Käre läsare:

Jul, jul strålande jul……..🎶

Kom, kom signade jul…….🎶

Så börjar versarna på en av våra vackra julsånger. Jag hörde den första gången på en julavslutning under min utbildningstid i Jönköping.

År har gått sen dess, har bytt bostadsadress några gånger i livet.

Sex gånger frånsett några sommaradresser.

Lugn, bara lugn, de senaste 37 åren har varit på Gotland ihop med Evert. Första året här, bodde vi i en lägenhet på Tjelvarvägen i norra delen av Visby. Sen blev det södra delen av stan och Djuplundavägen.

Foto Erik Engelro julen 2018, då var det i a f lite snö på marken.

Det där med jul, strålande jul, glans över vita skogar inföll mest första halvan av livet. Minns vintrar i Västergötland, när vi knappt kunde ta oss fram till stora vägen. Skidspår och backar fanns det inom synhåll från vardagsrumsfönstret. Och minns en vinter när vi stod i köksfönstret och såg 4 ståtliga älgar skrida fram över åkrarna. Det var vintrar det. Smålandstiden bjöd också på bra vintrar.

Nu har andra versen: Kom kom signade jul …blivit livets signum.

Sen flytten till Gotland minns jag bara två-tre vintrar med riktigt mycket snö, som låg länge. Längst var det nog den vintern Sven föddes. Då kom snön redan i slutet av november, och den låg kvar ända fram till månadsskiftet mars/april. Erik var liten inte två år, jag hade gjort ett spår i trädgården, där han kunde gå själv. Snötäcket var så tjockt att det var precis lagom för Erik att sätta sig på snökanten, som på en soffa och pausa.

Barnen har växt upp, klarat av skoltiden och flyttat till fastlandet. 

De har berikat våra liv, med sina olika boplatser och vidgat våra vyer, när vi åkt för att hälsa på dem.

I Backås, Timrå kommun sommaren 2020.

Sen 15 månader har vi glatts med lille Wilmer, Erik och Lindas son. Vi har försökt träffas nästan varannan månad, trots många mil emellan oss.

Under alla år har vi fått uppleva hälsa och krafter, frånsett hösten 89 när jag fick lunginflammation, låg på sjukhus en vecka och sen 4 veckors sjukskrivning. Tack vare rätt medicin överlevde jag, ja det var så jag upplevde det. 

Fikapaus vid hamnen i Gnisvärd hösten 2020

Pensionär sen några år, och pysslet med trädgård och annat bestyr som tillhör ett hus har sysselsatt oss, när vi inte är ute och går eller cyklar på ön. Och så förstås engagemang i kyrkan, som berikat den inre människan, och skapat inre harmoni.

I alla år har jag drömt om att se Sverige på längden, och det har realiserats sen jag köpte en el-cyket. Så under de tre senast somrarna har jag varit ute och cyklat ett par veckor varje år. Det har gett  mycket – och jag är så otroligt tacksam för dessa 3-400 mil, lite slingrigt norr ut från Oskarshamn. 

Nu är det ”en bit” kvar. Från Oskarshamn och söder ut till Smygehuk.

Alla lever vi nu i respekt för Coronapandemin och vi är försiktiga. Införskaffade redan i våras visir till samtliga familjemedlemmar, och jag använder det när det blir trångt om utrymmet, och nu senaste tiden även när vi går till affärer, mest närbutiken för matinköp.

Tacksam att vi inte valt eller behövt vara i storstadsområden – livet på landet i utkanten av en småstad som Visby är gott nog. Det har också blivit några fastlandsresor under året.

Kära vänner önskar oss alla en riktig fin god jul – vi får ringa varandra istället för att träffas.

Vad vore livet utan alla er? Ganska tomt. Vi behöver varandra, vi ser fram mot bättre tider.
❤️/Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: