Dikter jag tycker mycket om.

Den första som jag skriver här, känner jag inte  till vem som är författaren. Men jag vet att drottning Silvia läste den för sin Carl-Gustaf på hans 50-årsdag, kanske är det drottningen själv:

Räkna din trädgård i blommors mått

aldrig i löven som falla.

Räkna dagar i gyllene timmar blott,

och molnen, glöm dem alla.

Räkna nätter i stjärnor, ej skuggor,

livet i leenden, inte i sorger du får.

Och varje år som du fyller

räkna din ålder i vänner, inte i år.

Nästa inslag har jag fått av Mari från Linneryd. Den är så talande om hur vi människor försöker glida omkring i livet. Jag vill ha en grind på glänt så du kan slinka in om du verkligen önskar det. Om vi bryr oss om varandra vill säga. Det är  Nils Ferlins dikt:

I livets villervalla vi går på skilda håll. Vi mötas och vi spela – vår roll.

Vi dölja våra tankar, vi dölja våra sår och vårt hjärta som bankar         -och slår.

Vi hakar våra skyltar var morgon på vår grind, och prata om väder 

– och vind.

I livets villervalla så nära vi gå – men så fjärran från varandra ändå.

Nästa dikt är från elevpärm 1980 i Ryds skola, Småland. Goa Emma visste nog inte att ”fröken” tyckte det var så bra, att hon skrev ner det i ”Kom-ihåg-boken”.  Samma Emma som en morgon tagit en sväng på torget och köpt en blomma och placerade den på sin bänk under dagen. Och bänken var ibland så proppfull, så locket inte  gick att stänga. Hon och hennes bästis  kunde  spela tvärflöjt. Tänk vad man minns! Men om jag skulle känna igen henne om vi träffades i dag är tveksamt. Men minnen finns kvar.

Skulle han icke höra, av Birgitta Yavari

Om radions smala fingrar kan plocka upp en melodi och kasta den över kontinenter och hav.

Varför undrar vi människor då, om Gud hör bön? Den som planterat  örat, skulle han icke höra? Den som skapat ögat, skulle han icke se?

Nästa inslag har som rubrik  Snäckorna. Det handlar om betydelsen av att även det lilla vi gör, kan vara livsavgörande för någon:

Det var en pojke som gick med sin pappa på en strand. Pojken plockade upp snäcka efter snäcka och bar ut dem i havet.

– Vad håller du på med? undrade pappan.

– Jag hjälper snäckorna, svarade pojken.

Men kom nu, sa pappan. Du ser väl att det finns alldeles för många snäckor. Du kommer aldrig kunna rädda allihop. Så det spelar ingen roll.

– För den snäckan spelar det roll, svarade pojken och såg på den snäcka han höll i handen.

Till slut bläddrar jag lite i ”Instruktionsbok för livet” och citerar några guldkorn:

Lev under dina tillgångar. (17)

Ta varje tillfälle i akt att göra vardagen till en fest.(24)

Ta en rask trettio minuters promenad varje dag. (104)

Och så börjar jag tänka att det har ju inte gjort i dag, har ju varit på jobbet. Men plötsligt blir jag glad. Det har jag visst gjort. Gick ju på P 18 området med Lotta i rullstolen. Hon räckte ut tungan och smakade på snöflingorna som flög genom luften! Ett sätt att göra vardagen till en fest, och inte kostsamt heller! Tack för i dag. I morgon är det den 16 januari! Kanske ska följa nr 119:  Lägg massor av vispgrädde i din varma choklad!  Nästa helg är jag ledig! Vi ses!

Kram

3 reaktioner till “Dikter jag tycker mycket om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: