagarna när man får lönekuvertet. Man får tid att tänka tillbaka och njuta av bara tanken på det som passerat. Det är viktigt att bearbeta sina minnen för att förbli en ”hel” människa. Reflektionstid,  för mig ett nytt ord för något år sen.

Ibland får man kanske bita i sura äpplet eller gråta vid tanken på något som varit svårt eller sorgesamt. Det är först då man kommer förbi händelserna och kan betrakta dem liksom utifrån.

Riktigt att förstå det här blev en studiedag i Tingsryds kommun 1979, kan ha varit hösten 1978. Det var då brorsan hade omkommit, och en tung minnesbild som ständigt fanns där, var just den där sista blicken ner i graven. Man såg blommorna och den vita kistan. Det fullständiga avskedet i livet.

 I alla fall så handlade studiedagen om att lära känna sig själv. Vi fick olika infallsvinklar. Men det är en av uppgifterna jag minns. Rita något du tycker är svårt att tänka på.  Jag visste ju precis, men skulle jag våga?

 Men jag tog mitt stora ritpapper, vattenfägerna,  penseln och vattenpytsen. Satte mig lite med ryggen mot övriga och målade fram den öppna graven som jag mindes det. Det var mycket gröna färger blandat med det som föreställde blommor. Så detaljrikt jag hann med. (Vi behövde aldrig berätta vad vi ritat om man nu inte ville själv.) Och tänk jag upplevde den där stunden efteråt som en befrielse. Minnet hade jag kvar, men jag kom förbi det på något sätt. Jag fick tid att tänka och bearbeta. Det var inte så svårt längre. Och nu kan jag lugnt minnas att Eva och jag stod där och höll varandras hand. Tror jag sa något i stil med ”..att nu är det du och jag…

Nu  kan jag tänka tillbaka på minnen och le åt händelser med Per. Minns när han lärt sig cykla och vi sjöng  Våran lillebror han e duktig han, ingen cyklar så bra som han”. Eller hur han torkade håret efter duschen (vi hade väl inge hårtork heller) genom att ta en sväng på mopeden! Frisyren blev snygg och luftig.

Kanske genom att skriva det här så kommer jag ytterligare en bit på bearbetninmg av saknaden. Det finns minne som man kanske velat rätta till. Minns en sommar när vi körde hö. Per hade en kompis från Falköping med. Och jag sa något berömmande till kompisen. Då blev Per besviken att jag inte nämnde honom. Det var ju han som lärt kompisen. Ja det kan jag ångra. Men det går inte att backa bandet, utan får lära av det i stället. Skulle velat sagt förlåt! Du var alltid så duktig brorsan!

Och här kommer lite senare minnen, kära personer som inte finns längre:

 

Tant Helney minns vi — och lilla  mormor med sina barnbarn, som nu blivit vuxna….

Sen finns det underbara ögonblick, roliga att minnas:

   

Erik (morsdag) 1986 — och Sven 5 år, så stolt över riddarutrustningen

 

Svens dröm att bli trummis -( förlåt att vi inte fullföljde den!)

Tillbaka till verkligheten! Löven börjar bli gamla tror jag, för de ändrar färg utan att det har varit frost. De börjar singla ner undan för undan. Päronträdet har frukt, liksom plommon och äpplen. Nu syns resultaten av Everts omsorg att vattna under sommaren. Vi har aldrig haft så stora goda päron förut! Snart är det äpplenas tur att bli beundrade!

Det är tillräckligt varmt fortfarande,  ogräs och gräs växer. Så gräsklipparen får inte ställas in än! Men trädgårdsmöbeln ute, är inne nu!

På hösten är det marknadernas tid. Gotland har ”massor”. I går var det Visbydagen. Vi gjorde en runda på stan. Och firade med fika på Sankt Hans. Hittade en skön plats i solen. Kultur så det bara knakar. Att få sitta bland ståtliga rester av valv och pelare! Fler tänkte som vi, så borden var välfyllda. Senast jag var där var ett antal år sen.

 

 Och på onsdag, första onsdagen i oktober, då är det Hemse torgdag. Det kan maken inte missa! Förr tog han semester den dan! Och jag är ledig, så jag får väl haka på. Förr var det soldathemmets adventskaldender som skulle inhandlas, men den finns väl inte längre, så det får väl bli något annat. Och förr var det nån bank som bjöd på fika. Det har också upphört, förmodligen av besparningsskäl. Så vi får väl gå på något annat, får se vad maken har för förslag! Ett år blev det vid en lastpall på järnia, eller vad det kan heta i Hemse. Hahah, säger jag. Jag gillar riktiga fikaställen bättre, om jag får säga det själv. Och godisförsäljarna lockar inte ett dugg. Jo, kanske chokladbollar…Annars behöver vi nog inget…. Ja det skulle vara en vedkorg i så fall.

Ska jag laga den eller köpa ny? Ja det är frågan.

Söndagen börjar lida mot solnedgång. Det var så härligt fint på förmiddagen, men nu har det kommit in den där dimman, som ligger som ett kyligt täcke och skymmer solen. Det är hög luftfuktighet och alldeles vindstilla. Tid för att ta fram pläden och njuta i soffan! Men först ska det lagas middag av en del trädgårdsprodukter. Det är det som är tanken när man är trädgårdsarbetare på sommaren. Bonden i mig släpper inte taget, utan vill följa årets rytm!

     

Från Djuplundavägen 41 , fastighetsbeteckning: ”Kattguldet”

Ha de´! Tycker om er!!!

3 reaktioner till “Nu kommer lugnet

  1. Visst är hösten en underbar tid. Färgprakten, ”stormarna” och det piskande regnet som omväxling till enbart soliga dagar. Hösten är tid för nerladdning, alltså att varva ner, tända ljus och minnas sommaren som var.
    Marknader i all ära. Gick även jag ut på Hemse torgdag och träffade på dig och Evert. Trevligt! Fikat tar vi en annan gång.
    Fin och illustrativ blogg som vanligt Anna!

  2. Tack Inga. Det är skönt att få skriva ner sina tankar i bloggen. Det skapar aktivitet i hjärnkontoret och så blir det koll bland gamla foton. Så blir man påmind om något och så förmedlar jag det. Foton som annars skulle legat kvar i lådan och förblivit i det fördolda.
    Du är ju ganska flitig med fina foton på fb! De berättar om dina upplevelser. Fortsätt så!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: