Archive for december, 2011

Mellandagsrea och julefrid

Mellandagsrea, nja det var inget för mej, men följde med en av sönerna som behövde inhandla något. Och så äntligen köpte mamma en ny telefon ivrigt påhejad av medföljande son. Så nu är det inte tid att tänka på reor, utan att lära sig hantera den nya ”manicken”  där det ingår en telefon! Smått och pillrigt är det. Kanske måste nya glasögon införskaffas för att se bättre! Följdverkan – finare ord dominoeffekt!

Vi fick i alla fall en välbehövlig promenad ner till centrum, och under tiden pratade vi om det som kom för oss. När vi skulle gå hem hade vädret slagit om och den andre sonen föreslog att hämta ut en tårta samt att fixa hemtransport med bil! Gissa om eftermiddagsfikat smakade bra!

Syrran hade ett inslag på fb om minnen från barndomshemmet. Började tänka till vad som av sådant som fanns här i huset. Och nog har jag rariteter som funnits med hela den tid jag kan minnas.

Det här var mina första julprydnader inköpta till hemmet i Ängagärde. Minns att mors röst innehöll beröring av känslor. Kanske hade det varit onödig lyx, och man trodde ju inte ens på tomten! Men hon satte fram dem varje jul. Funderar på vad priset skulle varit i dag. En tjuga eller två kanske. 1944 kostade de 25 öre. Priset står fortfarande kvar under skrivet med blyertspenna!  Men det är minnet av mors röst jag bevarar egentligen, för julgransljus använder man ju nästan aldrig nu för tiden.

Mor Ingeborgs första julpynt, made in Japan står det under!

En annan sak som kommer fram är tomteraden. Den fascinerar mig för att det är så glada ansikten och goda ögon. Ögon som påminner om det goda och har funnits med så länge jag kan minnas. Och visst finns det vackra juldukar sydda av flitiga morshänder eller ev hennes systrar i hemmet i Boda Möne. Tänk vad fina hantverk som utfördes i hemmen förr. Och min morfar som drev en liten bondgård tillverkade fina snickerier för att få lite extra inkomst.

Minne från nutiden som jag bevarar ömt är tex den här:

gjord av yngste sonen så där för 20 år sen!

Andra sköna julminnen från 2011 är besöket hos mellansyster:

Lillebror just i färd med ett nytt sätt att väcka storebror på julafton.

Den lilla radiostyrda helikoptern, blev julfirandets mest förbluffande inslag. Storebror ville testa utomhus. Men glömde en viktig faktor: vinden. Det betydde att termiken förde den lilla tingesten upp i en av de högsta träden strax utanför tomten, där den fastnade utom räckhåll för påverkan av sändaren. Den blinkade både vitt och rött en hel natt och in på nästa dag. Frost övergick i regnande och kraftig blåst. Men helikoptern satt där den satt, och slocknad. Det blev natt igen och nästa dag, minsann var den borta. Min man, vän av ordning, bestämde sig för att leta, och efter tre timmar kommer han in med den, upphittad i vindriktningen ca 50 m bort i ett snårigt buskage! Och ännu märkligare var att efter laddning så fungerade den som om ingenting hade hänt. Ingen behövde känna sig blåst på 150 kr för ett impulsköp av sönerna på julklappsrunda dan före dan!

Skogsvandring med picknick vid ”P18”-stugan, t o m solen tittade fram, men vinden gjorde att vi sökte lä på norrsidan. Maten smakade utmärkt:

Den röda mattermosen fick jag av pappa Göte för säkert 30 år sen, men det var en av de första gångerna den användes. Den som spar han har. Nu använd till transport av förrätten, tomatsoppa sen följde paj och till sist hembakad chokladkaka och varm dryck, de flesta valde kaffe.

Till julen hör musik och sång. Och det har tillgodosetts vid flera tillfällen. Efter det kan jag intyga att tillgång på kunniga musikanter saknas inte. Här bild från Väte kyrka den 30 dec:

Och glöm inte det centrala i julbudskapet:

Ära åt Gud i höjden och frid på jorden, ty Frälsaren är född!  Låt oss medverka till fred och frid bland mänskligheten. Det får bli min önskan inför 2012. Vi möts igen på nyåret! Det är inspirerande att möta er här! Tack för att ni tittar in!

Kram

Annonser

Comments (2) »

Julafton 2011

Att sätta sig ner och skriva här på julaftonskvällen känns stort och samtidigt så svårt. En kväll som denna, när människor upplever så många olika känslor som spänner över stort register. Somliga är nöjda och glada, andra saknar och sörjer. Någon älskad som inte finns i familjekretsen längre, någon som saknar en vän de aldrig fått. Livet känns ensamt och en urholkande  känsla av övergivenhet  gör sig gällande.Någon har kanske besökt en kyrkogård, tänt ett ljus och lagt dit en blomma. Minnena har strömmat till. Tänk när vi gjorde så , eller när jag gav dig den där gåvan som blev den perfekta julklappen.

Någon känner sig sviken av en nära vän, som träffat en annan vän. Drömmen om en framtid har slagits i spillror. Varför blev det så, vi som lovade varandra att hålla ihop livet ut.

Andra är lyckliga över att äntligen fått träffa sina nära och kära som sökt sig samman under denna högtid, som rymmer så mycket av traditioner. Mycket glädje får utlopp under dagen. Var och en bidrar med överraskningar på olika vis. Matbordet blir rikligt dukat av julens rätter, och saknar någon något så fixar snart någon det. Andra bjuder hem någon och så får man en trevlig dag tillsammans.

Så finns det dom som är fulla av energi. Ätit nyttigt, motionerat, läst god och intressant litteratur samt sett utvalda program på TV. Genomfört en väl planerad dag, och samlat energi för kommande dagar.

Ganska många reser i väg utomlands och tar en skön semester och försöker komma ifrån det mesta av jultraditionerna. Sol och bad. Nya platser, nya upplevelser att berika livet med

Alternativ jul när man delar julupplevelsen tillsammans med någon/några som också skulle blivit ensamma om man inte sökt sig samman.

Den som är sjuk – kanske finns på en sjukvårdsinrättning- eller ett boende där man får hjälp med det man behöver. Det är pyntat och ljusstakar lyser här och var. Det finns mat och annat nödvändigt, men ändå saknas det som är viktigast: hälsan. Kanske har man ändå fått besök av nära och kära.

Så finns det alla dem som på ett eller annat sätt sköter om oss så att samhället fungerar. Tack för alla som jobbar i helgerna! Samt alla dem som medverkar i midnattsmässor och julottor, det kräver förberedelse och klara strupar.

För att julen ska kännas meningsfull behöver man få dela med sig på något sätt. Det ligger i julbudskapet. Man upplever att delad glädje är dubbel glädje. Förväntan hur det man ger bort upplevs. Att få se tacksamma strålande ögon, för att ha betytt något för någon.

I år kan jag inte säga att jag låg före i planeringen. Men det har ordnat sig ändå. Har tagit det undan för undan. Och två TV-program mellan 15 och 17 blev det. Kallen Anka och Kan du vissla Johanna. Det var så skönt att sätta sig i soffan och varva ner. Disney-filmernas underhållning och småpojkarna som skaffade en morfar, som aldrig fått uppleva och bli bekräftad av egna barn.

Att få lyssna till julevangeliet och påminnas om ursprunget till helgens traditioner. Jag fastnade vid orden: och Maria gömde och begrundade detta i sitt hjärta. Kanske borde man ställa sig frågan lite oftare: Vad har jag gömt inom mig? Är det något av värde för framtiden. Det måste var och en av oss avgöra.

Fred i vårt land är jag innerligt tacksam för. Min familj och vänner. Hälsa och arbete. Så mycket mer kan jag inte önska. Att ha det man behöver.

Så snappade jag upp ett citat i veckan som jag ”klippte in” texten. Mannen som ledde Tjeckoslovakien genom politikens labyrinter till en fredlig delning av landet till Slovakien och Tjeckien. Mannen som insåg varje individs betydelse att positivt påverka sin omgivning och som ingav sina landsmän mod att våga satsa på något nytt, när det visade sig att det gamla inte hade bärkraft.

Också Ekots mångårige Östeuropamedarbetare Kjell Albin Abrahamson, som också flera gånger träffade Havel, använder ord som ”moral” och ”etik” när han sammanfattar Vaclav Havels betydelse.

– Hans stora betydelse var väl att han införde en moralisk och etisk dimension i politiken. Han kommer att bli ihågkommen för detta. Han sa att politiken inte kan lösa alla problem utan att vi måste lösa dem själva. Han sa att vi måste leva ett liv i sanning och värdighet, det var sannerligen inte lätt under kommunisttiden.

Och så till slut årets julhälsning:

God fortsättning på helgen, gör det bästa av den, och upplev en signad jul.// Kram

Comments (2) »

Skilda världar: Stockholm och Shanghai

  I början av den här veckan var jag i Stockholm med jobbet. Måndagen ägnades åt centrum och dess komersiella sida. Lotta var glad och jag hjälpte henne med förflyttningen när hon och hennes mamma shoppade. Vi tittade länge på NKs olika skyltfönster och fantiserade om det vi såg.  

    

   

Skyltfönster, som vid närmare syning visar sig vara ett godisbord! Vem dukar upp det i verkligheten hemma hos sig? 

_____________________

Och så en annan storstad ett år tidigare Shanghai, där det i centrala delarna bor lika många som i hela Sverige och  det som räknas till Shanghaiområdet har 23 miljoner invånare!

 

Kontraster av fortskaffningsmedel i Shanghai. Jag är ju inte så hemma på bilmärken, så om någon vill kommentera och tala om vad den tjusiga bilen heter tackar jag på förhand, och ev inköpsvärde på en ny sådan i Sverige. Kanske kan man skriva att inget av fordonen ovan ses särskilt ofta i vårt land.

Stockholm 2011 Sergels torg, sen två foton från centrala Shanghai ”Pudongområdet” 2010.

 

Ljudflödet i centrala Shanghai var mycket imponerande kan jag säga!

 

Ingen liten ”gran” jfr personer till höger

Även om det officiella Kina är tveksamt till Kristet innehåll i julfirandet, så har man tagit till sig seden med granar och annat julpynt på allmäna platser.

Så äter man ju både i Stockholm och Shanghai. Vid närmare betraktande så påminde de två följande fotona om varandra. Kolla här: 

 

Frukost på Nordic Light Hotell , Stlm 2011.

 

Frukost hos Sven i lägenheten 2010 en av juldagarna.

Två frukostbord som påminner om varandra, men det som skiljer är halva jordklotet och ett år i tiden. Gemensam nämnare, jag var närvarade på båda!

Och här kommer lite trafikvimmel från centrala Shanghai:

9-filig gata, ena riktningen, lägg sen märke till gatuplanet på pelarna,

Gågator finns liksom..

.. polisen som mitt i gatan står…

…. Donuts finns både här och där  (USA ide´)

liksom trängsel på tunnelbanan

Närmare än så här var jag inte unversitetbyggnaden ”Fudan” i Shanghai, men det var här Sven lärde sig kinesiska och försvarade sitt lösenord till skrivet på nätet. Han klarade båda delarna. Mamma är full av beundran! Och tack Erik att du följde med!

Nu ser jag fram mot julen 2011.  Inte den komersiella, utan den som inte kan köpas för pengar.( Fast visst måste man handla en del, ärlig måste man ju vara.) Hälsa,fred i vårt land, kontakt med familj och vänner. Hoppas också kunna ge mod och tillförsikt åt dem jag möter. Och jag tror inte på att lyckan kommer av sig självt. Det är något man får kämpa för. Tro på det man håller på med….Någon känner säkert till uttrycket: Kämpa trons goda kamp, det är där jag håller till. Där finns det plats för fler. Kom och va´me´!

Kom, kom signade jul, sänk dina vita vingar, över stridernas blod och larm,över all fruktan i människobarm, över de släkten som gått till ro, över de ungas dagande bo. Kom, kom signade jul, sänk dina vita vingar.

♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥   ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥ 

Comments (5) »

Tredje advent – Livets söndag

Det finns en liten visa som börjar med orden Vad vore livet utan dej – ingenting, ingenting. Hela tiden är vi beroende av medmänniskor för att göra livet rikt. Tänk vad det berikar att få träffa någon och samtala en stund eller överraska på något sätt.

Min pappa berättade att det bankade  på dörren under julaftonskvällen. Men ingen där, istället låg där paket med hemstickade strumpor. Den som ville överraska hade obemärkt kastat in paket i farstun och bankat på dörren och sen försökat försvinna utan att bli avslöjad. I det erikssonska hemmet var det väl inte vanligt med julklappar. Där gälle det att stå för sin egen försörjning efter konfirmationen. Och familjemedlemmarna var glada om de bara hade möjlighet att träffas och äta lite” lyxigare” än vanligt.  Men vem kom med de fina ullstrumporna? Gissningarna gick i riktning mot Hovs gård, dit man betalade arrendet av mark genom dagsverken.

När jag var barn fanns det en farbror i byn med namnet Härngren. Han bodde ensam i en röd stuga och levde på att erbjuda dagsverken i gårdarna runt omkring. Han var  en slags byfåne. Men mamma inpräntade att man skulle visa respekt och aktning. Aldrig göra narr, eller härma. Inte minns jag att vi i hemlighet kastade in något obemärkt i hans farstu, men en korg med mat och en pratstund i hans lilla stuga det minns jag från förskoleåldern.

Jag är tacksam att fått den lärdomen. Om människors värde. Aktuellt genom TV-gudstjänsterna senaste veckorna från Katarina kyrka i Stockholm. Prästen i den församlingen Carl-Erik Sahlberg gjorde sig känd genom benämningen ”krogprästen” och sedan genom arbetet att ha en öppen kyrka för utslagna. I en av sina predikningar så uttryckte han sig ungefär så här: När mitt liv är slut  då vill jag hålla en tilltufsad människa i ena handen och Jesus i andra. Då skulle jag känna mig glad. ( Förmodligen kan man hitta de olika sändningarna om man går in på Svt-program).

Genom åren har jag ju haft handikappade nära mig. När jag tänker efter så är det de människorna som lärt mig  mycket om att hantera situationer som jag sedan kan använda bland ”normalstörda” som Per Johansson ( fr Glada Huddik) skulle uttrycka det.  De ger omedelbart svar i en eller annan form på hur de uppfattar situationen. De är så tacksamma för positiv uppmärksamhet och ger då många leenden tillbaka. Positiv uppmärksamhet lyfter, men kritik sänker. Kritiken vi tänker lyser nog rakt igenom, fast vi säger tvärtom. Att koncentrera  på det som är bra är en konst. 

I skolan på senare år hade vi något som vi kallade för kompissamtal. Det kunde man ha regelbundet t ex en gång i veckan, men också när det krisade till sig. Då satte vi oss oftast i ring och alla fick möjlighet att uttala sig om hur man kände sig : arg, ledsen, kränkt eller om det var bra, då berättade man det. En boll skickades från person till person och den som hade bollen hade ordet. Då måste alla andra lyssna. Men också en träning att uttrycka sina tankar.

 Det viktiga hände när man lyssnade, då fick man tillfälle att förstå bättre och kanske bil medveten om  det egna handlandet. Att sätta sig in i hur andra tänker behövs också träning på. Man kan få en annan infallsvinkel på problemet och  de egna argumenten faller.  Och nog hände det vid andra bollrundan att någon bad om förlåtelse. Och barn är ju  inte långsinta. Det som hade blivit så upprivande blev med ens försonat. Och snart hördes lek och skratt utifrån skolgården.

Skrattet får stresshormonerna att minska. Konsten är att se det humoristiska även i irriterade situationer. Men  inte skratta åt någon utan  med. Det där om delad glädje är dubbel glädje har vi väl hört.

Och ge inte upp om något misslyckas. Gör nya försök! Och misslyckandena är ju också lärdom. Det är på felen man lär sig. Ser man det så, så är det ju faktiskt värdefullt att misslyckas.

Börja varje morgon med att vara snäll mot dig själv. Säg till dig själv: Jag är värd ett bra liv, jag har enormt mycket att ge, och idag händer det säkert något spännande.

Och var inte rädd för de ensamma stunderna, det är den där värdefulla reflektionstiden då du s a s har bollen i din hand. Kanske behöver man lyssna på sig själv och ta fram de goda argumenten. Fokusera på det man har istället för allt man inte har. Lära sig glädjas över saker som man så lätt tar för givet. Ett värdefullt liv har gemenskap med andras. Inte som energislukare utan som energiskapare. Ge inspiration, och glöm inte att ge en omtänksam kram, ett tryggt handslag eller ”Give me Five” och medverka till att andra känner sig friskare. 

 Någonstans har jag läst följande: Den fysiska närheten gör dig tryggare och friskare. Den håller liv i vänskapen och påverkar t o m världsekonomin. Man ger varandra möjlighet till:

  • lugn och ro
  • ökad nyfikenhet
  • minskad aggressivitet
  • ökad möjlighet till samtal
  • ökat immunförsvar
  • en förbättrad mag- och – tarmfunktion
  • ökad livskvalite´ 

Och så över till  Engan, Svenne  mfl…. från Visby

(Muspekaren över bilden ger text)

Som ni märker så hänger vi med i årets planering till en del. Tredje ljuset är tänt, blomman gör sitt bästa, men börjar bli överarbetad och en och annan vissen gömmer sig i bladverket. Och är det inte julkort som syns, dags att få dem till postlådan den här veckan!

Och så kan vi rapportera att det varit informationsmöte i ljushallen på nya rådhuset.Frågan som noggrant belystes var utbyggnaden av sport och friluftsområdet. Vårt hus finns vid den vita pennspetsen och till en början kommer en arenahall att byggas på grusplanen bakom kullarna. Vi kommer i högsta grad kunna följa händelseutgången från nära håll. Men först ska det ältas i alla instanser och invänta ev överklaganden. Sen så är det full fart, och då är ni välkomna att idka sporter av olika slag

Söder om den rosamarkerade genomfartsvägen vid pilarna är det tänkt att bli camping och andra boendeformer för den tilltänkta anstormningen.

Hoppsan, när vi flyttade hit så frågade någon maken: Hur är det att bo där ute. Det lär ju var rena sumpmarken. Och  nu kan jag svara: Vi kommer vi bo mycket nära  regionens service och rekreationsområde. Ett lyckat val  1984.

Leave a comment »

Ska vi våga säga nej…

När det lider mot veckoslutet så spanar tankarna på vad som kan dra igång blogginlägget. Och den här gången blev det en artikel i lokaltidningen Gotlands Allehanda om bl a förra årets fredspristagare Lui Xiaobo med fl personer. Därifrån tar jag följande citat: 

 Kinas expansion ser han på många sätt …. Många ..har fått ny en ny frihet men väljer samtidigt att svälja sin sin samhällskritik för att åtnjuta högre materiell standard. De unga…viger tiden åt mode, idoldyrkan, dataspel…det kinesiska ekonomiska undret gjort landets ledning mer maktfullkomlig. Teknologin och pengarna ger dem kontroll… Genom… den… kan de spåra vem de vill på bara en halvtimme.

Pengar ger makt och frihet att välja och även vraka. Det som inte passar, det gör man sig av med. När tiderna blir kärvare så är man återhållsam och mer aktsam om saker och ting. Det som är förbrukat kommer kanske inte igen.

Att ständigt tala om var man befinner sig när mobilen är påslagen. Hur bra är det alla gånger? Våga stänga av den ibland!

 Det är inte bara Kina som utnyttjar den tekniken att spåra sina invånare. Vi tycker kanske det är bra om en brottsling snabbt kan gripas genom den ”ständiga uppkopplingen”. Den smarte brottslingen ligger nog steget före, men vi vanliga…. Hur framtiden blir, det återstår att uppleva för oss var och en. Vi hjälper ju till att utforma den. Jag kan inte avgöra vad som är bäst, men våga ha en åsikt och stå för den kan vara viktigt! Jag tror nämligen att den persoliga integriteten är viktig.

Men sen kommer nästa tanke vem bestämmer vad som är brottsligt eller inte. Helt plötsligt kan ju det jag tänker och gör bli brottsligt i makthavarnas ögon bara för att det inte passar deras ideologi. Då är det också viktigt att våga …

Den frihet vi har i vårt land måste vi värna om. Vi kan ju utan större risk säga och skriva det mesta. Men genom överutnyttjandet av ekonomiska tillgångar så gör vi oss beroende av andra makter. Egentligen tycker jag inte om att svenska företag säljs ut till utländska investerare,  typ SAAB,  för i långa loppet tänker de tjäna på oss och göra oss beroende av dem och i slutändan lägger de ner. Eller gasledningen genom Östersjön. Om säljarlandet stryper tillgången, kommer mottagarna  att frysa. 

Jag hoppas den svenska ekonomin kan fortsätta att framstå som förebild. Och vi kan var och en hjälpa till att dra vårt strå till stacken genom att inte överkonsumera. Man måste inte höja , och höja lönerna. Allting blir ju bara dyrare.  Hellre leva lite sparsamt och köpa näproducerat. Det sparar miljön också. För det verkar ju helt fel om vi köper  från utlandet så att svenska bönder inte får avsättning för sitt. Här har vi stränga lagar om  matproduktion och därmed fina råvaror. Så köp svenskt så långt det är möjligt, även om det är lite dyrare.  Och tro inte att fisk från länder långt bortifrån är mindre miljöpåverkade än de som fångats på  närmare håll. 

Det blir lite av skolgårdspolitik när städer tävlar om vem som har högsta byggnadena och räknar det som merit. I min tankevärld är det  nedsättande .  Hur många skolgårdsslagsmål har inte börjat med tjabbel om vem som är bäst på något eller har rätt i leken. Min pappa är lång. – Nej, min är längre. Det är inte sant min är nästan 2 meter. – Joo min pappa är 2 meter så det så ! ….. Du ljuger. – Nehehj du jag ljuger inte, akta dej du så du inte får en smocka! – Kom an bara!!!!  Och så var slagsmålet på G. Och hur är det med nätmobbing. Är det det nya sättet att slåss?

Gotland drabbas just nu av höghusbyggarsjukan ute vid Snäck. Vi har kommit upp till snart tio-elva tror jag. Vad ska vi med det till? Skrytbyggen med höga hyror/insatser! Ursäkta Hökerums bygg!  Vi har så mycket fina områden och socknarna avbefolkas. Det finns många fastigheter som bara står och förfaller. Det har jag sett när jag är ute på mina (strand)vandringar.  Men det är svårt att våga satsa utanför tätorterna. Vänd på politiken att avfolka landsbygden i Sverige. Stötta dem som vill bosätta sig ute i glesbygden!. Och om jordbruken läggs ner, så ökar importen, för äta måste vi ju för att leva. Vad gör vi den dagen säljarländerna  bestämmer sig för att ”straffa ” och inte sälja till oss eller höjer priserna kraftigt.

Min önskan kvarstår: Alla som vill ska ha möjlighet att få kunskap om hur den egna maten produceras och kunna välja att hjälpa till på det sätt som passar. Den som inte kan/vill själv, ska kunna få tag på närproducerat till rimliga priser!( Eller hur Ida?)  Men placera nu inte in mig i ett politiskt fack – för politik på samhällsnivå  får andra jobba med. Jag kan rösta på vem som ska bli politiker. Jag har mitt engagemang på mitt sätt. Här medan jag skriver, eller annat jag gör.

Jag tar en koll i min lilla Instruktionsbok för livet:  Lev på ett sådant sätt att när dina barn tänker på rättvisa, omsorg och hederlighet, så tänker de på dig.( nr 59) Vilket uppdrag, det får jag verkligen tänka igenom så det går åt rätt håll. (66) Bli medlem i en stödförening för något som är värt att kämpa för. Jag har valt det krista budskapet! Det som lär oss att:  Allt vad ni vill att människorna ska göra er, det ska ni göra mot dem. Vill göra mitt bästa efter tid och ork. Tänk efter vad är din förmåga att dela/hjälpa. Många av er som läser det här är redan i full fart. Tack ska ni ha! Betalningen kommer senare enligt mitt sätt att se. Och får man uppleva glädjen i medmänniskors ögon, då vet man att omtanken  nått fram!

Och så har jag jobbat hela helgen och maken varit på fastlandet. Då lyser det ändå välkomnande där hemma tack vare all teknink! Och efter en stund har jag en härlig brasa!

Till slut vill jag skicka med en ”hälsning” från den fina novemberkaktusen. När julen kommer har den gjort sitt och alla blommorna har vissnat. Den ger verkligen glädje i advent!

Önskar er en fortsatt fin advent – nu med andra ljuset tänt! 

Leave a comment »