Ledig måndag

 

I slutet av förra veckan läste jag på nätet om en 34-årig tjej, som kallar sig felicity_aston . Hon har gjort den bedriften att ensam skida sig fram över sydpolen på 59 dagar. Ensam! Upplevde aldrig mörker de dagarna, för det var sommarhalvår, och i december-januari är det dagsljus dygnet runt på sydpolen.

Har funderat på hennes bedrift och vad som drev henne. Hennes packning fanns i en sådan där pulka man ser skidåkare dra efter sig. Där hade hon dubbla uppsättningar av kommunikationshjälpmedel. Skickade bl a twittermeddelande varje dag och filmade korta stunder ungefär var tredje dag.

Det var inte lätt, för hon skrev en gång att äntligen hade hon upplevt en dag utan tårar. Hon blev riktigt rädd en gång. Det var på hemvägen, alltså på väg norr ut igen och där i ensamheten fick hon se en skugga komma bakifrån. Skulle det finnas monster här? Hon vänder sig och upptäcker några skärmflygare som kanske firade nyår genom att glida över sydpolen.

Hon var helt inställd på att vara ensam, men ändå var ensamheten det som var svårast att hantera.

Och det leder mig vidare att vi människor behöver varandra. Vi kan bolla åsikter, be om råd, samtala, skratta i hop och känna sig behövd. Ingen lever för sig själv. Nej det är naturligt att ha människor runt omkring oss.

Mina tankar går vidare till personer som ofrivilligt hamnat i ensamhet i  och inte kan komma ut i samhället. Mitt/ och ditt/ uppdrag som medmänniska är att lindra dessa ensamhetskänslor. Allt gott vi gjort mot någon, är av godo, även om det är aldrig så lite. Det får vi igen, någon gång när vi själva behöver det. Delad glädje är dubbel glädje och delad sorg hälften så svår att bära.

Så hade jag vunnit två biobiljetter och det blev The Stig Helmer Story i torsdags kväll. Jag förstår att en hel del av er också sett den. Så någon större analys blir det inte. Men en del liknande påverkantrednder har vi väl blivit utsatta för. Om viljan att bryta sig loss från olika sammanhang, och behovet att återfinna det man gått miste om. Stig Helmers gode vän är väl något att ta efter.  Och nog tycker jag att den färgade kvinnan i slutet, som får de flesta i orkestern att resa sig och gå hem också har ett viktigt budskap i dagens samhälle.

Fredag förmiddag hade jag självpåtagen arbetsuppgift, nämligen att fixa med ved för nästa vinter. Härligt att få vara ute. Det här är vedhämtarvägen strax norr om Visby.

Och på vägen dit stannade vi till så jag hann plåta den här underbara vintervyn från Visby:

 

Helgen var en jobbarhelg så den försvann snabbt. Om tiden går fort så är det inte tråkigt. Man känner att man behövd och väntad!

I dag, måndag var det  en sådan där underbar vinterdag här på ön. Minusgrader, vitt på marken och strålande sol. Mot ”Hällarna” var  parollen. Njöt av vandringen och sedan hade jag lite skapande verkstad hemma i köket.Gjorde enkla kransar av vide med vårliga växer:

Den första hamnade på ytterdörren och den andra i köksfönstret. (Var tvungen att hålla något bakom annars hade speglingar i glaset dominerat.)

Precis vid korsning Keippbyvägen/Toftavägen upptäcker vi en skylt som berättar att här är det en gammal gränssten Vibble/Visby och att det kommer att byggas ett antal hus här, med den fromma förhoppningen att fornminnet kommer att bevaras. (Och titta riktigt noga så skymtar första arbetsfordonet i bakgrunden, så nästa gång du passerar kanske det redan finns bygnader här.

En annan oväntad syn längs stigen. Förmodligen väntar ägaren på sommaren.

Och så kan jag avslöja att maken åt köttgrytan med förtjusning. (Men om jag sagt lammgryta hade han nog vägrat äta.) Och med det kan jag konstatera att fördomar som att lamm smakar ull inte stämmer nu för tiden.

Kanske kan råd 298 från min lilla instruktionsbok passa bra här: Se problem som möjligheter till mognad och självkontroll. Eller 325: Akta dig för folk som berättar om hur ärliga de är.

Snart är det helg igen – ursäkta fördröjningen på det här blogginlägget. Tiden gick fortare än jag hann med! Skriver förhoppningsvis nästa helg igen!

4 svar so far »

  1. 1

    Meggie said,

    Det är alltid lika roligt att läsa dina kloka och välformulerade inlägg. Jag läste också om Felicity Aston och hennes bragd, för det är väl det det är. Undrar vad det är som driver dem. Tänker också på Renate Klumska som paddlade och cyklade (med kajaken på släp) runt USA.

    Ha en bra vecka
    /M

    • 2

      annaenglund said,

      Mot alla odds – TV serien nu är också intressant att följa. Vad en människa föresätter sig går i de flesta fall att genomföra. Bara man är förberedd! Då kommer tävlingsinstinkten inom oss fram. Jag är nog ett litet fans till sådana utmaningar, men det faller väl på att förberedelserna aldrig genomförs.
      Ett antal fjällvandringar och cykelturer under åren har jag samlat på mig och det fyller minnespåsen med enbart gott. Men visst blev det utmaningar under tiden – men dom försvinner lätt i glömskans hav!

  2. 3

    Inga said,

    Fint att läsa, som vanligt. Snödropparna gav glädje!
    /Inga

  3. 4

    Ewy Johansson said,

    Hej Anna! Så underbart att ana våren Här hade vi oxå sol i mängd igår.Jag fick göra en utryckning till vårt ”gamla hus i Trädet” och justera pannan -luftvärmepumpen som de inte begrep sig på
    Just nu lyssnar jag på vivaldi och njuter!


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: