Archive for Uncategorized

Lite till av det roliga…

Försökte plocka ihop klippta bilder – för det blev inte av att fotografera klass för klass.

I min egen klass var vi slutligen 9 stycken ett tag, Inger flyttade in till Backabo  i Södra Vånga och hade nog inte Inga som klasslärare någon längre tid, Ann-Britt var sjuk och Margit har gått ur tiden.

En sida från arbetsboken i åk 3 hjälpte mig att minnas mina klasskamrater i konstellationen när jag gick i klass tre.

Funderade länge på C-G nere i vänsterhörnet, men tillslut mindes jag att gården Rosendal hade fosterbarn. Frågade Claes Öman, och han hade gjort eftersök och antagligen finns inte denne Claes-Göran i livet längre. C-G fanns med i den klassen ett par år. Sedan kom en annan grabb som hette William och blev adopterad på Rosendal.

Inga Ek som förutom klasslärare var också ”syfröken”. Det var ett favoritämne, så kan man säga att hon även lade grunden till mina sykunskaper.

6C9CC474-D8E5-4561-ADDF-1E20CE15DCA9

Göran bor i Varberg, Per-Åke i Mariestadstrakten, Gun-Britt i Dalum, Stig på Orust, och Ingemar, som är gift med Ann-Britt, bor i Kungsbacka. Vi är alla födda 1947 och fyller alltså 72 under 2019.

Tal skulle hållas,så jag hade letat rätt på några gamla skrivböcker. Vilken fin handstil man redan hade lärt sig använda.

Sen lite syslöjdsalser och påminde om sångboken ”Sång och Spel”, som jag använt många ggr efter skoltiden.

—————————————————————

Klassen över oss: Claes, Morgan, Dagmar var med på återsamlingen. Stig-Erik kom inte och Sven-Åke ( död).

             

Klassen under oss: Sven-Olof, Jan-Olof, Lennart, Margaretha. Arne Olsson, Bengt, och Carl-Gustav.

Arne Lundqvist  kom inte , samt Bertil och Kent båda döda.

 

            

 

Sen fanns en ännu äldre klass, som vi gick i hop med i 5/6/7:an i Möne skola:

Ingmarie, Lisbeth, Gunilla, Magnus, Lennart, Karl-Åke och Rolf.

 

             

 

 

En yngre klass hade också Inga Ek som klasslärare, men dem har jag heller aldrig gått tillsammans med: Elisabeth, Agnetha, Anitha och Lars.

            

—————————————————————

Hoppas ingen av er på bilderna har något emot att jag klippt och mixtrat för att få ihop klass för klass. Men för min egen skull att minnas var vi ”hör hemma” behövde jag ordna upp det så . Har ni blivit placerade i ”fel” klass, hoppas jag verkligen någon skickar meddelande på messinger, så jag kan gå in och ändra.

Här kommer gruppbilden, som också ska finnas med som tidningsbild i nån ortstidning.

En betydelsefull dag för att plocka upp minnen från 8-10 årsåldern. Så tacksam och glad att ha fått vara med om den.

I mina samlingar finns en bok, där jag plockat i hop dikter mm. Där finns följande urklipp, som får stå för hur viktigt bemötandet av ett barn kan vara:

 

        

Nog var det andra halvan av den här texten vi upplevde med vår fröken Inga. Så fantastiskt att få träffas igen efter så många år, 60-65 år sen just de skolåren. Tack 💐

❤️/Anna

 

Annonser

Leave a comment »

Tredje dagen…

Kan avslöja att jag bodde på Hestra hotellet en natt i augusti 1975. Vid det tillfället var jag tvungen att starta så tidigt, så frukosten inte hann öppna. Tror jag gav mig i väg vid halv sextiden.

Det var när jag flyttade från Blidsberg  till Mjällby i Blekinge. Flyttbilen hade hämtat mina grejor en eftermiddag och skulle ”leverera” dem på morgonen efter. Dessutom skulle jag göra klart det sista av flyttstädningen, innan jag åkte. Så jag hade inget annat val än att bo på hotell halvvägs, för att hinna fram och styra upp lite var möbler skulle placeras i nya lägenheten.

Den här gången vaknade jag precis lagom för att få se soluppgången -bra tajming, utan att ha planerat in det🤩4EC17037-E0B0-4BED-AFF6-F4292384B694.jpeg

Kändes mycket trevligare att hinna äta  ”gofrukost” vid 8-tiden i lugn och ro.ED294200-4FE4-4822-8084-FD2334424435

Sen hade jag drygt 4 mil att cykla – till en plats som heter Sexdrega. Så underligt namn på en plats måste ju googlas på.. Wikipedia gav svaret:E0A14D70-46DB-41A4-8089-9B4C54921089.jpeg

Här bor min ”fröken” från åk 3 -4. Hon fyller 90 år i sommar, och hade träffat någon av oss elever och nämnt något om återsamling. Och tre som bor kvar i trakterna tog tag i saken. Kallade ihop oss. Bra gjort Claes, Gun-Britt och Bengt!

Här är hela gänget:F1DC384C-6A65-40D7-9308-2F98DC7CD5C3

Vår fina fröken Inga står längst fram t v född 1929 och vi elever från 5 olika klasser är nog födda alla mellan 1945-1949. Och vi kom från de tre så socknarna Kärråkra( där skola låg), Möne och Södra Vånga (min socken). Nu finns förstås den skolan inte längre kvar.

Men det var en upplevelse att återses, ja ganska många hade jag inte sett sen vi slutade åk 6. Då fortsatte en del på realskolan inne i Ulricehamn och en del avslutade sin skolgång med åk 7 i Hökerum. I dag blev det många glada skratt och minnen, timmarna flög i väg.

Tänk att återses efter över 60 år -bara det är värt en blomma:9AD5A378-6432-4A22-9A28-F73C5E055B0B

Så nu vet ni en anledning till resan. På dagen hade Evert åkt från Gotland och mötte mig i Limmared. Så där togs bilens cykelställ fram, och resten av resan fortsattes med bil.

Tvärs över Sydsverige har jag nu cyklat sammanlagt från Oskarskamn till Trollhättan.

Och dagens lärdom bör vara:

MAN BLIR ALDRIG FÖR GAMMAL FÖR ATT UPPFYLLA EN DRÖM.

Leave a comment »

Fortsättning på föregående..Hoj,hoj…

Mitt cykeläventyr fortsätter…

När jag är ute och cyklar, lyxar jag lite med boende. I Sävsjö hyrde jag en liten lägenhet för resande. Där skulle jag leta efter Krutkällarens rumsuthyrning. Med hjälp av GPS kom efter drygt 14 mil meddelandet: Du är nu framme vid destinationen.

Vad jag ser: Systembolaget, en klädaffär, ett hyreshus, biblioteket lite längre ner på Järnvägsgatan…….    Testade att gå in på hyreshusets baksida. Nej inget verkade rätt. Ut på gatan igen, går in i klädaffären och frågar efter adressen.

”Det är här det” säger en glad röst. Det visar sig, att affären förr haft syateljé, men den behövdes väl inte längre. Så baksidan av affären var omgjord till uthyrning. Det var nog rätt nyligen, jag var andra kunden på Booking.com, ja kanske de haft fler gäster.

Men Krutkällaren??? Kommer av att det  någon tidsperiod förvarats dynamit där -jämför att vi har Kruttornet i Visby.

I dag fredag cyklade jag först från Sävsjö till Värnamo. Där hälsade jag på goda vänner, och de bjöd på härlig lunch och vi hann och dela många glada skratt😆.

78B43E96-CEC7-4099-9C9F-99300ABF37A0.jpegSista biten  till Hestra blev cyklande i härligt sommarväder. Och snälla receptionisten uppgraderade mitt rum till uteplats och fin utsikt över sjön! Det ursprungliga .. var nog mest att titta in i en gul vägg. Nu blev det precis det jag tänkt mig 🤗.

I dag blev det drygt 9 mil – nu njuter jag läget! 🙏

7D2C4B85-40E7-415B-A108-CC9DC934D70B

Leave a comment »

Hoj,hoj

Som ni kanske minns cyklade jag Oskarshamn -Söråker ( ett par tre mil norr om  Sundsvall) förra året. Det gav mersmak. Kände mej så bra efteråt hela året. Samtidigt blev det som en retrit inåt i hjärnan.

Nu när cykeln var nyservad och jag ska till barndomens hemtrakter i Västergötland, så låg det nära till hands att börja på ny kula.

Onsdagen den 24 april bar det av med eftermiddagsfärjan till Oskarshamn. Lagom att övernatta på Hotell Oskars vandrarhem. Frukost fanns att köpa i hotellavdelningen. Och strax före halv nio  på torsdagen började cykelturen på riktigt, med Sävsjö som första etappmål. Vädret var det bästa tänkbara, ja klart lite kyligt på morgonen, ca 10 grader. Men hade garderat mig med sockar som hade ullsula, tumhandskar och vindjacka .

Värmen kom och det blev att plocka bort vintermunderingen efter nån timme, och tillslut blev det sommarvärme (nästan i alla fall).

GOOGLE MAP föreslog vägen, och det blev en fantastisk dag. Följde Sverigeleden 32H   rätt många mil. Landskapet var bedårande vackert och fågelorkestern underhöll hela dagen. Man kommer i harmoni med sig själv. Kroppsansträngning och  skönhetsupplevelse =det kan inte bli bättre! Någon bild längs vägen fick det  bli.

Vid första bilden med gula huset ringde mobilen, så där fick jag trevligt pratställe. Kyrkan är i  Mörlunda och där på en stenkant intogs mellanmål nr 1. Efter ytterligare 5 mil blev det mellanmål nr 2 på en  stockvälta med vid utsikt på det Småländska landskapet. Sista bilden med skog och jättestenar, får representera det stenrika skogslandskapet.

Småbilderna visar lägenheten mitt i stan som jag hyrt och strax utanför huset blommar de fantastiska japanska körsbärsträden.

Mycket jag ville fota, men det tar tid, så de minnena spar jag i hjärnan. Åh, kabblekorna blommar här redan- de är så vackra i diken och vid vattendrag.

……..

Comments (1) »

Historiska mötesplatser från 1100-talet.

Ett av mina nöjen är att se och uppleva olika platser. Att få se hur andra människor bor, vad som är viktigt för dem. Sällan besöker jag semesterorter många gånger. Återkommer jag, är det för att jag vill se mer av platsen. Jag blev inte färdig s a s vid första besöket.

Vid dessa platser, jag berättar om här, där känner jag beundran och respekt för vad  generationer åstadkommit genom hårt arbete. Människor som säkert skadat sig eller mist livet under arbetets gång, och aldrig fått se det färdiga resultatet, det får jag bara komma till och fantisera kring gångna tider.

En sådan plats är Gunfjauns kapell i Ardre socken på Gotland.

Det ligger nästan ensamt i vägkanten med många åkerfält framför, strax bakom reser sig en klintkant, d v s brant klippformation som sträcker ut sig och delar av landskapet effektivt. Men just här finns ett genombrott och man kan ta sig upp på högre områden i landskapet. Det blev en naturlig mötesplats i det väglösa landskapet. När tillräckligt många gått eller ridit så blev det en stig, så kom vagnar med hjul- stigen blev en väg.  Människor i alla tider har utnyttjat vägar i olika syften. Man transporterar varor att byta eller sälja, man vill träffa människor av olika skäl.

Ensliga och besvärliga ställen kunde bli ett skydd för fredlösa, ett straff i forntiden  att ”utvisas” från sin by, och man fick klara sig själv om det gick att fixa livhanken. Det är givet att de behövde stjäla för att överleva, och ensliga platser där vägfarare saktade av farten, där försåg man sig. Det blev tryggare mötesplatser när man kom från olika håll och var flera tillsammans. En stund att vila och ha trevligt.

Kanske inte så underligt att det blev en vägkyrka- en fristad, och kanske tak över huvudet om man behövde övernatta. Platsen ovanför ruinen blev också vår mötesplats en dag i somras ;))

Jag såg på murverket, och beundrade portalen som stod lutad mot ruinen. Eller fönsterbågen med sina graciösa spröjsar i uthuggen sten. Förmodligen hade de tillverkats på annan plats och fraktats dit. Eller så hade man hämtat dit en kunnig stenhuggare och arbetet gjorts på plats. Inga moderna datauträkningar och automatisk arbete av en robot! Nej gediget kunnande! I porthålet fanns fortfarande uthuggningen för stocken som yxats till och fungerat som effektiv låsbom.09A132DA-9C98-4F7B-BD47-B80D2A3C9DB2Sådant gediget arbete, trots ruin i något århundrade, så syns det välgjorda  hantverket.

Ett annat besöksmål den här sommaren blev Västra Tunhems kyrka mellan Halle och Hunne berg söder om Vänern. Från början är upprinnelsen till kyrkan ganska lik Gunnfjauns kapell. Placeringen nedanför branterna mot Hunneberg och den rika jordbruksbygden framför. Här möttes ”handelsvägarna” i olika riktningar och det blev en mötesplats. Ja den blev så viktig, så Gustav Wasa upphöjde den till domkyrka. (Med tiden har den naturligtvis renoverats och byggts ut.) Skara domkyrka fanns också, och två kyrkor av den digniteten  så nära varandra blev med tiden en för mycket, och Skara utvecklades till större och större handelsplats och ”vann” s a s. Men Västra Tunhem fick ett tag under 1900-talet åter fungera som domkyrka, när det varit brand i Skara. Västra Tunhems stora kyrka ligger i kanten av bokskogen som klär bergskanten och tornet är inte så högt.

Så trots sin storhet så syntes den inte på håll, utan jag följde Google map för att komma dit på min cykeltur (mer om det senare) på närmare 24 mil genom Västergötland. Att det blev besök i Västra tunhem berodde på att syskonbarnet Camilla valt den som bröllopskyrka.  I hastigheten glömde jag ta en helbild av kyrkan utifrån, så jag hittade en på nätet, och eftersom den var delningsbar, ville jag ha den med. Övrigt är mina egna😆

113425B7-D14E-4A85-A3F9-B6B51102A883

 

 

Här vid kyrkan fick jag också möjlighet att  sammanstråla med ”de mina” och sådana tillfällen vill jag inte missa💞ADB12160-D95B-4510-80ED-508EF12C73E3

Leave a comment »

Vet du om en sak…

Vet du om en sak….orden som Gullan sa och så kom hon lite närmare och viskade något. Ibland var det en liten hemlighet hon ville avslöja. Att hon gömt något, ritat något, eller något annat på gång av klurighet eller behov.

Trots sitt handikapp, mongolism, så är hon för mej den person som tolkade mina känslor snabbast. Det resulterade alltid i att hon på något sätt visade att hon stod på min sida. Ett gott skratt till sammans, eller en åthutning mot den som hon tyckte tjatade på mig.

Kanske hade jag behövt henne i dag, i varjefall saknade jag hennes närvaro. Sen är steget inte långt till att sakna lillebror Per, som hastigt gick ur tiden genom en olycka veckan före sin 18 årsdag. Och minnet av hur fars och mors dröm gick i kras om fortsättning av vår lilla fina gård Ängagärde. Hur den sorgen liksom var något som kom vid sidan om, och bara fick bli något oavslutat. Den såldes…… Men jag kan åka förbi och se att den finns kvar ännu och påminnas om allt jag fick lära mig genom arbetet på gården. Om arbetet på åkrarna, om korna som hämtades hem till mjölkningen på somrarna. Om smultronplockning längs åkerrenar, och blomstersafarin. Lämningar från förhistoriska tider… Ojoj vad minnen som kommer vid åsynen av den här bilden.

44C9B94D-8C0F-4C05-BEEF-707CF1A491C1Jag blir så påmind om det varje gång, när min Evert ofta vill åka till gamla gårdar och titta på uppradade maskiner och traktorer. Han kan inte fatta att jag inte upplever nostalgin i det. Och nu skulle jag kunna använda : Vet du en sak…..

Jag blir så påmind om mina strövtåg som barn i ladugård, lador, vagnbodar och höloft mm. Husen var byggda nån gång på mitten av 1800-talet. Men gården var äldre än så, det hade från början funnits två smågårdar och fastighetsbeteckningen Ängagärde 1:1 och Ängagärde 1:2 levde i a f kvar så länge jag hade med gården att göra. Det fanns tydliga inslag av äldre byggnader i ladugårdens grund och innerväggar. Det var ju återanvändning som gällde och man ratade inga stockar som blivit för korta, man skarvade på när det byggdes nytt.

Det fanns en utbyggnad som pappa benämnde ”körhus”, där i hade en gång i tiden funnits en tröskvandring före mordeniteter som skördetröskor. Där förvarade pappa stängelstolpar och annat som behövdes när det skulle stängslas in bete år husdjuren på sommarhalvåret. Blev det plats över så kunde det stå en potatisvagn eller något liknande där också. Det där körhuset blev ett ställe för fantasin när jag var barn. Jag hade ju liksom inte sett en tröskvandring i verkligheten. Den hade bytts ut mot ett tröskverk som drevs av en elmotor. Var hästarna kom in i den hanteringen har jag förstått först som vuxen.

Det fanns en byggnad vi kallade brygghus och ihopbyggt med plats för grisar och höns. Så här i efterhand förstår jag att det var den andra ladugården på en av  Ängagärdsgårdarna. Där fanns ett loft som jag någon gång klättrade upp i- kanske forna tiders höförvaring. Under min barndom användes det inte till något särskilt- det bara fanns.

Jag hade gott om tid i barndomen, för strövtåg på egen hand, småsyskonen lät vänta på sig. När de blev stora nog att dela hemligheterna med, hade jag kommit upp i skol- och pluggålder och flyttat hemifrån.

Allt det här om min barndoms fina gårdsliv blir jag påmind om varje gång när gamla ladugårdar kommer på tal, och förmodligen sticker den obearbetade kraschen om mors och fars dröm och saknaden av svaret på frågan: Hur hade det blivit om den där olyckan inte hänt. Jag fixar inte riktigt att gå på nostalgivandring av det slaget. Jag håller mig undan helt enkelt. Men kanske kan det här inslaget räcka till att läka ut en del saknad. Man kan ju skriva av sig. Det är ju det memoarförfattare håller på med. Och för att citera Gullan en gång till: Det är gott att gråta lite. ( Men saknadgråt det gör man helst i ensamhet. I dag fick det bli  vid murgröneskogen ovanför havet på hällarna)FF571327-32B7-4F85-96CA-754CDD2B937D

När jag ser dagens datum precis vid publiceringen, så påminns jag, att om två dagar är det 40 år sen den där dagen 1978 då allting tog en vändning.

❤️/ Man vet aldrig om sin framtid i förväg. Tack alla fina människor som finns i mitt liv nu. Men vi bär troligen på våra hemligheter allihop. Vi behöver varandra💞

Comments (2) »

Att leva är inte alltid en dans på rosor

Vaknade lite för tidigt i dag, kollade av nyhetsflödet och dagstidningen. Genom det halvöppna fönstret hör jag en gök gala, det strömmar in sommarluft rik på syre, producerad av klorofyllorocessen i växtligheten. Naturen utvecklas mot den årstid vi längtat efter minst ett halvår!

Livet pendlar mellan två poler. Göken lägger sitt  ägg i en liten fågels bo. Hur  fågelboparet får ruva fram både de egna och gökens ägg, slitet att skaffa mat till ungarna ”belönas” med att endast gökungen överlever. Tanken virvlar runt- tänk om det hänt på det mänskliga planet? Förfärligt är bara förnamnet, eller… Faktiskt händer det ändå att vi tar för stor plats på bekostnad av en medmänniska ibland. Mest tanklöshet, eller det undermedvetna egot som vill upp. Trots sitt nedriga uppträdande, fascineras vi av gökens hoade- liksom lockande. Häromdagen hörde jag faktiskt två gökar som kommunicerade.

I nyhetsflödet kom frågan om böneutrop från moskeer är lämpligt i Sverige? Överfall, stölder, beskjutningar, raketanfall….Nån  i bekantskapskretsen på fastlandet fick plötsligt ett slukhål på ett par kvadratmeter strax intill huset…😱

Så till allt det vackra i naturen. Jag älskar kabblekorna som kommer längs å och dikeskanter nu. Vi gjorde en härlig promenad längs Dalhemsån, se här så underbart:

 

Där längs leden växte också ett litet bestånd Vätteros. Det är en växt som blir lite som en gökunge. Har ingen egen klorofyllproduktion, utan snyltar med sin rotstam med någon slags suganordning på främst hasselrötter. Blommar i april maj.

 

Den vänstra bilden är fotad på plats, den till höger en lånad för att visa rätta färgen, för exemplaret jag såg hade haft sin bästa fägringstid.

Gårdagen innehöll också besök vid Trullhalsar i Norrlanda socken. Ett område som i förhistorisk tid varit fullt av mänskliga aktiviteter, odling, jakt och fiske för många generationer. Landskapet såg säkert helt annorlunda ut, mycket mera vikar, sund och vattendrag som försvunnit i och med landhöjning och genom utdikning. Hasselbuskar och nötter som föda var förmodligen livsviktigt för att överleva.

Hasselbuskar sprider sig inte som slye, utan verkar leva vidare där de planterats en gång i tiden. Klimatet har nog blivit kallare, så nötterna har inte förmåga att reproducera nya plantor. Så ser jag hasselbuskar emellan annat som växer i skogen, så vittnar det om tidig odling i vår kultur.

Vid Trullhalsar finns gott om hasselbuskar i skogen, men det som är imponerande här, är gravfältet med sina 3-400 gravhögar/rösen av olika storlek från järnåldern. Tankar på sorg och saknad, men också omvårdnad om familjen, boende, överlevnad och bygemenskap.

 

Dagen, Kristihimmelsfärdsdag, bjöd också på gudstjänst vid havet, faktiskt både på västsidan(Södra Hällarna i Visby) och östsidan ( längs gamla havsvägen mot Sysne udd ”Pärs hage”). Två tillfällen att möta  goda vänner, också tillfälle till nya bekantskaper kring våra mat/kaffekorgar. Ja vi fick faktiskt tillfälle att bjud någon som inte hade ”medhavd kaffekorg” 🤗 Att få sjunga tillsammans och påminnas om dagens kyrkliga ursprung – Jesu jordiska avsked till sina lärljungar och löftet om återseendet. Det gav balans inåt.

 

Lite om livets två poler, glädje och sorg. Fred och krig. Inre ro mot stressad omgivning. Vardagsmöda och tid att vara ledig. Det är vittomfattande.

Glöm inte att se dig omkring, där kan finnas fullt av överraskningar. Eller sätt dig och njut av allt det vackra. Ingen dag går i repris, utan varje dag är en gåva.

❤️/Anna

Comments (2) »