No care is greater than Dad´s care..

No Love is greater than

Mom´s love

No care is greater than

Dad´s care

Läst på fb och jag funderade vidare. Lycka är att få bli förälder. Det är en stor upplevelse! Men alla har inte fått den upplevelsen. Det finns andra möjligheter.

 Har upptäckt en  sak: Vi kan var och en vara som en mor eller far för någon som behöver kärlek och omsorg. Ingen ska behöva sörja i sin ensamhet. Det finns så många som längtar efter att vara älskade/efterlängtade. Sök upp någon!

 

Kanske behöver vi vara ensamma med oss själva, för att samla kraft att betyda något för andra.

För ett antal år sen började jag hälsa på en äldre dam. Hon fanns med i min kyrkas adressbok. Men vem var hon? Trodde nog att jag säkert sett henne, men visste ändå inte vem hon var.   Tillslut bestämde jag mig för att hälsa på. Ringde upp och presenterade mig. Jo, jag var välkommen!  – jovisst kände jag igen henne. Det blev början till en fin bekantskap. Hon berättade om delar från sitt långa liv mer än 80 år. Hennes liv hade inte  varit guldkantat precis. Från en lantarbetarfamilj med många barn. Där äldsta barnet fick uppleva att yngsta  frågade : Mamma, vad är det för en tant som kommit?

Tidigt ut att skaffa egen försörjning fick hon troligen flytta hemmifrån i konfirmationsåldern. Men konfirmation blev det nog ingen, för det kostade också med kläder osv. Oj, vilken kamp för överlevnad. Blev övergiven av sin första man. Hemma möttes hon av orden: Inte kan du bo här med dina barn. Ny arbetsplats i den situationen blev en ”gubbe” som behövde hushållerska. Barnen var ett onödigt följe. Hur det kändes att vara de barnen kan man bara fantisera om. Inte välkomna någonstans. Men modern kämpade på. Tillslut en aktad bondmora i ett tredje förhållande.

Det som fick mig att förstå att hon tagit sitt kristna liv som grund var när hon berättade att under 2:a världskrigets krisår, kunde hon cykla flera mil för att ge från gården till sitt ex, som vi skulle uttrycka det nu, för de saknade mat!

Det var henne jag lärde känna! Hon skickade t o m kort nån gång, och skrev att hon väntade på mig. Vem kan motstå den inbjudan. Kaffekorgen packades och maken och jag kom på överenskommen tid. Vi berättade för varandra om livets händelser. Hon frågade efter mina barn och brydde sig.

90-årsdagen kom och ytterligare ett par årsdagr. Krafterna avtog och så kom den där gången när det inte blev fler gånger. Hade på känn, måste dit en liten stund. Ringde på, ingen öppnade, men dörren olåst. Min kära lilla tant sitter på sin sängkant och är trött, mycket trött. Men tankern är klar. Gläder sig år besöket.  Sätter mig efter ett tag bredvid henne och lägger armen om hennes rygg och vi har en stund av  bön. Hon tar min hand och säger Tack att du kom!  Exakt en vecka senare ringe jag på igen. Dörren låst. Sjukhuset? Får via en syster veta att sista levnadsdagen var dagen efter mitt besök. Det kändes värdefullt att den sista kontakten blivit av, tänk om jag missat den.

Den här kvinnan hade flera barn och ännu fler barnbarn. Ingen jag kände, ingen i min bekanskapskrets. Somliga bodde långt bort. Man kan gott säga att närmsta familjen var stor. Men det som rörde mig mest att hon via sin lillasyster( hon som undrat vem tanten varit) skickat bud att när det var dags för begravning skulle jag bjudas (där det via tidningsannos meddelats ” begrvningen inom närmaste familjekretsen”) . Och sådan kärlek och omtanke som kom fram inom familjen, och jag fick vara med ! 

Nu är lillasystern kvar som passerat 80 och nyss bytt lägenhet i äldreboendet. Fixar ännu mycket själv och minnet är strålande. Vilken gåva att ha sådana vänner.  Och vad jag fått lära mig förstå av livet. Det är värdefullt när jag själv blir äldre… för det blir jag ju, fast jag inbillar mig att ha ork som 26! Inte ett dugg gråhårig, elle…

I stället för klaga – beröm. Det får man säga till sig själv ibland.  Blev påmind om det när någon tyckte att det var besvärligt att inte fler fanns till hands när vi skulle göra ett storjobb. Kläckte ur mig:  Men vem vill jobba i hop med oss om vi visar den sidan. Var i stället en förebild och visa glädje i det du gör. Då kanske min arbetsglädje smittar av sig.  

Vill du ha vänner – var en vän själv. Ett argument som behandlades i klassrummet ibland. Givetvis för att ta med sig som lärdom in i vuxenlivet. Och från min lilla ”Instruktionsbok för livet” hämtar  ytterligare ett tänkvärt råd. 251: Lär dig visa entusiasm. Även när du inte känner för det.

Det är sådana människor man beundrar. Att de kan! Men de har upptäckt; glädje att dela med sig, blir dubbel glädje.  Ingen undgår problem. Frågan är finns någon som hör av sig? Eller har vi trillat i anonymitetens dike? Hoppas inte det. Martin Luther King sa ungefär så här: Det är inte de onda människorna som är svårast att förstå, utan de goda som inte hör av sig.

Du är värdefull vem du än är, kvinna eller man.

Vi kan var och en vara en viktig person

för någon som behöver kärlek och omsorg.

Det var hit mina tankar kom på lördagskvällen. Om du känner till den lilla sångstrofen ”Du vet väl om att du är värdefull” sjung den för dig själv, eller googla på den om den är obekant. Den finns säkert på nätet nån stans!

Söndagen började med att far i huset fick en frukostbricka serverad. Sen lyssnade jag  i kyrkan till unga Johannas predikan som handlade om att våga kliva ut ur sig själv och ta vara på det goda som är ämnat för oss var och en. Det blev en pratstund men vandrarkompisar vid kyrkfikat. Efter soppmiddag hemma blev det besök hos min egen mellansyster. Att få höra henne glädjas åt den stunden när vi umgicks blev ytterligare ett värdefullt minne.

Sen mina vänner, blev det internationell besök hemma på Djuplunda. Remy Emongo och hans svenska ”mor” Gertrud, som hjälpte honom med bostad när han kom som flykting från afrikanskt land för snart 10 år sen. Remy blev utvisad, ville /vågade inte återvända utan började starta upp en kyrka med socialt arbete i Benin. Och grunden för den ekonomin det ser Gertrud till fylla. På så sätt har hon fått många barn, fast inga egna. Gladare och lyckligare människa än Gertrud får man nog leta efter. Hon har verkligen vågat göra något meningfyllt med sitt liv!

 

Och som ni ser så har Erik varit hemma i helgen. Kärt besök så klart! Och skypat med Sven!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: