Sommartänk!

Den 16 juni höll San Suu Kiy sitt tal i Oslo. Från det har jag kopierat följande:  Ultimately our aim should be to create a world free from the displaced, the homeless and the hopeless, a world of which each and every corner is a true sanctuary where the inhabitants will have the freedom and the capacity to live in peace. Every thought, every word, and every action that adds to the positive and the wholesome is a contribution to peace. Each and every one of us is capable of making such a contribution. Let us join hands to try to create a peaceful world where we can sleep in security and wake in happiness.

Översättning kan vara ungefär så här så här:

Vår yttersta ambition skulle vara att skapa en värld fri från förskjutna, hemlösa och modlösa människor, en värld av där varje hörn är en sann fristad , där invånarna kommer att ha friheten och förmågan att leva i fred. Låt varje tanke, varje ord, varje handling få bidra till det positiva och bli hälsosamma bidrag till fred. Var och en av oss kan göra en sådan insats. Låt oss ta varandras händer för att försöka skapa en fredlig värld  där vi kan sova i säkerhet och vakna i lycka.

Andra tankar som kommit handlar om dem som vill leva i samkönade förhållanden. För min del får ni leva som ni väljer.Var och en har sitt eget samvete att följa. Men det som förundrar mig varför ska man skaffa barn? Det är som att underkänna sina egna beslut. Väljer man något, så får man väl ta konsekvenserna av det. Rent logiskt så kan ju inte samkönade få egna barn. Människan är ju inte skapad så. Nej då då går man över sina egna beslut och är inne på otrogna sidan på ett eller annat sätt. Adoptera, eller fosterbarn det är ju alternativ som skulle kunna vara tänkbart.

Och nästa fråga blir: Vad kommer det lilla barnet som blir vuxet en gång ha för frågor om sitt ursprung. Läste nånstans om en man som var donator och stolt berättade att han var ”far” till ett visst antal barn. Fick en känsla av att det var hans nisch att bekräfta sig i livet. Ja vad är rätt och fel? Men tänka kan ingen hindra mig att göra. (Vad har vi för uppfattning om familjerna förr med 15-20 barn?  Den här mannen hade 100-tals trodde han.)

Med min kristna värdegrund så hoppas jag att San Suu Kiys önskan om att vi var och en ska bidra till en bättre värld, blir ett mål för alla, samt att alla barn ska ha rätt till sina  föräldrar. Och dessa föräldrar ska ha ork att visa på alternativ att växa och utvecklas i  en fredlig värld.

Jag tror nämligen att om man försöker göra om skapelsens tanke, då blir det fel. Precis som jag tror att vi känner bävan för genmanupulerade grödor som tillkommit på konstlad väg. Eller tillsatser med beteckningen ”E”. Hur påverkar det vår hälsa, det har vi inte full koll på. Min far brukade säga, att när ”skapelsen” själv får bestämma blir det bäst. Den tanken för jag vidare här och nu.

För övrigt så njuter jag på hemmaplan. Mina pioner blommar med underbara blomster. Vilken prakt! Vet att de inte de lever på tillsatser, utan på ekologisk odlingsvis.

 

Och jag har fortsatt med min lilla uteplats ”frukostsidan” som blivit lite mer färdig och för presentpengar har det tillkommit en porlande ”fontän” där jag  kan sitta med mina funderingar ibland.

Ett alldeles extraordinärt inslag i familjen blev det när två USA-studenter bodde i vårt hem några dagar i maj. Mycket roligt och givande. Jag lärde mig bl a vad stavgång heter på engelska: Nordic walking.

Så reste jag med yngste sonen i Turkiet en vecka. Enkelt uttryckt så rörde vi oss i Paulus fotspår i Mindre Asien.Temat var Spektakulära Istanbul och Västra Turkiet. En upplevelse av historia,natur och människor. Eftersom det har varit aktuellt med fotboll just nu , så vill jag nämna kvällen när det var någon slags viktig och avgörande ligamatch mellan två lag i Istanbul. Den kvällen befann vi oss i Antalya många mil därifrån. Men för människorna där vann tydligen rätt lag. Det hördes/syntes i flera timmar. Vi bodde så där på 6-7 våning, men glädjen var inget att ta miste på. Bilarnas tutade och fyrverkerier av olika slag lyste upp kvällshimlen tills vi inte orkade med att vara vakna för att se/höra slutet. Aldrig upplevt något liknande förut.

Midsommar har passerat, hela familjen var samlad och nu vi är mitt uppe i sommaren!

Och det här har jag skrivit alldeles själv på en ny dator som jag samtidigt utforskar handhavandet på. Äldsta sonen är övertygad att en Mac är mycket bättre än en Pc. Jojo, men var hittar man allt? Lägga in bilder – Hur gör man det?  Klicka och försöka, så  nu har jag lyckats med det här i alla fall. Den gamla har blivit senil – den kan inte lagra något i minnet om den stängs av. Och omstarter måste man ju göra nu och då för att uppdatera/uppgradera.

Och det här inlägget får väl bli en omstart i bloggandet!

♥// Anna

2 svar so far »

  1. 1

    Inga Winzell said,

    ”Den gamla har blivit senil – den kan inte lagra något i minnet om den stängs av” skriver du.Grattis till en ny dator, som kan lagra nytt innehåll. De yngres kunskap inom teknikens värld värld är bara att tack och ta emot! Lycka till. Du fixar det lätt som en plätt!

    Saknat dina blogginlägg!
    Dessutom glad att få vara ”grodan” i din fontän…koackackack koackackack.. :=)
    /Inga Winzell

  2. 2

    Inga Winzell said,

    Oj, två värld ska det inte vara. ;(
    ”Tack och ta emot” där blev det öländskt tack..Egentligen ska det vara taack.. 🙂
    /Inga


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: