Archive for maj, 2018

Att leva är inte alltid en dans på rosor

Vaknade lite för tidigt i dag, kollade av nyhetsflödet och dagstidningen. Genom det halvöppna fönstret hör jag en gök gala, det strömmar in sommarluft rik på syre, producerad av klorofyllorocessen i växtligheten. Naturen utvecklas mot den årstid vi längtat efter minst ett halvår!

Livet pendlar mellan två poler. Göken lägger sitt  ägg i en liten fågels bo. Hur  fågelboparet får ruva fram både de egna och gökens ägg, slitet att skaffa mat till ungarna ”belönas” med att endast gökungen överlever. Tanken virvlar runt- tänk om det hänt på det mänskliga planet? Förfärligt är bara förnamnet, eller… Faktiskt händer det ändå att vi tar för stor plats på bekostnad av en medmänniska ibland. Mest tanklöshet, eller det undermedvetna egot som vill upp. Trots sitt nedriga uppträdande, fascineras vi av gökens hoade- liksom lockande. Häromdagen hörde jag faktiskt två gökar som kommunicerade.

I nyhetsflödet kom frågan om böneutrop från moskeer är lämpligt i Sverige? Överfall, stölder, beskjutningar, raketanfall….Nån  i bekantskapskretsen på fastlandet fick plötsligt ett slukhål på ett par kvadratmeter strax intill huset…😱

Så till allt det vackra i naturen. Jag älskar kabblekorna som kommer längs å och dikeskanter nu. Vi gjorde en härlig promenad längs Dalhemsån, se här så underbart:

 

Där längs leden växte också ett litet bestånd Vätteros. Det är en växt som blir lite som en gökunge. Har ingen egen klorofyllproduktion, utan snyltar med sin rotstam med någon slags suganordning på främst hasselrötter. Blommar i april maj.

 

Den vänstra bilden är fotad på plats, den till höger en lånad för att visa rätta färgen, för exemplaret jag såg hade haft sin bästa fägringstid.

Gårdagen innehöll också besök vid Trullhalsar i Norrlanda socken. Ett område som i förhistorisk tid varit fullt av mänskliga aktiviteter, odling, jakt och fiske för många generationer. Landskapet såg säkert helt annorlunda ut, mycket mera vikar, sund och vattendrag som försvunnit i och med landhöjning och genom utdikning. Hasselbuskar och nötter som föda var förmodligen livsviktigt för att överleva.

Hasselbuskar sprider sig inte som slye, utan verkar leva vidare där de planterats en gång i tiden. Klimatet har nog blivit kallare, så nötterna har inte förmåga att reproducera nya plantor. Så ser jag hasselbuskar emellan annat som växer i skogen, så vittnar det om tidig odling i vår kultur.

Vid Trullhalsar finns gott om hasselbuskar i skogen, men det som är imponerande här, är gravfältet med sina 3-400 gravhögar/rösen av olika storlek från järnåldern. Tankar på sorg och saknad, men också omvårdnad om familjen, boende, överlevnad och bygemenskap.

 

Dagen, Kristihimmelsfärdsdag, bjöd också på gudstjänst vid havet, faktiskt både på västsidan(Södra Hällarna i Visby) och östsidan ( längs gamla havsvägen mot Sysne udd ”Pärs hage”). Två tillfällen att möta  goda vänner, också tillfälle till nya bekantskaper kring våra mat/kaffekorgar. Ja vi fick faktiskt tillfälle att bjud någon som inte hade ”medhavd kaffekorg” 🤗 Att få sjunga tillsammans och påminnas om dagens kyrkliga ursprung – Jesu jordiska avsked till sina lärljungar och löftet om återseendet. Det gav balans inåt.

 

Lite om livets två poler, glädje och sorg. Fred och krig. Inre ro mot stressad omgivning. Vardagsmöda och tid att vara ledig. Det är vittomfattande.

Glöm inte att se dig omkring, där kan finnas fullt av överraskningar. Eller sätt dig och njut av allt det vackra. Ingen dag går i repris, utan varje dag är en gåva.

❤️/Anna

Annonser

Comments (2) »