Weekend på Stora Karlsö

Gotland är inte berömt för någon skärgård att kryssa genom. Däremot finns det ett fåtal öar som det går att ankra upp vid,  tre har reguljär sommartrafik, och bara en som har båtförbindelse  året runt. Den sistnämnda är naturligtvis Fårö. Småöar som finns är Östergarns holme,några utanför Slite som Enholmen och Asunden, Bungeör i utloppet av Fårö sund, Västergarns holme, Storgrunn, Heligholmen, Inner och Ytterholmen vid Grötlingbo udd samt Laus holmar. Alla dessa öar är obebodda i nutid och vanligtvis naturreservat, med besöksförbud delar av året med hänsyn till fåglarnas häckningstider.

Det finns någon ö med broförbindelse t ex Furillen och Asunden utanför Slite. Några ligger så nära att det kan gå att vada eller simma. Men det är riskabelt och tragiska drunkningsolyckor har inträffat.

Öar med trafik sommartid är Gotska Sandön samt StoraKarlsö och Lilla Karlsö. De ligger där hemlighetsfulla och väntar på våra besök. Här möter du lugnet och friden. Här finns spår av forna tiders verksamhet som fiske, jakt, skogsbruk eller stenbrytning. Men det som känns stort är uppleva  djur och växtliv.

Många år sen det här var ett användbart hus, S Karlsö

Och i augusti bar det äntligen av en fredag-söndag till Stora Karlsö. Har varit där på dagsbesök 3-4 gånger förut. Hade en dröm att få bo i fyrhuset sen något år. Och nu blev det  av.

För att åka dit planerar man för hur allt ska ordnas. Det finns två alternativ med maten. Antingen köper man på restaurangen eller så tar man med sig vad man behöver i matväg. Vi valde det sistnämnda.

Fyrhuset har ett trevligt kök, och ett fåtal rum samt allt som behövs för att en fyr ska kallas en fyr. Ännu är den i drift, men med alla moderniseringar inom kommunikationsvärlden så är det en tidsfråga innan den tas ur bruk. Allt automatiseras, och fartyg navigerar med andra hjälpmedel än fyrblinkningar.

Vad gör man på en plats som inte har annat än sin natur att erbjuda? Jo njuter av naturen förstås. När man övernattar har man förmånen att få vandra fritt. Dagbesökare går  med guide en ordentlig runda eller rör sig i området vid hamnen, och den lilla bebyggelse som finns där. Där finns ett trevligt museeum med beskrivning av alla fåglar man kan tänkas träffa på. Man kan se de flesta av öns fågelarter i uppstoppade exemplar, man kan se fågelägg, läsa fakta både om natur och historia.

Uppe i fyrhuset kan man på väggtavlor och annat läsa om fyrens historia och arbetet med den. Som mest fanns det tre anställda, som kunde ha sina familjer boende i tre olika hus. Fyrmästaren i fyrhuset och i närheten låg de två andra husen, tillsammans blev det fyrbyn.En period kom det en lärarinna och höll skola för barnen. Den läraren skötte också undervisningen en annan del av året på Gotska Sandön. Andra perioder  ordnades skolgång i fastlandssocknar, då barnen ackorderas in hos familjer under terminerna. Det tyckte barnen inte om, läste ett stycke om hur man ständigt längtade efter föräldrarna. Skolloven blev lite av himmelriket, då man fick utlopp för sin kreativitet.

   

Köksfönstret                                    Fint möblemang i ”vårt” rum

Och lite av den kreativiteten ville vi nu pröva på. Första eftermiddagen bekantade vi oss med närområdet så klart.

Vi träffade på en skock lamm,( får kallas lamm på Gotland), som numera sommartid betar och håller landskapet öppet. Senare halvan av 1900-talet hade man inga betande djur, och det medförde att ön höll på att förbuskas. Nu försöker man hitta balans i röjning med mänsklig kraft och fårbete. Samtliga får tas till och från med båt vår och höst.

Ska man studera fågellivet är första delen av sommaren bäst. När vi var där var  många av fåglarna inte så synliga. Men runt fyren fanns det massor av svalor som byggt bo under takutsprången.  Närkontakt blev det vid räddning av en liten fågel som irrat sig in i fyrhuset.

Växtlivet följer samma tider som övriga Gotland. Den som gillar orkidéer ska givetvis också åka på försommaren.

Andra dagen gjorde vi vår strandvandring. Vi försökte gå längs stranden så mycket som möjligt. Det fanns dock partier där simning var enda utvägen att ta sig fram enligt en guide.

Stranden varierade mellan sandpartier och stora stenblock.

  

Men efter någon timme kom vi fram till stället där det inte var möjligt att gå vid strandkanten utan måste upp flera meter  på burgkanten. Nu gällde det att hitta ett ställe att komma upp utan att behöva gå tillbaka allt för långt. Naturligtvis så skulle vi ju försöka att inte gå tillbaka alls.

Vi spanade efter avsatser, stora stenar och något att hålla  i. Vi var inte det minsta utrustade med hjälpmedel för klättring. En ordenlig käpp som hittats och ett par vandringsstavar var utrustningen. Flera försök att komma upp på kanten, och för att komma över den sista metern fanns det nästan ingen växtlighet att ta tag i Tillslut bestämde vi att det var för riskabelt. Medan de första stegen tillbaka tas, kommer en vandrare  där uppe som hört våra röster. Behöver ni hjälp?

”En räddande ängel” i rätt stund som sträckte ut en hjälpande hand över kanten. Och var en av oss uppe, så klart att den andra också kunde hjälpas upp. Väl uppe så var vi alldeles överväldigade över att att det kom någon just då. Det var den enda personen vi sett ute på hela tiden, senare på dagen mötte vi några till. En person som var på rätt ställe vid rätt ögonblick. Det var just en kort stund, annars hade hjälpen passerat utan att vi ens skulle lagt märket till det. Vi satte oss en stund efteråt och bara ”beundrade” tacksamt hur tidspusslet föll på plats så precis.En tackbön kunde vi inte låta bli att formulera!

Överlycklig att en räddande ”ängel” just hjälpt oss!

Vi vandrade vidare. Ibland var det täta buskage som man fick göra omvägar kring, ibland ängar och ibland stenar. Den andra halvan av ön vandrade vi alltså uppe på burgen, och framåt eftermiddagen var vi framme vid fyrhuset igen.

Spenatfyllda creps och äppelkakasmakade mums.

Vi vilade ett par timmar och sen var vi på hugget med att vandra tvärsöver ön till Linne´s ask, kallas så därför att Linne´har anteckningar om trädet. Det har slagit rot i ett bronsåldersröse, där rötterna får lite skydd och förmodligen jordmån.

  

När vi nådde asken började mörkret komma, och vi vände tillbaka mot fyrbyn i den ljumna sommarkvällen.

Restaurangen med sitt panoramafönster. I mörker blir synupplevelsen det omvända.

Just när vi passerade hamnen och restaurangen kom det en helikopter och hämtade någon. Vi kom aldrig underfund med om det var sjukdom eller ”bara” någon som betalade för en lyxig transport.

Nu hade vi gått i mycket vegetation, så jag ägnade en bra stund till fästingsanering av kläder och skor. Resultat 4 stycken. Och så dusch på det, sen vågade jag lägga mig att sova.(Mer om fästingar och borrelia i annan framtida  blogg).

Sista dagen hade vi vikt åt att gå med guide och få veta så mycket fakta som möjligt. Det blev besök i stenåldersgrottan Stora Förvar, där ett fyra meter djupt jordlager gett information om mänskliga aktiviteter från stenåldern och framåt.

Vi passerade järnåldersgravar, såg på avstånd södra hamnen som användes vid utskeppning av kalksten när den tiden begav sig.Lärde oss om hur landskapsbilden förändrats genom åren i förhållande till människans påverkan. Att det funnits trädgårdsodling för fyrfolket, att man förr hade egna kor för att få färsk mjölk.

  

Gulmåra och oregano blommade rikligt just då.Och fina utsikter eller hisnande: 

Sen var det dags att packa och plocka ihop, gå ner till hamnen och invänta båten.

En döm hade gått i uppfyllelse! Tack Maggan att du följde med!

Ett sommarminne har härmed dokumenterats.

// Anna

5 reaktioner till “Weekend på Stora Karlsö

  1. Tänker helt naturligt på Pappa <3, ö-älskare i allmänhet och Gotländska sådana i synnerhet! Anna, naturen is wonderful! Vi delar intresset för att vara utomhus du och jag! KRAM

  2. Vilken underbar utflykt ni verkar ha gjort, Anna! Upplevde något liknande på Gotska Sandön en vacker helg för några år sedan när vi blev inbjudna till ett 50-års kalas där. Festföremålet hade fått låna båthuset, dragit ut livbåten och dukat jättefint därinne. Gästerna fick gå in bakvägen och när alla kommit slogs dörrarna upp ut mot ett blankt, smaragdgrönt hav. Helt magiskt, glömmer aldrig det ögonblicket när alla drog efter andan.
    Kram på dig!
    M.

  3. Härligt att läsa, du skriver så engagerat. Jag och min far besökte en av Karlsöarna på 80-talet, kul att bli påmind om det.
    Hälsningar från ett vårsoligt Australien
    Staffan

  4. Tack, era kommentarer förstärker minnena från sommaren. Nu har vi Brittsommar, d v s soliga höstdagar. Har i dag vandrat längs Ekstakusten med Inga och kunde njuta av att se Karlsöarna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: