Archive for maj, 2013

Njuta av livet, och lite annat.

I år 2013 kom Kristi h f dag ganska tidigt, redan den 9 maj. Att det blir olika datum år från år, beror på när påsken infaller. När påsken skall firas, bestämdes för snart 1700 år sen, närmare bestämt år 325 i Nicaea. En plats i nordvästra Turkiet, förmodligen i närheten av nuvarande Istanbul. Där bodde kejsar Konstantin och han hade stort inflytande över världspolitiken, eller kyrkopolitiken på den tiden.

Det var säkert så att påsk firades vid olika tider i olika delar av det som då var ”kända” världen. För att få ordning, så alla hade en gemensam almanacka, så bestämdes helt enkelt att påskdagen skulle komma söndagen efter  fullmånen, när vårdagjämningen passerat. Allra tidigast kan påskdagen komma den 22 mars, och senast den 25 april. Den som lever till år 2038 får uppleva en så sen påskdag, om nu världsordninge består!

Kristi h f dag ska sen infalla 40:e dagen efter påskdagen, så 2038 blir det den 3 juni. Två ggr har har den här dagen infallit i  juni sen jag flyttade till Gotland 1983. Allt det där om datum kan man hitta på Wikipedia eller Google förstås. Men varje år så frågar vi oss när kommer….. och vi planerar vår almanacka med arbete och semestrar. Så även om man inte är kyrkligt intresserad, så är man med på ett hörn i alla fall.

Vi har traditioner kring jul och nyår, och har en bild av hur det bäst ska firas. Julen jar ju blivit familjens högtid. Det är då man försöker ordna så att släkten träffas. Nyår har blivit mer utåtriktat firande med vänner och  bekanta.

Min tradition kring Kristi h f dag på Gotland, har familjen gjort till en Hoburgstur. Vi åker i väg vid strax efter åtta på morgonen, för att få lyssna till vårsånger utanför Fröjels kyrka. Direkt efter blir det gudstjänst inne i kyrkan. Det känns speciellt att sjunga med i de typiska psalmerna och lyssna till körsången, det är högtidligt!

Fröjels kyrka

Den bibeltext som läses den här dagen, handlar ju om när Jesus samlat sina närmaste, uttalar missionsbefallningen att sprida evangeliet vidare. Plötsligt  lyfts han upp i rymden och alla står frågande om vad som händer. Ja tänk in i hur det skulle upplevas om någon vi pratar med plötsligt svävar uppåt. Kanske väntade de att tyngdlagen skulle ta ut sin rätt att han damp ner igen. Men berättelsen beskriver inget sådant. Men det inträffar något diplomatiskt, någon lovar att Jesus ska komma tillbaka och ta med dem också. En tröst, ett hopp, man tittar på varandra, börjar prata med varandra och går tillbaka till staden. Där samlas man, vänder och vrider på frågeställningar kring upplevelserna med korsfästelsen, uppståndelsen och slutligen himlafärden. De har inga färdiga svar och vågar sig inte ut i samhället.

Så där håller det på i tio dagar, sen händer det något…. Som åskväder med eld, fast det brinner inte. Det är därför pingst finns med i almanackan. Förändringen kommer innuti, rädslan att gå ut i samhället försvinner. Man ger sig ut och berättar, förklarar på alla vis om Jesus. De är så ivriga så de märker inte att de kan prata med vem som helst, även om det är ett annat språk. Alla är förundrade över vad som pågår, de som någon dag tidigare varit med att ropa korsfäst, korsfäst , börjar tänka om, och när dagen är slut, är grunden lagd till den kristna församlingen. Vi vill bli lärjungar, vi vill hjälpa varandra, vi vill berätta för dem vi träffar på…  be om förlåtelse när man handlat fel, att ge förlåtelse att älska sin nästa som sig själv, att tro på Jesu löften …

Att det sedan kommit in mänskliga tankar om makt och rikedom var inget som fanns med från början, det är urspårning s a s.

Hoppsan nu blev det en massa text om något helt annat än beskrivning av en utflykt. Men ibland måste man ju tänka till varför olika dagar finns i vår almanacka.

Efter gudstjänsten serverades ett mycket gott kyrkkaffe, i år fick det bli i närliggande bygdegården p g a regnskurar. Vid fint väder är det uppdukat vid kastalen, ett gammalt försvarstorn, norr om Fröjels kyrka. Minnen med barnen och vänner som varit med oss genom åren på denna plats, blir ofta ett samtalsämne när vi far vidare genom det gotländska landskapet. Viker in på lilla vägen längs Ekstakusten, vandrar en stund längs havet och kollar in hamnen i Djupvik. Kör vidare, ser ut mot Karlsö, möter ett häftigt åskregn, stannar och ser Karlsö försvinna och komma tillbaka genom regnmolnen som sveper ända nere vid havsytan. Jag njuter och tänker på hur välbehövligt regnet är för naturen.

Och snart är det dags att vika in på den mindre kustvägen sista halvmilen. Havet på höger sida och ”Husrygg” en ås, på vänster.

I år trodde jag inte att den intensivt gula blomman med dilliknande blad, våradonis, hunnit slå ut. Men visst den  fanns där, vilken överraskning!

våradonis

Traditionsenligt beställer jag friterad fisk på Maistregården, minns mina barn som förundrade sig att välja fisk när det finns köttbullar! Vi sitter länge och njuter av utsikten mot havet som blir bättre och bättre.

Friterad fisk

Kollar in Hoburgsgubben, en rauk uppe på klintkrönet. Vilken färg har näsan i år? Det är ett vedertaget bus sen länge att någon (ingen vet vem)  målar näsan. I år är den gul, och dessutom har det tillkommit lite kindfärg också. Lugn, bara lugn, väder och vind spolar bort färgen under året, nästa år är busarna säkert där igen. Blå, röd,… eller vad blir det då?

Så en tur ner till själva stranden, bestående av klappersten och kala sandstenshällar just här. Svalor och lärkor drillar och flyger fram och tillbaka, vi sätter oss en stund på en stock som blivit ”skeppsbruten”. Känner på sandstenen som gjort den här delen av Gotland känd sen århundraden.  använd till byggnader och konstverk. Vi känner på sandstenen och konstaterar att den är en ”mjuk” sten, d v s den lätt att bearbeta.

sandsten i Sundrekastalen

Upptäcker vid stopp vid Sundre kyrka hur en sådan sten kan se ut på plats i en byggnad satt för närmare 1000 år sen. Ser kyrkan i ett fint ljus, inte ett moln på hilmen. Drar mig till minnes att det var här jag första gången hörde en näktergal live, och kunde se den sitta inne i en häck, alldeles lagom spaningshöjd på nära håll. – Jo det hördes en näktergal i dag också, men nu från en trädtopp. Öppnade kyrkdörren försiktigt, upptäcker den gotländska landskapsinsekten riddarskinnbagge. Här kallas den kyrkmack – den gillar att krypa omkring på de varma stenväggarna.

riddarskinnbagge på dörr

 Kolla också in hur man använder fårskinn som tätningslist vid dörren

En runda i en ödeträdgård, och minsann, hittar en blomma jag minns från barndomshemmet, mamma kallade den ”oxalägg”,  jag förstår att det är en vivaart. Likheten med gullviva går inte att ta miste på. Någon som vet vad den heter, för det kan väl inte vara oxalägg. Gjorde sen som det stod i en artikel om växter, köp eller försök hitta vid ödetomter. Vilken tur jag hade och nu finns en liten planta i mitt trädgårdsland.

mors oxalägg

 

Inom synhåll från Sundre kyrka finns Körbärsgården, går en runda njuter av trädgården och i utställningshallarna konstverk av olika slag och prislägen. Vad sägs om den här trädgårdssoffan för närmare 200 000? ( Jo lite inspiration fick jag nog av enklare saker, sådant jag kan klara av.)

konst för trädgården:soffa

Sen var det ett kortare besök vid Lars Jonsson i Vamlingbo, för att öka på ”finakortförrådet”, små tryck av stora, dyrbara tavlor.

Många intryck från dagen, vi började längta hem,trädgårdsrunda på Djuplundavägen och gläds åt det som växer där.

tulpanfröjd

 

På altanen sitter jag sedan och fortsätter njuta av dagen tills det är nästan mörkt. Dagen avslutades med att se senare halvan av ishockeymatchen Sverige -Kanada. Järnkrok och hans lag gav järnet, men förlorade. Charmen med livet kan vara att man får vara riktigt glad ibland, men rätt ofta kommer motgångar. Livet är som ett skiftande landskap. Man får fästa uppmärksamheten på det sköna.

 // Anna

Annonser

Comments (1) »