Det händer så mycket i min värld. Nyss var det så lugnt och stilla, jag njöt av min tillvaro i grönskan. Mat i överflöd, vänner lite varstans och hus att bo i.
Men så plötsligt far något genom grönskan och skär av mitt härliga gröna tak. Måste få en uppfattning av vad som händer… Spanar uppåt, hittar genast en mast att klättra upp på
Oj , vad ljust, blir ju alldeles bländad. Ser åt olika håll.
Men varje väg verkar kapad, i alla fall alldeles utom räckhåll för mig. Vad ska jag göra? Inte lätt att vända på det här stället med min ”husbil”. Här gäller att tänka sig för. Sitter jag kvar, blir det min död här i det starka solskenet. Ojoj, vad ska jag göra? Måste, måste kunna klara en vändning på fläcken!
Jippi, jag klarade det, nu gäller att glida långsamt.
Oh, det gick ju bra. Men här vill jag inte bli kvar. Fortsätter lite på den här motorvägen, kanske jag hittar en grön, mer tilltalande väg. Nu börjar jag faktiskt bli riktigt hungrig efter den här utflykten. Bäst att söka mig in i grönskan, vill inte vara här, verkar farligt!
Svänger modigt från väg till väg, det här går ju som smort! Men mat, mat,MAT… Till slut får jag gå armgång för att äntligen komma rätt. Nu äntligen kommer jag i säkerhet.
Hej, hej…
En liten medborgare vid dikeskanten gjorde att jag hejdade mig lite med liens framfart, tog fram mobilkameran och lät fantasin flöda.
♥//Anna
Meggie said,
juni 23, 2016 @ 7:47 e m
Vilken fin liten historia om snigeln! Man får vara försiktigt när man går där med lien. 🙂