Flashback

Har just med stort intresse sett upplösningen av Johan Persson och Martin Shibbys tid i Etiopien. Deras samlade svar på presskonferensen i Stockholm. Att efter 14 månader vara hemma igen. Vilken känsloupplevelse för dem, att de bara kan. Full av beundran och respekt för deras insats i journalistiken, om hur det ser ut inifrån där det är svårt att få veta sanningen om hur den enskilda människan har det i sin vardag.

Vi vet inte hur många människor som fått sätta livet till i Etiopien, när de velat föra ut rapporter till omvärlden.

Är så oändligt tacksam att få leva i ett fritt och ombonat land. Lyckan hos anhöriga, och förståelsen Martin och Johan visar  dem när de säger att anhöriga utsatts för oro under tiden.

Genast kommer tankarna från när Sven blev avvisad från Kina p g av att han ville visa hur vi västerlänningar ser på frihet. Jag ska inte be dig gå tillbaka att läsa  blogginlägget om ”Svens mamma”, tänker på medias uppmärksamhet i den händelsen efteråt. Hur kineser i andra delar av världen visade Sven respekt och beundran, till skillnad från en del här hemma som tänkte och ibland uttryckte: Så går det om man inte sköter sig och följer lagar och regler.Det gav också en vink om hur människor där borta finner sig i spelet, låtsas gilla en sak, men längtar efter något annat.



Eller hur uppfattar vi arbetsförhållandena i syfabriken i Pakistan, där många arbetare brändes inne, därför att de var inlåsta och tvingade att arbeta under omänskliga förhållanden, för att tjäna en liten lön. Och att västvärlden ska kunna köpa så billiga jeans som möjligt. Vi borde skämmas, det är vi som tvingar fram sådana här händelser.Gör vi kanske du tänker. Jo, och även jag är med i spiralen…..Måste vi ha så höga löner eller löneförmåner att följderna blir så här? Jag har inte svar på frågan, men undrar hur kan jag bidra till att göra det lite bättre för någon eller helst flera människor.

Har vi ens tänkt tanken om varför företag flyttar utomlands? Jo, därför att här kräver vi mer och mer löneutveckling. Arbetaren är värd sin lön. Ja, visst! Men tillslut kommer brytpunkten, företaget kan inte leva upp till kraven och har två alternativ, konkurs eller flytta verksamheten till låglöneländer. Och där blir man kvar tills lönekraven blir för höga, då görs proceduren om igen och ett ännu fattigare land får offra sina medborgare för att vi ska kunna köpa det vi vill ha.

Nu frågar jag bara vad hade vi dag vetat om landet där Johan och Martin nu har kommit hem från om de inte vågat. Till skillnad från deras upplevelse, kunde Sven ringa och rådgöra med ambassadören från första dagen. Och jag inser hur stor betydelse det har för svenska medborgare att i sådana här situationer ha kontakt med ambassaden i respektive land.

Krama någon som behöver en kram i dag//  Anna

PS Tack Erik för hjälp att hitta och lägga upp klipp. Nu får jag närmare till klippen. Det är så häftigt med dagens kommunikation att se intervjun länkad via Skype från soffan i vårt kök. Jag visste inte om att den gjorts förrän jag undrade varför det stod blommor bakom soffan. –Äh, de tyckte det såg så tomt ut bakom, och bad mig sätta dit något, så jag tog blomvasen som stod på köksbordet. DS

En tanke på “Flashback

  1. Jag tror många inte riktigt förstår vad yttrandefrihet är bra för, så det känns värdefullt att ha in erfarenhet. Ganska skönt att leva i ett land där man inte behöver frukta en statsmaffia!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: