Archive for juni, 2017

Ta vara på tiden medan man har den.

Det kan hända mycket på en vecka. I vintras bestämde jag mig för att ha en trädgårdsfest hemma på Djuplunda. 17 juni tänkte jag mig skulle bli bra. Mitt i tiden då alla pioner och andra försommarblommor skulle  kunna blomma.image

Men rätt snart visade det sig att en kusin på fastlandet tänkt lika dant, så då ändrade jag min fest till 10 juni. Det visade sig bli bra det också. Vädret var strålande, tårtan tog slut, och alla gästerna hade fått skriva sitt namn på en lapp för att kunna vara med i en lottdragning till slut. ”Vinsterna” bestod av lite hantverk, plantor (äppelgurka, squash, mm) eller godis. Valfritt ….

image

Men det var lite bevänt med pionerna, i alla fall var en svavelpion solidarisk med mig, likaså en röd dillpion!

14 juni blev det en ordentlig cykeltur på ca 6 mil med min syster Eva och våra ”gubbar”. Det blev ett antal stopp på platser vi inte besöker så ofta längs småvägar i hembygden kring Visby.  Det blev två av Gotlands medeltidskyrkor, Follingbo(bild) samt Björke.

På Stava gård pausade vi med att mumsa på deras ekologiska glass och just då passerade gårdens ägare som tog sig tid för en pratstund. Att vara storbonde är rätt krävande för att få till sina visioner.

Vattendammarna mellan Roma och Halla gav svåger Mats flera intressanta fågelupplevelser. Och efter det cyklade vi några kilometer längs Gotlands enda ”järnväg” mellan Roma och Dalhem. En återuppväckt sträcka där gammaldags tåg rullar mest helger sommartid.

Barlingbo sockenglänta är nästan ett måste om man vill få se resultat av eldsjälars nit. Här har jordbrukarna ett rejält förråd med vatten att förse sina odlingar med. Men inte nog med det, en byggnad med utrymme att ha bygdefest i och när skolan ännu fanns kvar för 15 år sen: Skolavslutning. I dag finns det härliga gräsmattor och en mindre tempelbyggnad för meditation och eftertanke.

Den 15 juni fyller min kära syster år, och hon bjöd in till en liten familjefest i deras semesterparadis på Snäck.

Så blev det då den 17 juni och upp i ottan och färjan till Oskarshamn för att på eftermiddagen få vara med om kusinens fest i Västergötland.IMG_4898

Men på vägen hämtade vi upp yngste sonen Sven, som från Uppsala åkt tåg och passat på att träffa sina kompisar. Och vi blev inviterade till lämplig respaus i Jönköping, och en pratstund med två unga härliga familjer.

På utsatt tid kom vi äntligen till dagens stora händelse. Och det blev många glada återseenden i lantlig miljö med god mat, tårtbuffé, tipspromenad, godisbord och lite historik om gården Åstorp. Och med en skröna om att det funnits ett slott på markerna avslutades lördagen. En bild på oss 4 kusiner som finns kvar på ”björkåsapojkarnas” sida. Gunnel, Anna, Margaretha(som vi firade) och Eva.IMG_4907

Söndagen inleddes ned tur till min hembygd Södra Vånga. En, kanske två gånger om året händer det, och massor med minnen strömmar på och tankar på dem som fått sista vilan på kyrkogården. Sakta rullar bilen förbi barndomsgården och jag gläder mig åt att ägorna brukas och fastigheten är välskött.

Fler ”möten” väntade denna dag, först elvakaffe hos kusin Ewy på mammas sida och ännu fler minnen avhandlades.IMG_4920

Lägg märke till ”släktträdet” på väggen. Där finns invävt en berättelse i luffarslöjddsteknik om min mors släkt från Boda i Möne med Carl och Anna som ”roten”, deras döttrar Maria, Karin, Annie, Sally och Ingeborg (min mor) , barn till dem( min generation, bl a kusin Ewy vi gästade) och alla kusinbarn samt deras barn som i trädet symboliseras med röda pärlor. ( Tillverkade jag våren 2016 till släktträff med firande för Stigs 70-årsdag)IMG_0891

Min man Evert ville lägga in ytterligare en händelse denna söndag, nämligen besök på sommarmöte i Tranegärdets missionshus, beläget öster om Ätradalen uppe i gamla jordbruksbygder. Där vägarna ännu slingrar sig fram på ”kostigsvis”.

Min far Göte berättade att han hört talas om när 1800-talets väckelse  kom, hur en orgel bars från någon av grannsocknarna ( Trädet eller Solberga) för att användas just i  Tranegärdets missionshus. En man i samlingen i dag, berättade att det troligen var originalfärgen från slutet av 1800-talet som fortfarande lyste ljusgrönt från innerväggarna- det var kvalité på den färgen i så fall.IMG_4922

Så mot slutet av dagen styrde vi kosan mot Mullsjö och har bearbetat denna händelserika vecka genom att skriva det här inlägget. Kanske kan det också komma mig själv till glädje när minnet sviktar nån gång, förr eller senare.

IMG_4933

Detta är en del av min levnadshistoria, du har också en. Glöm inte att dokumentera den! Alla har vi något att berätta. Bara den intresserade orkar läsa….

💞/Anna

Annonser

Comments (3) »

Tacksam att ha ett Sverige💓

Mer och mer kommer nationaldagsfirandet in i medvetandet. Mer än att flaggor delas ut, välkomnande av nya medborgare, musik, sång och tal. Det är fantastiskt att vi får leva i ett land med FRED. Att ingen nu levande svensk blivit beordrad att delta i att försvara Sverige, därför att någon annan stat angripit för att erövra vårt land. Eller inbördeskrig, där inhemska konflikter gått över styr.

På Gotland fanns det samlingar på flera olika platser, de flesta på eftermiddagen.  I Visby var det samling för ”Sverigebönen” där bön för landet är i fokus.

I Vibble brukar  hembygdsföreningen ha en trevlig samling, där alla som avslutning inbjuds till ett gemensamt kaffebord där en typisk somrig bakelse ingår.

På Roma Kungsgård hölls i år öns officiella firande. I år valde vi att åka dit. Det är en historisk plats, med många fynd från historisk och förhistorisk tid. När sommarens aktiviter är över, ska utgrävningar påbörjas för att få mer klarhet i Romas historia. Klart är att man i Romatrakten hittat flera hundra mått för betalning i förhistorisk tid. Kulor av järn överdragna med brons, som i vikt bestämde metallers värde. Kanske ligger klosterruinen på en forntida tingplats. Det och mer fakta berättade berättade en representant för Gotlands museum.

 

Gotlandsmusiken spelade flera låtar, några tillsammans med en yngre sångare, Vilhelm Blomberg, i mina öron en ny Peter Jöback.

Kräklingbo manskör kom med ett nytt koncept, samarbete med en gosskör och unga flyktingpojkar. Talande texter som skrivits : Längtan efter fred och Kom bli min kompis skrivna av flyktingpojkarna själva.

Landshövdingen Cecilia Schelin Seidegård och regionrådet Meit Fohlin välkomnade ett antal nya ”svenskar”, och chefen för Länsteatern Thomas Sundström högtidstalade.

Hela samlingen hölls ihop av Gotlandsradions Mari Winarve, som bjöd på sig själv och lockade fram många igenkänningsleenden.

Tillslut uppmanades alla att se efter om det fanns ett svart kryss på programbladet. I så fall var man en av ett antal vinnare (18?) av  2 rosa pelargonior. Men mitt programblad var helt rent från kryss-men mycket nöjd ändå. Jag hade fått ta del av en innehållsrik samling på en fantastisk plats, och avslutar med en bild på några av de nya svenskarna.

💞Anna

Leave a comment »