Drömmen om Sverige på längden.

Foto:Inga Winzell

Mina cykelresor blev en ny era i livet. Drömmen om att se Sverige i lagom takt med bil och husvagn har funnits i många år, men har inte blivit genomförda.

När så vetskapen om bonus för elcyklar kom, tänkte jag – nu har jag min chans att ändå få drömmen uppfylld. Det var ju val hösten 2018 och tänkte genast, att efter valet kunde det bli ändring på den politiska kartan, bonuserbjudandet kunde ju tas bort.

Första juni 2018 tror jag det var. Då blev jag ägare till en vit ECO Ride. Gjorde några mindre turer på Gotland för att komma in i rollen som god cyklist.

Det första jag gjorde var att införskaffa en backspegel, inte för att backa, utan för att kunna se vad som finns bakom mig. Jag tittar i den lika ofta som när jag kör bil. Problemet var att det fanns ingen given plats att fästa den på. Lösningen blev att göra ett stabilt fäste på cykelkorgen.

Förutom runt kvarteret, till affären och annat i närheten så blev det tur och retur till Roma, 2×15 km, på nationaldagen. Det kändes bra. Sen blev nästa längre tur till Hemse 2x40km. Nästa långtur blev längre fram på sommaren, när jag hade turen att få cykel över till fastlandet med bil till Vargön, inte så långt från Trollhättan.

Första etappen skulle bli till Falköping en sträcka på drygt 8 mil. Det var då jag lärde mig hushålla med elen, att koppla bort batteriet på lättcyklade sträckor. Jag fixade det och kom fram till etappmålet ”Falbygdens ost”, och där fick jag möjlighet att ladda på ny el, medan jag umgicks med närmaste släkten. Sen fortsatte jag till Åsarp, och där stannade jag till onsdag hos syster min, som hade hyrt in sig där på sin Västgötaresa den sommaren.

Därifrån blev det på gamla järnvägsvallen till Ulricehamn, där Evert mötte upp och vi bodde på Skottek ett par nätter, och passade på att besöka släkt och vänner i barndomstrakterna. Och ville få banvallen söder ut också avklarad med cykel. Så i Ambjörnarp där var jag nöjd. Därifrån hängde cykeln på bilen mot Gotland igen, med ett stopp i Linneryd i Tingsryds kommun ett par nätter. Där bodde jag mellan 1977 till 1983, så där finns vänner jag gärna besöker.

Bestämde mig för att alltid använda lågväxeln, och inte de två högre växlarna. På så sätt räcker laddningarna längre, men i gengäld måste jag trampa med ”driv, d v s hjälpa till med att trampa för att komma framåt med snitt på 20km/h, eller högre. På plan asfaltväg och medvind är det lätt, men det är ju inte så verkligheten visar sig.

Men jag har på asfaltväg i nedförsbackar varit uppe på över 50 km/tim. En härlig känsla det också.,

Kände vad jag klarade av och bestämde mig för att köpa ett batteri till. Ett batteri klarade 6-8 mil beroende på vägens standard och så förstås vindens påverkan. Så om jag har två batterier kan dagsetapperna bli uppåt 15 mil. Beställde ett batteri till och leveranstiden visade sig bli omkring två månader.

Planen för första långcyklingsturen i Sverige skulle bli från Oskarshamn till Erik och Linda, i Backås mellan Sundsvall och Härnösand. Men så var det batteri nr 2 …., det drog mot september. Planerade att komma i väg 2:a september som var en söndag , om batteri 2 levererades.

På torsdagen, då äntligen var jag lycklig ägare till batteri nr 2!. Friskt vågat är hälften vunnit, torsdag den 12 september behövde jag vara hemma igen. Skulle jag klara hela sträckan upp till Backås mellan Sundsvall/Härnösand? Vågade inte prata om mina planer, utan bestämde mig för en dag i taget. Sa att jag cyklar så långt jag klarar, sen får jag vända. Jag lovar att vara hemma till fredagen om två veckor – hade ansvar för andakt på äldreboendet Pjäsen då.

Följaktligen planerade jag sträckorna dag för dag, bokade övernattningsställe kvällen före.

Cykel på färjan blev en ny erfarenhet…och som synes så minimeras packningen till ryggsäck i cykelkorgen och extrabatteriet samt cykelpump, ”sprayflaska” om det skulle bli punktering.

Första stoppet blev Oskarshamn, med övernattning på hotell Oskar.Ville ha en hel dag framför mig att cykla. Såg sen att trakten av Linköping var lämpligt för nästa övernattning. Valde Liljeholmens folkhögskola, som jag hört talas om och flera bekantas ungdomar som studerat där.

Cyklar oftast efter Google map’s förslag för cykel. Och det innebär lite mindre vägar istället för genomfarterna. Det förste milen från Oskarshamn råkade bli på nyskrapade grusvägar och var riktigt jobbigt, t o m så jag ledde cykeln uppför på ett ställe. Men när jag gick där och surade över väglaget så hörde jag ett ljud som överraskade. Ett praktfullt får bräkte till ordentlig i hagen bredvid vägen, så jag tvärstannade och skrattade gott för mig själv. En mil till och sen var det fin väg hela tidtiden t till dagens må

.img_9691 

Det tog längre tid än föreslagna 7 timmar och 20 minuter. Det var den effektiva cykeltiden med medelhastighet på 20 km per timme som angavs. Måste ju stanna ibland. Beundra landskapet, stoppa något i magen eller bara dricka lite vatten.

I Vimmerby köpte jag en pizza och åt med god aptit, medan jag tänkte tillbaka på familjens besök där på Astrid Lindgrens värld för minst 25 år sen. Mindes Sven som ivrigt sprang mellan de små husen, Prusiluskan hälsade på oss och vi såg föreställningen ”Karlsson på taket”.

Valet av övernattningsplats överträffade förväntningarna. Kände mig som en prinsessa där i Herrgårdsbyggnaden. Från balkongen var det en fantastisk tusik över en sjö, och långt i fjärran hördes trafiken.

Frukost kunde jag köpa i elevmatsalen..

 

img_9685

 

——————————————————————————————————————————-

Nästa etapp blev till Katrineholm, där jag bestämt träff med Marie, bördig från Linneryd, som har sin arbetsplats där. Resan mellan Liljeholmen till Katrineholm bjöd på många vackra vyer. Jag njöt verkligen, precis som jag gjort andra halvan dagen innan.Trakterna kring Kinda kanal kan man njuta av fler gånger. Det var rätt mycket vägarbeten i form av asfaltering.

En annan lärdom den här sträckan blev att Googlemap inte alltid är uppdaterad enligt senaste vägomläggningar. En upptäckt vid passerandet av Norrköping. Tror jag cyklade runt stadsdelar kring travbanorna en hel timme innan jag s a s tänkte ut ett eget förslag och kom vidare på nybyggda vägsträckor.

Väl framme i Katrineholm, så kom jag ganska lagom till träffen med Mari. Frågade en person om adressen jag skulle till, och hör någon bakom på håll ropa ”Anna”. Jag var på rätt ställe! Sen hade vi en trevlig stund på en restaurang i centrum. Fick ett härligt välkomnande med paket t o m. Bl a ett kexchoklad med texten ”Bra kämpat” på omslagspappret.

Där levererades nästa överraskning: Du får bo över i vår sommarstuga ute vid Hjälmaren. Oj vågar jag bo själv ute i ödemarken😏 tänkte jag för mig själv. Mari skulle tidigt nästa morgon resa i väg till Småland, så hon hade tänkt ut att jag behövde en lugnare morgon.

Sommarstugan låg 2-3 mil utanför stan’, så Ulf kom med bilen för snabb transport, och vi fick en härlig kväll tillsammans. Kylskåpet var uppladdat med allt jag kunde önska mig till frukost. Och för säkerhets skull, för att trivas ännu bättre, hade Mari gömt en lapp som jag hittade vid sängen. För mig blev det en mysig övernattning rakt ut i granskogen i en liten, liten sommarstuga med kodlås. Och inte alls skrämmande. Huset låg så väl inbäddat i skog, så man måste känna till hur man hittade dit.

   

———————————————————————————————————————————-

Dag tre skulle inte bli mer än 3-4 mil, så jag unnade mig en riktigt avkopplande förmiddag innan jag cyklade vidare till Österåker i Vingåkers kommun. Där bor en annan ”Marie” som jag lärde känna också i Linneryd, men som efter 30 år nu bosatt sig i denna del av Sverige. Vi hade bestämt träff när hon kom hem från jobbet. Så roligt att återses! Vi hann med middagslagning, långpromenad i det sörmländska landskapet med väldigt vacker omgivning med utsikt över åkrar, trädgårdar och sjön nedanför. En grävling skrämde upp oss – men den hade siktet inställt på sitt gömsle under en liten bro.

——————————————————————————————————————————–

Nästa etapp skulle bli till Sala. Ville se området kring silvergruvan och bokade övernattning där. Vandrade en utmärkt stig på området med många informationstavlor innan det mörknade. Lärde mig mer om gruvhanteringen, som pågått under minst 500 år. Ett logement som byggts för gruvarbetare var omgjort i nutid till vandrarhem, och det gick att beställa en frukostpåse.

Cykelturen hade börjat en regnig förmiddag genom mycket skog, men strax före Västerås växlade vädret och blev fint, så det blev en fin och lärorik kväll i Sala.

                 

 

Nästa dag var fredag, och nu gällde det att planera för resten av resan.

———————————————————————————————————————————-

Om jag skulle träffa Erik och Linda ett par dagar, måste det ju bli på helgen när de var lediga. Då blev upplägget följande: Cykla till Gävle, och ta med cykeln på tåg till Sundsvall. För att sen cykla tillbaka till Gävle efter besöket hos dem.

Cykelturen från Sala nästa dag gick från slättområdena till skogslandskap efter passage av Dalälven. Stannade till strax efter älven och det var ett riktigt lingonställe. Det skulle man ha hemma vid knuten!

Infarten till Gävle kändes lång, och en gång drog jag cykeln under en stängd bom. Men den fanns nog där för att förhindra biltrafik.

Det fanns tre lämpliga tågavgångar i Gävle och det blev en avgång vid 16-tiden. Det blev tid till fika på stationen, efter att jag placerat cykeln på rätt perrong. ( Här lärde jag mig att det inte alltid är enkelt på stora stationsområden att ha en cykel med sig. Hissar och spårpassager måste tas i rätt ordning. Det var svettigt ett tag, men det gick det också)

På tåget gick inte att boka för cykel. I allmänhet tar man ta med oftast bara 2. Det gäller att vara på plats, och allt fungerade enligt planen.

Ett par sköna dagar i Backås!

Erik överraskade med en bilutflykt över Höga kusten-bron till Skuleberget, och där på riktigt klättrade vi upp till toppen. I detta området har landhöjningen efter inlandsisen inte avslutats än, och ligger nu på imponerande 286 m ö havet. Undrar hur högt det blir i framtiden.

 

På hemvägen från Skuleberget stannade vi vid brofästet och njöt av tusiken från ett restaurangbord.

På söndagen blev det besök på Alnön hos Lindas föräldrar.

Vid eftermiddagspromenaden där, så begrundade vi bävrars härjningar i strandkanten. Också en ny upplevelse. Lika så påmindes man om sågverkens storhetstid ca 100 -150 år tidigare. Massor av brädlappar från kajbyggen, virkesspill och utskeppning flöt i strandkanten här och var. Och på kvällen blev det valvaka i Backås…. alltid spännande varje gång.


 

———————————————————————————————————————————-

Så blev det måndag och dags att cykla söder ut. Först till Hudiksvall. Förmiddagen gick åt att komma förbi och över E4:a och Indalsälvens delta. Passerar Birsta / ett handelscentra med IKEA, Clas Olsson, Jula, Elgiganten och många andra köpställen.

Såg Alnön och området där sågverken förr legat tätt, men som nu på flera ställen bara ligger öde. Eller som här en utplanad mark, där jag passade på att ta liten rast. Och på andra sidan vattnet, ja där ligger säkert ett övergivet sågverk eller pappersbruk kanske.

” Såg, vid såg, varthelst jag såg”. Läs gärna den här länken om det uttrycket: https://www.svd.se/sag-vid-sag-hvarthelst-jag-sag

Vädret mulnade och efter hand kom lite fint regn. Men det gjorde inte så mycket. Det blev cyklande längs mindre vägar och övergivna järnvägsbankar. Och inom hörhåll oftast den moderna elektrifierade moderna tågrälsen.

Då helt plötsligt dyker ett problem upp. En bom med texten ”Björnjakt pågår”. Känns inte lockande att vända, så jag bestämde mig för ”Fortsätt framåt”! Inte jagar dom i det här vädret…..

Nä, det gjorde dem inte. Efter några kilometer passerade jag ett övergivet och utbränt husvagnsläger. Kanske var det dem som bott där en gång som satt upp skylten för att få vara i fred. Men jag känner också till, att björnjakt är tillåten inom vissa områden så här på hösten. Men tänkte jag, så nära järnvägen, det passerade ju långa tåg relativt ofta här. ( Kolla på bilden ovan, så syns t h den elektrifierade järnvägen)

Framåt kvällen kom jag fram till mitt övernattningsställe, ett motell i utkanten av Hudiksvall. Och där fanns möjlighet att äta och vila ut efter cykeldagen genom hälsingeskogarna.

——————————————————————————————————————————–

Nästa dag var målet Gävle och ännu mer skog och samhällen, eller bondbyar skulle passeras. Fram till Ljusne var vädret bra, men sen kom regn strax efter jag passerat Axmar by. Där hade jag varit förut med Erik och Linda.

 

 

Det var tacksamt att checka in på Hotell Alderholmen , i ett nedlagt industriområde, rätt centralt i Gävle. Ett sånt där hotell där man checkar in sig själv med hjälp av ett par koder. Ett bra boende till normalpris. Mat för gästerna redan på kvällen fanns i köksdelen. Och på morgonen så hade frukostvärdinnan dukat upp frukost. Och mina blöta skor hade jag kunnat torka under natten med hjälp av en fläkt jag hittade bakom en gardin. Där sov jag gott den natten, och cykeln stod kvar på morgonen, trots att den stod s a s ute på gatan.🙏.

 

                 

 

 


              

Njutångers kyrka

Kolla in de svarta prickarna, massvis med stora fåglar mumsade på spillsäden.

   Litet kraftverksbygge i Ljusne, cykelväg  ovanpå dammbygget. Bilväg längre bort.

Under natten hade vädret växlat, och nästa dag var det strålande sol. Vägen gick söder ut genom Gästrikland och vidare in i Uppland. Naturen blev mer öppen jordbruksmark.

Passerade tidigt industriområdet i Skutskär, och kände mig glad, för att vi har stora arbetsplatser som har betydelse för landets ekonomi.

Cyklade över Dalälven och kom in i Uppland. Flera bruksorter passerades, som Karlholm och Forsmark.

Själva kärnkraftverket ligger någon kilometer öster om stora vägen, så det såg jag inte skymten av. Däremot såg jag avfarten.

Såg gamla bruksorter från tidigare århundraden, i flera fall omgjorda till trevliga turistställen med museer och gästgivargårdar. Forsmarks kyrka ligger vackert inbäddad i grönskan.

Bilden nedan visar platsen jag valde till min lunchplats. Påminde mycket om åkerrenarna vid barndomshemmet Ängagärde i Västergötland. Mindes höbärgning och potatisupptagning. Körning med hästräffsa och senare traktorkörning i hötider. Åkerrenarna, där växte ofta vackra blommor eller smultron och blåbär. Bara att njuta och ta för sig!

Den här dagen var målet Norrtälje, resans längsta etapp på närmare 16 mil. Batterierna räckte, trampade bara 5 km av egen kraft.

Tillslut nådde jag Norrtälje och bodde hos Eva och Mats. Roligt att träffa syster och svåger.

Kom så pass tidigt, att de inte hunnit hem från sina uppdrag den dagen. Strosade runt lite i deras fina radhusträdgård. Kul att se mina betongalster.

 

Det blev kvällsmys på balkongen, mörkret kom. Vi var ju 10 dagar in i september. Man märkte att dagarna kortats av. Snart skulle höstdagjämningen komma.

——————————————————————————————————————————

Efter en god natts sömn, vaknade jag till sista dagsetappen. Eva och Mats skulle till sina jobb och det blev tidig frukost.

Först till Uppsala mestadels på en f d järnvägsbank. Soligt, med motvind från väster. Det var jobbigt!  Trampade på i motvinden, och det tog på batteriet.

Oj vad äppelträd med fullt av frukt det växte vid villatomter, bondgårdar och boplatser. Att ingen varit på plats och skördat! 2018 var verkligen ett äppelår. Passerade också Linnés Hammarby, redan stängt för säsongen. Där har vi gjort sommarbesök något år tidigare.

I Uppsala hade Sven och jag stämt träff på en lunchrestaurang i  stadsdelen Boländerna i södra delen av stan. Tillfälle att ladda på batteriet.

Där smakade maten bra och roligt att prata med Sven ett par timmar, innan jag klev på pendeltåget ner till Älvsjö.

           

 

Hade räknat ut att det skulle bli lagom att cykla från Älvsjö till kvällens färjeavgång i Nynäshamn. För att slippa Stockholmstrafiken tog jag pendeltåget från Uppsala till Älvsjö. Cykel får man ta med på pendeltåg när det inte är rusningstrafik. Alltså måste man vara ombord före kl 15.00

Googlemaps vägval gick genom samhällen man är van att se skyltar till när man åker mellan Stockholm och Nynäshamn. Mycket kuperad terräng med backe upp och backe ner. Kvällsmörkret närmade sig,  och jag kom i lagom tid, behövde inte stå så länge i färjekön och småfrysa i snålblåsten.

På färjan kunde jag sitta och tänka tillbaka på min cykeltur. Väl hemma konstaterade jag att det varit en resa på 112 mil, Många minnen att bearbeta och kände mig mycket nöjd. Tacksam över att allt gått bra och att jag fått vara frisk hela tiden 🤗🙏.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: