Pensionsålder 75

Tänk att fotoälskande sonen fick uppgiften att vara fotograf och bland de första att få höra  Reinfeldt  uttala orden om pensionsålder vid 75.  Ett uttalande som troligen kommer att ältas till för -och nackdelar för oss  svenskar. Jag hoppas också att kunna arbeta tills 75, men inte precis som nu.

Kanske skulle det finnas ett system från 63 års ålder där man kan finna lämpligt arbete och minskad arbetstid om man så önskar. Varför inte låta äldre hjälpa varandra, t ex som nu fungerar som ideellt arbete men få åtminstone ”Rutlön” för det. Är ganska säker på att många vårddagar för samhället skulle försvinna, därför att många skulle helt enkelt må bättre om man fick känna sig behövd.

Mitt tankesystem skulle fungera ungefär så här:

  • 74-åringen arbetar 10% i månaden resten full pension, vilket jag tror motsvarar arbetstid  ½ dag/vecka.
  •  73 år arbetar 20%
  • 72 år 25%
  • 71 år 30%
  • 70 år 35%
  • 69 år 40%
  • 68 år 50%
  • 67 år 60%
  • 66 år 70%
  • 65 år 80%
  • 64 år 90%
  • 63 år och yngre 100% om det finns möjlighet.

Sen skulle det inte finnas dessa fallskärmar som nu verkar finnas. Kan man jobba 100% till 67 års ålder, ja då borde man få ha de 25-30% till godo på något vis som klokare människor än jag kan fundera ut. Då kanske man kan kalla sådant för fallskärm.
Man ska ha betalt för den tid man arbetar och inte mer. Ja, jag vet jag fick  friår, bara jag slöt jobba för Gotlands kommun. Men det var inget självpåtaget önskemål, utan mer en påtryckning för att rädda jobb åt andra. Jag bad faktiskt om alternativ!

Visst det hette så vackert ett erbjudande om avgångsvederlag, men det kändes  lyxigt. Och var ett fantastiskt år för min del. Men efter det var jag ”portad” som arbetskraft inom regionen. Så sen skaffade jag mig anställning inom privata sektorn som personlig assistent och kommer nu att sluta som fast anställd efter 2½ år. Sen hoppas jag på inhopp som vikarie då och då. Redan uppbokad kan jag avslöja. Och det är jag glad för.

Men mycket av ledigheten under friåret användes till omvårdnad av fastigheten på olika sätt. Den förmögne hade troligtvis anlitat flera hantverkare, men frågan är om vi hade haft råd till det.

Vad gjordes den här tiden:

  • Totalrenovering av gotlandsgungan som till stora delar var upprutten..
  • Skyddstak över ovanstående. ( Skymtas på förra blogginläggets bild.)
  • Fasadtvätt
  • Utbyte av halva träpanelen på husets sydsida( ingen tillfrågad snickare, tre st, ville göra ett så ”litet jobb”)
  • Fönster reparationer på förråd ( Kötiden hos fönsterreparatörer gjorde försök värt att pröva.)
  • Fastighetens hela fasad målades två , på vissa ställen tre gånger.
  • Cementtrappa och skyddstak vid dörr på gaveln till nya ”garaget”.
  • Tvättning och två gånger målning av staket.
  • Ideellt arbete med äldreverksamhet en dag lite nu och då.
  • Det lyxigaste: resan ”Sydafrikas guldkorn” blev grädden på moset. ( Tack Monika att du vill bli medresenär!)

Allt det här hade blivit svårt att hinna med under ett vanligt arbetsår.

Och just nu går ju serien ”Mot alla odds” i TV. Naturen där påminner mycket om det jag fick se i Sydafrika. Tänk er in i, att sitta ytterst i jeepens mellansäte och att få uppleva det här:

Men inte bara djur och natur. Besök på ett projekt att stödja ensamma mammor med barn i en av Kapstadens kåkstäder. Här bedrevs utbildning (med bl a stöd från Sverige) och försäljning av deras produkter.

Varför inte plocka ner  ballonger och pennor i bagaget – sånt som barn gillar? Åser testet genast!

Köpte en där vävd kasse och denna söta lilla mamma spårade jag som tillverkaren. Bad en av hennes kamrater fota och vi tog flera bilder innan hon var nöjd. Tänk nu finns hon på nätet. Det skulle ju inte vara omöjligt att nå tillbaka med de rätta uppkopplingarna! En annan kvinna som jag samtalade med hette Erna och sålde saker uppe i norr. Hon berättade lite om sina förhållanden, av henne köpte jag salladsbesticket och lovade samtidigt att komma ihåg henne:

Och att ha badat i Indiska oceanen med dess enorma vågor som rullade in mot stranden fick mig att känna stor respekt.

Så tillbaka till dagens tankar:

Var och en av oss bär på förmågor av olika slag som vi kanske inte har haft möjlighet att använda. Det finns mycket att göra i samhället, bara fantasin sätter begränsningar. Men tänket måste förändras, om pensionsåldern ska kunna höjas till 75 år. Hälften ska inte behöva dö innan de får pension, som skulle varit fallet om  mina föräldrar skulle fått pension vid den åldern. Ingen ska behöva uppleva känslan att vara tvungen att arbeta (tills man dör – för det tjänar staten på).

Men påpekar någon som känner min familj din mor blev ju 79 år. Jo, men hon var ganska senil redan vid 75. Frågade mig vem jag var som hade synpunkter på hennes 75-årsfirande och efter  ett halvår sköttes det mesta med vård och omsorg.

Min far var 66 år när läkaren sa till honom, säljer du inte gården nu och slutar med det tunga arbetet så får du inte uppleva några pensionssår. Han tog ett beslut, avvecklade gården inom 4 månader, vill jag minnas, och fick uppleva 5½ år med ”arbetsfri lön” . Tack vare det fick mina pojkar träffa och lära känna sin morfar lite i alla fall. Men tro inte att pappa rullade tummarna de åren. Han gjorde allt han kunde för att sköta om det inköpta huset i Kärråkra. Huset som han i flera år önskat skulle bli hans någon gång, blev till salu alldeles lagom till gårdsförsäljningen. Tala om att livspusslet gick ihop bra!

Sen så kommer jag att tänka på Gertrud Lyrung, som nu snart är 81 år, hittills samlat in hundratusentals kronor, sammanlagt miljoner, till socialt arbete i Benin genom en flykting som hon upplät boende åt för snart 10 år sen. ( Se blogg den 13 november 2011)  Hon är en välkänd guide på Visbys gator sommartid och varenda krona hon får in går oavkortat till denna mission. Hon unnar sig inte ens att resa dit, för de pengarna kan ju användas bättre, t e x att bjuda hit  Remy på välbehövlig semester att bo och få uppehälle, samt utrustas med diverse som behövs i hans vardag i sitt hemland. Guideturer/bussresor på 3-7 timmar är en munsbit för denna alerta kvinna. Tänk om Sverige skulle utbetalt detta med Sida-medel, hur många skattekronor hade inte erfordrats då? Blir du nyfiken på detta arbete och vill stödja kan jag vidareförmedla din förfrågan. Om jag är så pigg som hon vid 81 års ålder, då är det fantastiskt. Hur värdefullt är inte denna insats för föräldralösa som nu får en framtid.

Vi har det väldigt bra i vårt land! Är tacksam.

♥/ Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: