Dagen har gått över i kväll. Nyss sökte mina ögon över himlavalvet efter månen. Skulle jag ännu en gång få se den ”enorma” månuppgång som jag fick vara med om på lördagskvällen. Vi körde ut mot Katthammarsvik och fick se månen sticka upp som ett apelsinfärgat jätteklot vid horisonten. Har aldrig sett månskivan så stor! Efter någon timme hade den kommit högre upp på himlavalvet och hade i min föreställningsvärld antagit normal storlek. När det blir fullmåne brukar det bli en kall natt, det stämde den här gången också. De hindrade dock inte att den kalla morgonen bjöd på strålande sol. Vi bestämde oss för att ta en rejäl promenad samtidigt som dagens olika aktiviteter skulle klaras av.
Första anhalten var kyrkan. Gudstjänsten påminde om att det sätter avtryck hos människan om man gjort upplevelser med Gud i centrum. Det gav associationer till en kartongtavla jag fick på en julavslutning i söndagsskolan när jag var 5-6 år. Den hängde på väggen i mitt rum i barndomshemmet – jag hoppas faktiskt att den ligger och gömmer sig någonstans fortfarande. Dyker den upp så ska jag visa den för dig, jag lovar! Det märkliga med tavlan var att den hade en självlysande ängel som placerats över ett par barn och texten ”Herrens ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom” Ps 34:8. I mörkret kunde jag se ängel och hade mina funderingar. Kanske hade jag redan då behövt Bibel 2000 nu med texten ”Herrens ängel håller vakt kring hans trogna och räddar dem”. Tryggheten i tron har varit ett starkt stöd i livet.
Nästa anhalt i promenaden blev hos Gullan. Hon kom in i mitt liv när jag var sex år. En lillasyster som hade downs syndrom. Om henne skulle jag kunna skriva mycket. Men nu nöjer jag mig med att skriva att hon lärt mig förstå andra människor. Hon ger feed back utan dolda känslor. Alla skulle behöva en liknande ”mentor” i tolkningen av varför vi beter oss på ena eller andra sättet. Lilla älskade Gullan. Besöket gladde mig för det visade att min kamp för hennes hälsa gått i rätt riktning. Hennes talförmåga och vakenhet har förbättrats sen medicinen trappats ner. Vi tog med Gullan på en rullstolstur i det härliga solskenet och hämtade ut en tårta som Evert ordnat Gullan vinna till mig. Tillbaka till boendet och tårtkalas som följdes av musikaliska inslag. Sen var det dags att gå hemmåt via södercentrum och väl hemma så bjöds det på god hemlagad middag.
