För ett antal år sen när det var dags för söndagsskolan så drog vi igång med en ramsa som bl a innehöll det här : Ni där borta är ni klara? -Jajamensan fattas bara.– Bra då sätter vi i gång med en glad och enkel sång… och så sjöng vi om hur bra det var att få träffas och vara kompisar. Lite den känslan har jag nu när jag upplevt att vårens blommor gjort full entré på tomten. Gått och kikat emellanåt, men så händer det något och så går någon dag utan koll. Och helt plötsligt så i häcken spirar det underifrån av
Älskade blåsippor. Minns från barndomshemmet att mamma hade en planta i trädgården , och där jag nu bor finns den vild!
Vandrar vidare och upptäcker i diket ut mot ängen vår första vitsippa! Den kommer raskt få sällskap i massor bara värmen kommer. Och sen kommer gulsippor och gullvivor. Och när gullvivorna blommar då kan man plocka kaip, vildväxande purjolök, hitfört av munkarna en gång i tiden.
Vitsippor minns jag massor av från barndomshemmet också, som kunde plockas i obegränsade mängder. Minns pappa som kom in och bad mig följa med ut och titta på vitsippsmattan nere i trädgården:
”Du måste se den vakra blumstermatta sum fenns nere i trägårn” . Förvånade mig att han var så tagen av anblicken, han var tacksam till Skapelsens Herre som lät honom njuta av blomprakten.
Vandrar vidare genom trädgården och ser att snart är det dags att plocka nässlor!
Nässelsoppa – till påsk kanske! Den här växten är ursprungligen tagen i Ängagärde. Brukar tänka att det är väl få som odlar den här sortens växt, den växer ändå. Men inte på vår tomt, det finns väl inga rester av nån gammal gödselstack, den gillar ju ”fet” jord för att fixa självspridning.
Och så krokusraden som lyser! När jag var ute och jobbade i onsdags så stod en dam ute vid vägkanten och väntade på någon. Hon väntade väldigt länge, så till slut tilltalade jag henne med att hon hade tur med vädret, för solen sken så värmande under väntetiden.
– Jaa, och du har så fina krokus som lyser! Vi samtalade en stund och hon fick veta att det var en tid när fasanerna och jag krigade om de gula skönheterna. Jag fick lägga ut ribbor som skydd för lökarna som tydligen var godis för fasanerna. Nu tycks fåglar hittat andra matställen. Ibland dyker de upp längre fram när vinbär och hallon är mogna.
Och här kan sopgubbarna få lite att njuta av om de hinner.
Ett optiskt fenomen visar sig i glaskulan. Vid närmare syn så speglar den grannens och vårt hus i kvällssolen. (Den undre bilden är vänd och förstorad förstås!)
Explosion på G av hyacinter väntas:
De här är vita, men utplanterade julhyacinter genom åren kommer att lysa med rosa och blått om någon vecka och tulpanerna vill bara upp, upp, upp!
Vi gick längs vägar i P18-skogen. Man blir rätt förundrad vad som kastas. Hur tänker man när glasburkar och tex det här slängs:
Hur enkelt vore det inte att kasta i glasigloon vid ICA, och däcken kan väl inte vara så svårt att bli av med på bättre ställe – firmor som säljer däck eller återvinningen. Dom lär väl ligga här i många år om inte någon omtänksam miljömänniska gör en insats. Devisen som står på gotlandsbåtarna ”Du är någon annans upplevelse” borde finnas i våra minnen så att ingen vill göra så här!
Åren rullar på. Blev påmind om det när den här bilden kom fram:
Året är här 1988. Sötnosar e dom allihopa!!!!
Och allas vår Gullan tänker jag på och försöker uppmuntra. I dag njöt vi i solen liksom vid flera tidigare tillfällen i vår. Hon har alltid velat vara i solljuset – och nu när hon inte kan förflytta sig själv vill vi vara hennes ben en stund då och då. Och bara vara nära!
Genom jobbet har jag kommit i kontakt med hjälpmedel som finns för handikappade. Nedanför syns en s k Akkaplatta som man kan styra, typ genom en laserstråle som läser av den svarta linjen på golvet (syns i spegelbilden): På rundan finns olika upplevelser utplacerade som man väljer själv att stanna vid om man har lust/vill. Platta rör sig när man trycker på en touchknapp.(Skymtar under handen på brickan som gul/svart tingest.)
I en specialiserad version kan man säkert bygga upp miljöer som kan passa individen.
Ja på tal om jobb, så har det blivit en hel del redan första månaden. Min ersättare ramlade och bröt fingrarna så det blev inhopp från början. Det känns bara roligt att vara på plats när det behövs. Först och främst vardagsrutiner, men ibland händer det annat. Fick vara assistenten som följde min brukare och hennes kompisar till en match mellan Endre IF och Kais Mora i Södervärnshallen i fredags kväll. Vilket tryck, publikrekord tror jag och ljudnivån förstärktes av trummor och vuvuzelor( de där blåsinstrumenten vi lärde känna genom fotbolls WM i Sydafrika för ett par år sen), trots det åkte hemmalaget på stryk med 3-10.
Och till simhallen har jag varit med tre ggr den här månaden! Enformigt har det aldrig varit. I april är jag inbokad för ett fastlandsbesök. Man kan inte tro att jobbet som assistent kan vara så omväxlande. Man ska vara brukarens händer och fötter när den egna förmågan saknas. Det gäller att ha fantasin påkopplad, när orden inte uttalas. Glädjen i ögonen är belöning för att man lyckas.
Men lite privat har jag gjort också. Varit på fastlandet två vändor, om än bara över dagen ena gången. Då upptäckte jag att mobilsladdarna passade utmärkt att koppla in sig på färjans radiokanaler med. Bra då behöver man inte köpa/hyra det mer! Handväskan kan innehålla många bra grejor.
Vi närmar oss påsk, och vill fira den med värdighet och glädje över budskapet om Jesu uppståndelse samt umgås med familj och vänner.
♥ /Anna
