Från forntid till nutid…

Händelser som kommer upp i minnet under fastlandsresa 12-15 januari 2023.

Meningen med skrivandet på bloggen är att spara för framtiden. Erik sa: ”Vi lyssnar gärna nu men man kommer inte ihåg allt. Därför är det bra att du skriver”🤗 Risken är väl att jag tappar minnet, då blir det värdefullt att det finns nerskrivet i någon form”

Första dagen på resan, gick ju den mesta tiden åt till just resande. Första ”stoppet” blev hos kusin ( på pappas sida) Margaretha. Ett riktigt energiknippe, som kämpat många duster i livet med sjukdom, och kära som gått ur tiden. Margarethas motto tycks vara Se framåt och gör ditt bästa och var alltid positiv.

God mat och en hel härlig pratkväll i Margarethas nyrenoverade hus.- Att ta till sitt hjärta, och vara tacksam för hur bra vi har det.

Margaretha bor på gångavstånd till byggnaden på första bilden. Det är f d möneskolan som lades ner 1964. Min lillasyster Eva och Margaretha gick just där då och fick avsluta sitt 1:a läsår med flytt till Älmestads skola. Själv gick jag åk 5 här tillsammans med 6:an och 7:an. Åk 3-4:n och 6:an var förlagt till Kärråkra skola.

Några hundra meter från ”folkskolan” låg småskolan. Skolgården som man tyckte var stor då, ser ju liten ut nu. Min lärare var Elin Svensson
Ytterligare några hundra meter mot Möne kyrka rinner den här bäcken. För 1500 år sen kanske det var ett lite större vattendrag, och man kunde ta sig fram med mindre båtar. Alltså före Sverige blev kristnat och det var den s k Folkvandringstiden. Här någonstans hittades ”Mönekragen” 1864. Den är den största av tre guldhalskragar som hittats i Sverige och är troligen från 4-500-talet. Den förvaras på Historiska museet i Stockholm. Googla och läs!
Snett över vägen från folkskolan finns denna byggnad, från slutet av 1800-talet förmodligen. Det är EFS kapellet med tillhörande bostad, allt nu i privat ägo. När jag var barn var det verksamhet här och jag var på möte här så sent som sent 60-tal. På 50-talet bodde mor Ingeborgs morbror Torsten och hans fru Karin här. Huset heter kanske fortfarande Klippan, ett bra namn på ett kapell tycker jag.

Fredagen var egentligen orsaken till resan. Begravning för min fina kusin Barbro. Hon och hennes man Hasse var värdpar på vårt bröllop. Så då är det ett speciellt band med det❤️. Barbros föräldrar var Sally och Arne. Mamma blev ju föräldralös i 19-20 årsåldern och då blev storasyster Sally den som blev det stora stödet. När mor och far sen gifte sig, så då ordnade Sally och Arne deras bröllop💞

Lördagen, följde Ulla och Leif ( Barbros bror) med till Ulricehamn och ville träffa en annan kusin, Ewy.

Jag stannade kvar till framåt eftermiddagen och vi ägnade oss åt att kommentera minnen, när vi gick igenom två fotoalbum.

Ulricehamn är en småstad med gamla anor. Från början hette den Bogesund, och låg längs en vattenled(nuv Ätradalen) som har många fornminnen från förkristen tid. Så man förstår att det hör till eran ”Sveriges vagga” och hur betydelsefullt det var, kanske just Mönekragen vittnar om.

Här blev platsen för de två första åren på realskolan. Sen blev det museum, och nu vet jag inte vad som huserar där.
Stenbocksskolan, bestod till en början av den högre delen längst bort och fungerad som realskola i många år. Till slut blev den för liten och så tillkom gymnasium och så byggdes den ut med delen som syns närmast. Så här ”tog” jag studenten.
Nere vid Stora Torget hade jag avtalat möte med Inga. Vi pluggade i hop i Jönköping. Hon bodde då i Hestra. Vi har aldrig träffats sen. Men för något år sen vid 50-årsjubileet fick jag vetskap om att Inga flyttat till Ulricehamn. Tänk att återknyta vänskapen efter 53 år 👌Så roligt och resten av fredagen bara flög i väg.

Sen att Inga bodde i närheten av hotellet jag skulle bo över på blev ju bara ett plus, så då fick jag se var hon bodde. En fantastisk utsikt ner mot Åsunden på ett håll och skidbackarna i Vist på andra hållet.

Ingen vacker utsikt från hotellets frukostmatsal. Här låg förr en stor gård, Nyboholm, och landsvägen gick där gräsmattan är utanför.

Speciellt minne från när jag var 6 år, och det blev motorstopp på Opel Kadetten modell 1938 vid midnatt. Pappa fick tag på en taxi och mamma kunde åka med den, och fram på förmiddagen föddes lillasyster Gullan.

På något sätt kom ”Martin i Bengtsgården” och bilen kunde förmodligen köras hem igen. Men då hade väl 6-åringen i bilen somnat för länge sen.

På lördagen tog jag mig till Stockholm, och där mötte Anitha och där bjöd hon på födelsedagsfika lite i förskott.

Jag lärde känna Anitha under Linnerydstiden och vi jobbade ett par år på samma skola i Ryd.

Sen har hon bott i många år i Sollentuna, och snart går hon i pension. Vi hade inte träffats på 6 år, så vi hade mycket att prata om för att fylla upp den luckan.

Så blev det dags för hemfärd till Gotland, och trots hård vind gick resan bra, med en timmes försening var jag på hemmaplan igen.

Nästa dag är en annan speciell dag,😄….Evert fixade brickan ❤️

Man ska lära sig fånga de lyckliga ögonblicken och inte hänga upp sig på svårigheter. Det kommer ändå. Som pensionär finns det tid att uppfylla önskedrömmar. Vi lever nu och morgondagen har vi inte sett än.

❤️//Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: