Archive for december, 2012

När juldagsmorgon glimmar

När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå….

När den strofen hörs har jag ibland försökt återkalla minnet av hedarnas äng. Året var 1973 jag hade förmånen att få se den. Inget märkvärdigt alls att få se för en bondtös. Det var inget frodigt gräs där, men dock gräs,marken lite kuperad och en del stora stenblock. Minns inte att det fanns några får som vaktades av herdar. Fantasin försökte naturligtvis tänka sig in i den där kvällen när hedarna blev uppmärksamma på änglakören som sjöng om Ära vare Gud i höjden och frid på jorden.

Juldagsmorgonen glimmade förunderligt 2012, min syster Gullan mötte änglahären på så sätt, att denna natt var hennes liv  slut och hon fick inta platsen med lillebror Per, pappa och mamma i himmelen. Vi som så många gånger tröstat henne med att de var i himlen när hon saknat dem.

gullan-anna-2

Inte kunde vi ana att det bara återstod 12 timmar tills döden skiljde oss åt vid det här ögonblicket hemma, och vi spelade och sjöng på fina julsånger. Gullans ork räckte inte till sång, men jag förnam ändå att hon försökte delta något. Vi delade den fikastund med henne, en mazarin och delar av en mjuk pepparkaka tillsammans i det Gullan lärde sig av pappa Göte att säga på sitt speciella sätt ”drickaflaska”. Vi drog oss till minnes hur Erik och Sven, Gullan och jag flög sommaren 2001 till Vilhelmina och hyrbil resten av resan till Saxnäs. Varje dag gjorde vi olika utflykter och vandringar. På flygresan hem sjöng Gullan julsånger högt och ljudligt. När vi gick av så tackade paret bakom för underhållningen. Hon älskade Lucia och längtade till den dagen, och för att vara på säkra sidan att inte missa det, fanns det inskrivet i hennes vårdplan för 13 dec. Det hände nämligen ett år att hon blev utan, och i mellandagarna den julhelgen vägrad Gullan gå upp. Jag åkte till henne och lirkade fram svaret att Lucia inte kommit och hennes finurliga ide var att ”gåuppstrejka”. Det lovades till ett annat  tillfälle, och ordningen återställdes.

Det finns många, många minnen kring Gullan. Ingen annan har följt hennes liv som jag. Minns tiden jag väntade ett småsyskon, mamma åker till BB – motorstopp på bilen – och en taxi fick ta vid. Det var natt och motorstoppet  vid lagården vid Nyboholm på infarten till Ulricehamn, är ett tydligt minne. Att få ett handikappat syskon, den insikten växte fram under under några år. Jag minns hur tårarna rullade när det blev klart att hennes skolgång skulle ske på ett skolhem. Hur hemskt jag tyckte det var att en 8-åring måste flytta hemifrån. Visserligen tillbringades alla långlov hemma, men det som skar i hjärtat var hur hon försökte slippa.

Sedan 1996 har Gullan bott på Gotland och i genomsnitt har vi träffats varje vecka och umgåtts, här hemma hos oss eller i hennes boende. många är de vandringar längs skogsstigar vi gjort och lycka för Gullan var de år grabbarna hade moped och hon fick sitta på ”bönpallen”. ”Fortare kan du”, var en replik hon uppmuntrade sina chaufförer med. Jag är så tacksam till Evert, Erik och Sven som stöttat och alltid funnits med under gotlandstiden.

Många är de assistenter som passerat i Gullans liv. Ingen nämnd eller glömd här, men somliga betydde mycket för Gullan och hon hade sina speciella namn på dem. Hennes ”ordlista” innehöll mycket av vårt vanliga ordflöde, men där fanns specialord, som det gällde att lära sig för att kunna få det att fungera riktigt bra.

Livet  med Gullan har berikat oss, vi har faktiskt lärt känna oss bättre själva, och insett att funktionshindrade personer har många oanade förmågor, som det gäller att upptäcka och stötta.

gullan-anna-1

Nu har vår lilla ”trumm-stjärna” avslutat sin karriär, inga fler svängar med moped, aldrig åka högt över taken(=flygresor), plocka blommor eller bara gå ut och gunga en stund och aldrig mer några önskesånger. Men alla minnena skulle kunna fylla en bok lätt, var sönerna över ens om.

Visst är det underligt, alla var hemma, julafton , Erik och jag hämtade hem henne med boendets handikappbuss, Erik körde tillbaka henne ensam ett par tre timmar senare, medan jag ordnade med julmaten.

Vi hade våra sedvanliga jultraditioner, men i dag en kvart in på julottan känner jag mobilen vibrera i fickan, ser nummret, anar.. och på kyrktorget fick jag beskedet: Gullan har dött i natt. När nattpartullen kom vid två-halv tre så hittade de en för alltid sovande Gullan. Den assistent som jobbade natt, Anette, steg upp och gjorde så fint kring Gullan. Så när familjen var samlad en timme kring Gullan lite senare, så upplevde vi harmoni trots allt. Vi tog tid att gråta, samtala trösta samt berätta minnen, och inte minst en tacksägelsebön för det liv som just avslutats.

gullan-anna-3

 

Gud som haver barnen kär,

se till mig som liten är.

Vart jag mig i världen vänder,

står min lycka i Guds händer.

Lyckan kommer, lyckan går.

Du förbliver Fader vår.

Tack för Gullans liv som lärt oss att sätta värde på så mycket.

(Bilderna ovan är tagna av Erik  julafton 2012)

♥  //Anna

Annonser

Comments (6) »