Archive for september, 2012

Weekend på Stora Karlsö

Gotland är inte berömt för någon skärgård att kryssa genom. Däremot finns det ett fåtal öar som det går att ankra upp vid,  tre har reguljär sommartrafik, och bara en som har båtförbindelse  året runt. Den sistnämnda är naturligtvis Fårö. Småöar som finns är Östergarns holme,några utanför Slite som Enholmen och Asunden, Bungeör i utloppet av Fårö sund, Västergarns holme, Storgrunn, Heligholmen, Inner och Ytterholmen vid Grötlingbo udd samt Laus holmar. Alla dessa öar är obebodda i nutid och vanligtvis naturreservat, med besöksförbud delar av året med hänsyn till fåglarnas häckningstider.

Det finns någon ö med broförbindelse t ex Furillen och Asunden utanför Slite. Några ligger så nära att det kan gå att vada eller simma. Men det är riskabelt och tragiska drunkningsolyckor har inträffat.

Öar med trafik sommartid är Gotska Sandön samt StoraKarlsö och Lilla Karlsö. De ligger där hemlighetsfulla och väntar på våra besök. Här möter du lugnet och friden. Här finns spår av forna tiders verksamhet som fiske, jakt, skogsbruk eller stenbrytning. Men det som känns stort är uppleva  djur och växtliv.

Många år sen det här var ett användbart hus, S Karlsö

Och i augusti bar det äntligen av en fredag-söndag till Stora Karlsö. Har varit där på dagsbesök 3-4 gånger förut. Hade en dröm att få bo i fyrhuset sen något år. Och nu blev det  av.

För att åka dit planerar man för hur allt ska ordnas. Det finns två alternativ med maten. Antingen köper man på restaurangen eller så tar man med sig vad man behöver i matväg. Vi valde det sistnämnda.

Fyrhuset har ett trevligt kök, och ett fåtal rum samt allt som behövs för att en fyr ska kallas en fyr. Ännu är den i drift, men med alla moderniseringar inom kommunikationsvärlden så är det en tidsfråga innan den tas ur bruk. Allt automatiseras, och fartyg navigerar med andra hjälpmedel än fyrblinkningar.

Vad gör man på en plats som inte har annat än sin natur att erbjuda? Jo njuter av naturen förstås. När man övernattar har man förmånen att få vandra fritt. Dagbesökare går  med guide en ordentlig runda eller rör sig i området vid hamnen, och den lilla bebyggelse som finns där. Där finns ett trevligt museeum med beskrivning av alla fåglar man kan tänkas träffa på. Man kan se de flesta av öns fågelarter i uppstoppade exemplar, man kan se fågelägg, läsa fakta både om natur och historia.

Uppe i fyrhuset kan man på väggtavlor och annat läsa om fyrens historia och arbetet med den. Som mest fanns det tre anställda, som kunde ha sina familjer boende i tre olika hus. Fyrmästaren i fyrhuset och i närheten låg de två andra husen, tillsammans blev det fyrbyn.En period kom det en lärarinna och höll skola för barnen. Den läraren skötte också undervisningen en annan del av året på Gotska Sandön. Andra perioder  ordnades skolgång i fastlandssocknar, då barnen ackorderas in hos familjer under terminerna. Det tyckte barnen inte om, läste ett stycke om hur man ständigt längtade efter föräldrarna. Skolloven blev lite av himmelriket, då man fick utlopp för sin kreativitet.

   

Köksfönstret                                    Fint möblemang i ”vårt” rum

Och lite av den kreativiteten ville vi nu pröva på. Första eftermiddagen bekantade vi oss med närområdet så klart.

Vi träffade på en skock lamm,( får kallas lamm på Gotland), som numera sommartid betar och håller landskapet öppet. Senare halvan av 1900-talet hade man inga betande djur, och det medförde att ön höll på att förbuskas. Nu försöker man hitta balans i röjning med mänsklig kraft och fårbete. Samtliga får tas till och från med båt vår och höst.

Ska man studera fågellivet är första delen av sommaren bäst. När vi var där var  många av fåglarna inte så synliga. Men runt fyren fanns det massor av svalor som byggt bo under takutsprången.  Närkontakt blev det vid räddning av en liten fågel som irrat sig in i fyrhuset.

Växtlivet följer samma tider som övriga Gotland. Den som gillar orkidéer ska givetvis också åka på försommaren.

Andra dagen gjorde vi vår strandvandring. Vi försökte gå längs stranden så mycket som möjligt. Det fanns dock partier där simning var enda utvägen att ta sig fram enligt en guide.

Stranden varierade mellan sandpartier och stora stenblock.

  

Men efter någon timme kom vi fram till stället där det inte var möjligt att gå vid strandkanten utan måste upp flera meter  på burgkanten. Nu gällde det att hitta ett ställe att komma upp utan att behöva gå tillbaka allt för långt. Naturligtvis så skulle vi ju försöka att inte gå tillbaka alls.

Vi spanade efter avsatser, stora stenar och något att hålla  i. Vi var inte det minsta utrustade med hjälpmedel för klättring. En ordenlig käpp som hittats och ett par vandringsstavar var utrustningen. Flera försök att komma upp på kanten, och för att komma över den sista metern fanns det nästan ingen växtlighet att ta tag i Tillslut bestämde vi att det var för riskabelt. Medan de första stegen tillbaka tas, kommer en vandrare  där uppe som hört våra röster. Behöver ni hjälp?

”En räddande ängel” i rätt stund som sträckte ut en hjälpande hand över kanten. Och var en av oss uppe, så klart att den andra också kunde hjälpas upp. Väl uppe så var vi alldeles överväldigade över att att det kom någon just då. Det var den enda personen vi sett ute på hela tiden, senare på dagen mötte vi några till. En person som var på rätt ställe vid rätt ögonblick. Det var just en kort stund, annars hade hjälpen passerat utan att vi ens skulle lagt märket till det. Vi satte oss en stund efteråt och bara ”beundrade” tacksamt hur tidspusslet föll på plats så precis.En tackbön kunde vi inte låta bli att formulera!

Överlycklig att en räddande ”ängel” just hjälpt oss!

Vi vandrade vidare. Ibland var det täta buskage som man fick göra omvägar kring, ibland ängar och ibland stenar. Den andra halvan av ön vandrade vi alltså uppe på burgen, och framåt eftermiddagen var vi framme vid fyrhuset igen.

Spenatfyllda creps och äppelkakasmakade mums.

Vi vilade ett par timmar och sen var vi på hugget med att vandra tvärsöver ön till Linne´s ask, kallas så därför att Linne´har anteckningar om trädet. Det har slagit rot i ett bronsåldersröse, där rötterna får lite skydd och förmodligen jordmån.

  

När vi nådde asken började mörkret komma, och vi vände tillbaka mot fyrbyn i den ljumna sommarkvällen.

Restaurangen med sitt panoramafönster. I mörker blir synupplevelsen det omvända.

Just när vi passerade hamnen och restaurangen kom det en helikopter och hämtade någon. Vi kom aldrig underfund med om det var sjukdom eller ”bara” någon som betalade för en lyxig transport.

Nu hade vi gått i mycket vegetation, så jag ägnade en bra stund till fästingsanering av kläder och skor. Resultat 4 stycken. Och så dusch på det, sen vågade jag lägga mig att sova.(Mer om fästingar och borrelia i annan framtida  blogg).

Sista dagen hade vi vikt åt att gå med guide och få veta så mycket fakta som möjligt. Det blev besök i stenåldersgrottan Stora Förvar, där ett fyra meter djupt jordlager gett information om mänskliga aktiviteter från stenåldern och framåt.

Vi passerade järnåldersgravar, såg på avstånd södra hamnen som användes vid utskeppning av kalksten när den tiden begav sig.Lärde oss om hur landskapsbilden förändrats genom åren i förhållande till människans påverkan. Att det funnits trädgårdsodling för fyrfolket, att man förr hade egna kor för att få färsk mjölk.

  

Gulmåra och oregano blommade rikligt just då.Och fina utsikter eller hisnande: 

Sen var det dags att packa och plocka ihop, gå ner till hamnen och invänta båten.

En döm hade gått i uppfyllelse! Tack Maggan att du följde med!

Ett sommarminne har härmed dokumenterats.

// Anna

Annonser

Comments (5) »

Flashback

Har just med stort intresse sett upplösningen av Johan Persson och Martin Shibbys tid i Etiopien. Deras samlade svar på presskonferensen i Stockholm. Att efter 14 månader vara hemma igen. Vilken känsloupplevelse för dem, att de bara kan. Full av beundran och respekt för deras insats i journalistiken, om hur det ser ut inifrån där det är svårt att få veta sanningen om hur den enskilda människan har det i sin vardag.

Vi vet inte hur många människor som fått sätta livet till i Etiopien, när de velat föra ut rapporter till omvärlden.

Är så oändligt tacksam att få leva i ett fritt och ombonat land. Lyckan hos anhöriga, och förståelsen Martin och Johan visar  dem när de säger att anhöriga utsatts för oro under tiden.

Genast kommer tankarna från när Sven blev avvisad från Kina p g av att han ville visa hur vi västerlänningar ser på frihet. Jag ska inte be dig gå tillbaka att läsa  blogginlägget om ”Svens mamma”, tänker på medias uppmärksamhet i den händelsen efteråt. Hur kineser i andra delar av världen visade Sven respekt och beundran, till skillnad från en del här hemma som tänkte och ibland uttryckte: Så går det om man inte sköter sig och följer lagar och regler.Det gav också en vink om hur människor där borta finner sig i spelet, låtsas gilla en sak, men längtar efter något annat.



Eller hur uppfattar vi arbetsförhållandena i syfabriken i Pakistan, där många arbetare brändes inne, därför att de var inlåsta och tvingade att arbeta under omänskliga förhållanden, för att tjäna en liten lön. Och att västvärlden ska kunna köpa så billiga jeans som möjligt. Vi borde skämmas, det är vi som tvingar fram sådana här händelser.Gör vi kanske du tänker. Jo, och även jag är med i spiralen…..Måste vi ha så höga löner eller löneförmåner att följderna blir så här? Jag har inte svar på frågan, men undrar hur kan jag bidra till att göra det lite bättre för någon eller helst flera människor.

Har vi ens tänkt tanken om varför företag flyttar utomlands? Jo, därför att här kräver vi mer och mer löneutveckling. Arbetaren är värd sin lön. Ja, visst! Men tillslut kommer brytpunkten, företaget kan inte leva upp till kraven och har två alternativ, konkurs eller flytta verksamheten till låglöneländer. Och där blir man kvar tills lönekraven blir för höga, då görs proceduren om igen och ett ännu fattigare land får offra sina medborgare för att vi ska kunna köpa det vi vill ha.

Nu frågar jag bara vad hade vi dag vetat om landet där Johan och Martin nu har kommit hem från om de inte vågat. Till skillnad från deras upplevelse, kunde Sven ringa och rådgöra med ambassadören från första dagen. Och jag inser hur stor betydelse det har för svenska medborgare att i sådana här situationer ha kontakt med ambassaden i respektive land.

Krama någon som behöver en kram i dag//  Anna

PS Tack Erik för hjälp att hitta och lägga upp klipp. Nu får jag närmare till klippen. Det är så häftigt med dagens kommunikation att se intervjun länkad via Skype från soffan i vårt kök. Jag visste inte om att den gjorts förrän jag undrade varför det stod blommor bakom soffan. –Äh, de tyckte det såg så tomt ut bakom, och bad mig sätta dit något, så jag tog blomvasen som stod på köksbordet. DS

Comments (1) »

Sparad sommar

För många av oss är sommaren något positivt. Vi längtar dit, och vi har minnen. Livet liksom kretsar kring sommaren. Varför är det så? Jag tror det beror på att det i våra gener finns nedärvt något ända från stenåldern, att det är sommaren man förbereder och samlar inför övriga årets behov. Utan sommar inget liv.

Med förvaringsmöjligheter och transportmöjligheter över hela jorden dagligen, har vi nästan glömt bort hur viktigt samlandet faktiskt var. Men än kan vi uppleva samlandets glädje. Och hur vår inre människa upplever något positivt med detta, bara vi har tid. Vårt moderna samhälle, vill jag påstå, har berövat oss tiden. Det är kanske därför många känner otillfredställelse, mår dåligt, känner sig stressade. Men när vi gjort något åt oss själva i ”samlarväg” då kommer belöningen i form av glädje över det vi gjort. Vem känner sig inte stolt över blåbär, lingon eller svamp, som vi plockat i skogen. Vi lägger ut bilder för att dela vår glädje, ringer till någon och berättar.

Men kanske du säger, att jag behöver inte samla. OK, men ändå… Ta ett djupt andetag, tänk efter, vad kan var och kan göra för att ge rum för ”stenåldersmänniskan”.

1 Sök dig ut i naturen utan hörlurar och lyssna in omgivningen

2 Använd ögonen inte bara att se var du sätter fötterna/cyklar, utan se skillnader i terräng, olika växtertyper, årstidernas växlingar, vågornas rörelser m m.

.

3 Ta med dig något hem, att minnas din utflykt.Några blommor, eller varför inte göra en god insats, plocka upp ett ”skräp” och ta med till närmaste lämpliga uppsamlingsställe, eller varför inte: Kolla solnedgången från en utsiktsplats:

Den här solnedgången skiljer sig inte från någon annan, men det är från en plats på Gotland man vanligtvis ser soluppgångar: Grogarnsberget. Vi hade husvagnen i Katthammarsvik, solen började försvinna bakom skogen. Och vi ville ta en kvällspromenad innan klockan blev för mycket. När vi kom upp på berget, fick vi se solen precis när den skulle försvinna en gång till. Två solnedgångar samma kväll. Kände mig överväldigad av upplevelsen.

4 Stanna upp och smaka. Upplev hur gott några färska bär doftar och smakar. För något år sen gick vi Arnleden i Västergötland mitten av juli. Den går ju över Billingen, som är känd bl a för sina körsbärsträd. Det växte körsbärsträd längs diken och stenmurar ja ”överallt” och med Allemansrättens tillåtelse åt vi så mycket körsbär vi ville, samt vildhallon. En vandring med efterrätten ständigt färsk timme för timme!

5 Eller varför inte använda känseln. Härom kvällen var jag tillbaka på en plats Erik och jag  fick upptäcka i skogen mellan Traume och Follingbo. Då som nu letade vi lingon eller svamp. Plötsligt ser vi en bil komma,stannar, ett par kliver ur och börjar sopa i vägkanten. Vad gör dom? Här ute i vildmarken? Är dom inte kloka!

När bilen kört i väg måste vi ju kolla. Och vad upptäcker vi. Jo en fornlämning som just blivit ompysslad av någon som adopterat den. En liten informationstext hittade vi också: På platsen hade en brud omkommit, när hästen halkade på berghällen i förhistorisk tid antagligen. Flickan hade begravts i närheten och platsen hade märkts ut, strax intill finns några runor inristade. Vi kände och beundrade kvalitén av forntidens budskap.

Nu kan man ju fundera varför man valde närheten till olycksplatsen som begravningsplats. Ja kanske det var precis i brytningstiden asatro/kristendom och man valde att ha en fot i varje ”tid”, den frågan har jag inget svar på, men funderingar om vår historia gav det!

Med våra fem sinnen : Synen, hörseln, smaken, lukten och känseln, kan vi berika vårt liv.Jag får påminna mig själv ibland. Kanske du också!

 ♥// Anna

Leave a comment »