Världsläget börjar krypa in på skinnet, när jag hör och läser om hur landets krisberedskap ökar.
Vi som nästan lurades att tro, att vi kan klara oss utan beredskapslager, och som snart inte kan göra ett litet inköp utan att det registreras.
Somliga tycker nog att jag är efter min tid… men vill nog påstå att ibland är före min tid. Jag använder kontanter till vardagshandeln Bara det tyder ju på att man är motvalls, eller…? Men nu läste jag om att affärer tänkt till om pengar, det kan ju bli fel, så att betalning med kontanter måste kunna genomföras, när det digitala betalningssättet inte fungerar. Jo se där…..
För drygt 25 år sen ville vi göra en tillbyggnad på fastigheten. Ett önskemål till ”Bygg-Pelle” var att utforma taklutningen så att det skulle vara lämpligt för solceller. Åren gick. Skulle det bli några solceller på vårt tak? Det skulle kosta en hel del pengar, bygglov mm… Men 20 år senare, så satt dom där på taket, och nu har det snart varit i drift i 5 år. Javisst de tre vintermånaderna ger det inte särskilt mycket, men resten av året levererar det dagligen. Soliga dagar så klart bäst, och en riktigt grå och regnig sommardag, blir resultatet som en februaridag.
För hälsans skull blir det nån kilometers promenad varje dag, eller en cykeltur. Beror på vädret, det blåser mycket på ön, så ibland blir det i lä av skogen. Annars är ”öppna landskap och nära havet” det som lockar.
Så var det söndag – är jag frisk och inte bortrest, så väljer jag delta i en gudstjänst. Själen måste också underhållas, tron ger hopp och meningsfullhet. Dessutom så brukar jag tänka på min fars lite humoristiska formulering: ”Söndagen är en bra uppfinning”. Han menade att då låter man bara de allra nödvändigaste arbetena ta tid. Det var då bondefamiljen kunde ta en skogspromenad, eller göra en utflykt tillsammans i Västgötabygden på söndagseftermiddagen.
Dagens skogspromenad blev till det vi kallar P18s änge. Ett änge är ett urgammalt ställe som var både odling och boplats. Det uppstod när klimatet efter istiden lockade folket till bosättningar norr ut. Jakt och fiske först längs kusterna och vattenleder. Årtusenden passerade, man lärde sig mer och mer, och det vi kallar lantbruk växte fram. Djuren behövde bete, och vinterhalvåret utfodrades de med ”sparat” gräs ,hö. Människorna blev mästare på att skaffa föda året runt.
När jag ser hasselbuskar, då signalerar det tidig bosättning. Jag ser massor av sådana längs vägen till änget. De sprider sig inte som slye, utan växer på sitt ursprungliga ställe, där de planterades för 2-3 tusen år sen. Nu kämpar buskarna för överlevnad i granskogen och blir höga och rankiga för att få del av ljuset. De får ingen omvårdnad längre, vårt klimat har blivit kallare de senaste 1000 åren. Så skörd från hasselbuskar har ”vi” glömt bort. Vi ängslas för att klimatet ska bli varmare, men vem vet, på något sätt kan det vara en fördel för oss, men till nackdel söder ut på jordklotet där öknar breder ut sig.
Hasselbuskplanteringarna var begynnelsen till våra moderna åkrar. På Gotland har nog varje socken ett änge som vårdas, vilken kulturskatt!
Hit till den här stugan var målet för dagen. Njöt i solen. Jag vet att den vårdas. Den var nyrenoverad för 30 år sen. Nu är det på gång igen att byta tak. ”Möblerna” byttes redan förra sommaren. Skänker en tacksam tanke till hembygdsföreningen i Västerhejde.
Solen dalade, det mulnade och väl hemma igen föll mörkret. Hela människan hade fått en stor portion ”att må bra medicin”. Ljud av koltrastar, hackspettar och andra fåglar hade varit min musik någon timme. En porlande bäck inte att förglömma.
Mycket är gratis! Njut livet när chansen finns. Vi hörs framöver ❤️
//Anna
anna englund 