Tid är det enda vi har…

Tid är kostnadsfritt, för den bara går vidare utan att vi kan betala för att stoppa eller att få den att gå långsammare. Trots att man skulle vilja. Nej det gäller

  •  att njuta av nuet.
  • ta tillfället i akt
  • ta ansvar för det jag gör/säger nu
  • vara tacksam för det goda jag har i livet
  • vara beredd att hjälpa/ingripa vid fara
  • uppmuntra och stödja

Säker kan listan göras på många olika sätt. Men det jag menar är att det är Den tid vi disponerar just nu, och vad vi gör nu, det är det som bestämmer hur det blir. Vad jag gör nu är det som jag kan påverka.

Det klagas, kritiseras och skylls på andra i alla möjliga sammanhang. Och så kommer avundsjukan fram rätt ofta. Ja t ex en av kvällstidningarna stoltserar på löpsedeln i dag(söndag) med att dom och dom tjänar mest där och där. Om jag köper tidningen så blir jag ett antal kronor fattigare och tanken är väl att man ska titta snett på de namngivna. Kommer jag att må bättre av det. Nej, nej, nej…

Min filosofi är att ser man något som är fel, så får jag väl göra något åt det så att det blir bättre. Även om det är väldigt lite jag kan göra i det stora sammanhanget. Annars är det att gilla läget.

Kasta inte skräp, kasta varpa. En uppmaning jag sett här på ön. Ja det är  ett bra initiativ. Naturen blir trevligare, och så får man ju idka en sport i stället. Det kan ju vara en ide att utnyttja tiden bättre. Om man inte väljer att kasta varpa kan man ju göra något annat som passar. För kastar man skräp så förstör man ju. Och det är ju inte bra. Hur många punkteringar blir det av en krossad flaska? Hur lång tid sammanlagt går det åt att reparera de däcken? Stannar jag och plockar upp glassplittret, alltid någon punktering mindre.  Och klotter, kommunen har anställt klottersanerare. Det har SL i Stockholm säkert också gjort.  Skattepengar Jajajajajaaaaa. Tjat, tjat tänker någon.  Vad jag vill komma fram till är ju att en liten dummhet, kostar samhället.

När jag gick på Andra Långgatan i Göteborg förra söndagsmorgonen fick jag för mig att nu var det dags att summera flera dagars ”Ett skräp om dagen” och ta med till närmaste skräpkorg. Och på Masthuggstorget gjorde jag tummen upp och en glad nick till tjejen som körde sopmaskinen för att städa upp efter nattlivet. Hon kunde ju behöva en liten uppmuntran. Och hon  log så gott tillbaka. Det värmde inombords.

Man blir så trött av allt elände, arbetslöshet, krig och fattigdom, så nu borde det vara dags att ingripa. Tänk om alla tänkte om, och blev snälla, positiva, hjälpsamma och kunde glädjas åt andras framgångar. Hur annorlunda skulle världen inte se ut då. Jag tror det var tanken med människan från början. Så låt oss försöka dra åt det hållet. Det vore väl ett bra sätt att utnyttja tiden som vi har.

När man vandrar t ex i fjällen har jag fått lära mig att den svagaste ska gå först och bestämma takten.  Den iden är överförbar till andra sammanhang.

Erik berättade att i lumpen så var gruppen inte klar förrän siste man var i mål. Sprang någon sakta, så skulle han få hjälp att orka bättre. Man klagade  inte utan hjälpte.

När jag nu skriver, så dyker det upp ett minne från min första fjällvandring i Lappland. En medelålders man, same, med två grabbar i 10-12 årsåldern var på väg till renskiljning. De hade väl några mil att gå. De hade packning alla tre. Nu satt de vid älven och åt. Mannen ropade på oss att komma. På sin norrlands dialekt sa han : De ä gott om fisk här. Pojkarna tycker om att fiska. Vill ni smaka?   Snabbt rensade mannen fiskar, fixade pinnar, strödde lite salt och grillade. Det var verkligen gott. Det var den färskaste fisk jag ätit någon gång. Det var inte mer än 10 min mellan sista simturen och servering av de fiskarna. Senare köpte vi liknade fisk vid flera tillfällen. Vi hade lärt oss hur man tillredde den. Och inte nog med det. När vi bröt upp och skulle gå så plockade den äldre på sig av pojkarnas packning. ” jo de går fortare utan packning”.  När vi såg dem senare en gång, bar mannen all packningen – och det var ingen liten pckning. Men fram kom de säkert före kvällen.  Minns fortfarande den positiva stämningen och glädjen att vara tillsammans mellan pojkarna och mannen. Och de delade med sig! Underbar lärdom att ta till sig.

En sak  till från den fjällvandringen. För er som känner till Kungsleden så var  dagens etapp på minst 2 mil. Det var  från Sälka till Kebnekaise fjällstation vi skulle gå. Vi hade ginat förbi Singistugorna. Vädret växlade från solsken till regn under dagen. Terrängen är högalpin. Vinden tog i, och det blev mer och mer vatten i jokkarna. Vi gick som mumier i våra regnkläder och gummistövlar. Och en ryggsäck så där på 15 kg. Mörkret närmade sig. Det gällde att se upp så man inte trampade fel. Skulle vi klara dagsetappen? Tre tjejer, egentligen ovana vid fjällterräng. Tänk om vi gick fel eller…  Oron började komma.. Då kommer en man med sin shäferhund i fatt oss. Minns inte samtalet. Men helt plötsligt var situationen annorlunda Vi fick en erfaren vägvisare som gick med oss till målet. Han visste den bästa vägen och anpassade sin hastighet. När vi kom fram till fjällstationen var den överfull av vandrare som sökt tak över sitt nattläger. Men ingen sa. Det är fulltbelagt. I stället plockades det fram madrasser som placerades i matsalen och andra passande ställen. Efteråt har jag tänkt, den där mannen var det en ängel som visade vägen, eller var det en vandrare som dök upp i rätt tid. Jag såg honom inte dagen efter så svar på den frågan har jag aldrig fått. Men det är ett tacksamt minne många år senare.

God natt – jag ska upp och jobba 07.00 i morgon.

5 svar so far »

  1. 1

    Ännu ett mycket läsvärt och starkt blogginlägg. Så inspirerande!

  2. 2

    Inga Winzell said,

    Jaa Anna! Du skriver så bra och dina tankar är verkligen värda att ta till sig. Tid är det enda vi har… ja. Det gäller att fylla den med gott innehåll, våga språnget vilket kanske räddar min nästa från olyckor/faror, ge någon annan av min tid.

    Inga

  3. 3

    annaenglund said,

    Ingen lever för sig själv, står det i bibeln. Vi tillhör ett nätverk eller pussel. Blir det hål så märks det genast. Vi har alla en uppgift nerlagd inom oss. En del benämner det förmåga eller kallelse…Talang kang man också säga.
    Tack Erik och Inga!

  4. 4

    Mari Johansson said,

    Anna, Anna, Anna med dina granna, granna, granna tankar, reflektioner och råd! Like it so much ❤

  5. 5

    annaenglund said,

    Om tid: I går söndag 30 okt hade vi besök i kyrkan av vår vän Remy Emongo, en gång flykting från Kongo hit till Sverige. Blev utvisad och med sin ingivelse och smarthet började han ett nytt liv i Benin. Där har han återförenats med sin familj, fru och 6 barn, och gör ett socialt och kyrkligt arbete som berör många människor. Hans tal (predikan) i går handlade också om tid. Tiden är en gåva från Gud. Livet och tiden hör ihop. Om vi lever betyder det att vi har gåvan att göra något. Han citerade också: ”Herre lär mig inse att mina dagar är räknade”. Dvs vi lever inte obegrändad tid – använd dagarna rätt. Gud har behov av dig.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: