Sommarkväll på norra Gotland.

Det finns många s k vägmärken med kringlor, som antyder att det finns något sevärt. Ett sådant finns längs vägen mot Fårösund någon kilometer efter Lärbro samhälle ”Kauparve bronsåldersröse”. Man får se upp- det är lätt att susa förbi infarten åt vänster om man kommer från visbyhållet..

Bronsåldern inträffade årtusendet före Kristi födelse, och var en tid då handel av metaller kom. Till Sverige/Gotland kom metallerna från olika delar av Europa. Koppar kom från Medelhavsområdet och Tenn från troligen från sydöstra England. Vem som kom på att blanda koppar och tenn för att få brons är lämnat åt fantasin. Brons blev en mer lätthanterlig blandning att tillverka saker av än att arbeta fram i sten, ben eller trä. Det blev t ex svärd, yxor, nålar, smycken och lurar.

På Fornsalen i Visby kan man beskåda fynd från bronsåldern. Men det jag vill berätta om är rester av ett byggnadsverk som fortfarande finns kvar på sin ursprungliga plats.

När man hittat skylten och svängt av stora vägen så kör man på en enkel skogsväg knappt 1km, kommer fram till en glänta i skogen, där en skylt ( märkt av ålder, från 60-talet kanske, när det senast var arkeologiska arbeten i området) och går sen ca 100 m på en forntida väg, på rena kalkstensgrunden. Känns högtidligt att få gå på en så gammal väg!

IMG_5441

Snart framträder det jag söker i en glänta, lämningar av ett röse som i sin ursprungliga form var 3 m högt och en rundel 23 m i diameter. En imponerande mängd sten för att få i hop den ”högen”. Kanske var det så stenbrytningen började i större skala på Gotland… fantisera mer!

Nu finns det mesta kvar av ett inre ”torn”, samt en yttre markering av röset. Dessutom ser man tydligt en slags stenhällsgrav liksom som ett tillbygge till tornet.

IMG_5449

Att övervägande mängden sten är försvunnen, låter jag min fantasi berätta att det användes som byggnadsmaterial i i kyrka och hus i senare tider, och att man av respekt för de döda som begravts här, sparat själva gravstället, eller om man brände den döde där? Här kan man använda lång tänketid om man har lust.

Det här var andra gången jag var på plats, och ville återse samt visa för familjen. Första gången var jag ensam på upptäcktsfärd, och då följde jag ”vägen” en bit till. Vägar leder ju alltid nånstans. Den gången fick jag för för första och enda gången hittills se Gotlands landskapsvamp JORDSTJÄRNA, bara det var exalterande! Men ganska snart upptäcker jag mänsklig påverkan ca 50 m vid sidan av vägen- som om en stor catepiller åstadkommit en vall. Nyfiken klättrade jag upp för ”bråten” och blir än mer överraskad

IMG_5420

Jag hade kommit fram till östra kanten av kalkbrottet vid Storungs/Kappelshamn! Helt plötsligt kopplades forntid och nutid i hop. En svindlande känsla, ett stenbrott som kanske lämnat sten till människan i 3-4000 år.

Sommarkvällen blev verkligen en resa i tid och rum. Hemvägen blev sen en fantastiskt färgsprakande solnedgång, där  kvällens lätta regnmoln skingrades – så vackert!

IMG_5472

Mellan besöket vid röset och solnedgången njöt vi sång, musik mm vid Groddagården i Fleringe.

Osborn Nyström, fyller 94 år i slutet av året(!) läste dikter och berättade. Inte nog med det,  han spelade lätt och ledigt på sin fiol tillsammans med ca 70 -75 år yngre spelemän! Ett nobelt föredöme som använder sin begåvning så länge det finns tid. Ahaaa måtte vi gripas av samma entusiasm 💞!

/Anna

Annonser

1 Response so far »

  1. 1

    Meggie said,

    Alltid lika spännande att vara ute på spaning efter den tid som flytt, och ofta ett lärande på flera nivåer. 🙂


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: