Att bo mitt i semestern

Sen ett antal år sen bor jag på Gotland, närmare bestämt i utkanten av Visby.

IMG_4345

Erik är fotografen på mamma.

Vi har 3 km ner till centrum, så vi störs inte av stadslivet mer än vi vill, men lätt att ta cykeln och ställa den i närheten där jag vill handla eller uträtta ärenden. Vanliga ICA-butiken ligger närmare!

Vill jag se havet, hamnen och solnedgångar är det lagom kvällspromenad eller en kort cykeltur ut till Hällarna. Som i kväll…

IMG_6303

Under dagen har vi gjort både det ena och andra. Nu är det varmt och torrt. Kollade termometern mitt på dagen, närmare 26 grader både inne och ute. Likadant i går, i förrgår, och ännu fler dagar….

IMG_6306

Antalet baddagar det här året, blir tvåsiffrigt för min del nästa gång – men jag ligger nästan aldrig och solar. Däremot blir det en del solande när jag rör mig hemma  under dagen. När kvällen kommer då är det skönt med ett dopp och en liten simtur  i Träkumlagropen ett par kilometer bort,( ett sandtag som man slutat ta sand ifrån, och som fyllts av grundvatten istället), eller lite längre bort till någon havsstrand t ex Fridhem.

IMG_0305

I dag avslutade vi dagen med fikakorg just på Hällarna. Vi konstaterade att solen gick ner ganska nära tre minuter tidigare än i går, 21.23. Det tar 6 minuter för solen att försvinna bakom horisonten.

Vi ser flygplan på hög höjd passera mot sina olika destinationer.

Vi spanar ut över havet efter fartyg. I kväll fick vi underhållning i form av att en jättestor lastbåt som möttes upp av lotsbåten. Lotsbåten kör upp jämsides, en lejdare hissas ner, lotsen klättrar upp under gång, lotsbåten lägger sig som följebåt bakom. Samtidigt ser vi en gotlandsfärja närma sig. Nu är det trångt i hamninloppet! Man kan ju fundera över hur det skulle kännas och ”parkera” med 166 m långt fordon, när det är svårt att fickparkera med en bil på några meter. (Kollade på info på nätet om lastbåten, för vi såg ju tydligt fartygets namn.) samtidigt kommer Lillsnabben med sina snäva tider, med passagerare till och från ön ,som får sakta ner och ligga stilla någon minut medan lastbåten vänder upp och förtöjer vid den andra färjeplatsen. Bara det att en lastbåt lägger till SÅ,  gör att vi förstår att det är något brådskande eller viktigt.

På mindre än en kvart- 20 minuter har båda förtöjt, bogportarna öppnats, blinkande ljus från dragfordon, truckar mm. Och bilar som kör av färjan ringlar sig genom rondellen .och sprids åt olika håll.

Evert som var lite intresserad av lastbåten, rapporterar en timme senare att  det kör av jättetrailers med konstruktioner till vindkraftverk. De rullar i väg med eskort av trafikledare som håller vägen fri från hinder. Det kan innebära att ta bort skyltar ( sätta upp igen) , stoppa övrig trafik. Det är frågan om långa laster, som inte kan ta svängar på vanligt vis, utan måste gina i korsningar och rondeller för att komma fram. Det är fascinerande att se/höra samarbetet mellan följefordonen. Det var en säkert väl planerad ankomst, många inblandade för att få det att fungera. Antagligen måste lastfartyget lämna hamnen innan morgonen för att ge plats åt ordinarie färjor.

Vi samlar ihop vår fikakorg, tar cyklarna och går längs stigen och upplever det karga landskapet med den strålande utsikten. Det sitter människor på fler ställen med sina fikakorgar. Vi skrämmer upp någon rabbis som rusar vidare och gömmer sig….

På ett ställe har någon slagit upp sitt tält alldeles vid sidan av stigen. De hade redan lagt sig och njöt av utsikten med öppet tält! Jag hade nog valt ett lite mer anonymt ställe, men de visste kanske inte att de just slog upp sitt tält invid en mycket omtyckt stig att jogga eller vandra. Skyll er själva, tänkte jag när jag passerade, placerar ni tältet här blir ni inte ensamma!

Lite längre fram passerar vi lammhagen, som Region Gotland fixat i år. Där finns en mindre skock (får) lamm som ska hjälpa till med röjning av slye och öppet landskap. Maken informerar att han hört på lokala nyheter att lammen varit på rymmen under dagen, men nu återbördats till rätt ställe.

IMG_6295

Den här bilden är från ett annat tillfälle, längs Toftavägen i lördagskväll,

Nu sitter jag här och skriver i mörkret, genom det öppna fönstret strömmar den svala kvällsluften in och man hör lite av trafiken på Toftavägen. När färjorna kommer eller går kan motorernas buller höras, och man kan förundras hur det går till när 1500 passagerare och några hundra bilar transporteras – att det bara flyter!

Med önskan om en fortsatt fin sommar, att vi  alla får uppleva rekreation till hela människan. Blir glad om du vill kommentera, eller berätta något.

♥//Anna

 

Buga för varje dag man får!

Räkna din trädgård i blommors mått

aldrig i löven som falla.

Räkna dagar i gyllene timmar blott,

och molnen, glöm dem alla.

Räkna nätter i stjärnor, ej skuggor,

livet i leenden, inte i sorger du får.

Och varje år som du fyller

räkna din ålder i vänner, inte i år.

De här raderna har jag skrivit här förr, och de tål att upprepas. Människan sår, men Gud råder är ett annat uttryck. Det är söndag, och enligt mina föräldrars goda föredöme, så tar man vilodag. I Mosebokens första kapitel står,  att Gud vilade på sjunde dagen, och såg att allt var gott. Precis så upplevde jag min trädgårdsrunda i dag. Det bara finns där allt vackert. Man blir nästan en Pippi Långstrump som skuttar omkring sitt hus.

Mitt sockerdricksträd får bli den här platsen, för här kommer Evert ut med frukost eller fika till frugan, när han inte håller på med veden.

IMG_5642         IMG_5625

Jag gräver, planterar små plantor och rensar. Klipper gräset och genomför ett och annat projekt.  Men värme, regn och vind i lagom mängd reglerar man inte. Jag bara kände sådan lycka och tacksamhet att få uppleva det här jag försökt fånga på bild. Ingen fotograf, inte fotoshoppat, men iPhone är suverän att hjälpa mig med dokumentationen.

Morgonstund och ser ut genom mitt fönster, häggen blommar

IMG_5595  IMG_5617

Utanför altanen blommar rosensmultronen. De som man har för de vackra blommorna. Bär blir det väldigt sällan i den här trädgården.

IMG_5599   IMG_5662

Men det finns riktiga smultron på G, den som väntar på något gott …..och i nyanlagda pallkragen jordgubbar

IMG_5608

Med rivningsvirke från utbytt virke i altangolvet, två plåthöns uppflugna på Olanis( grannen när vi flyttade in) gamla piskställ. Plåthöns som köptes för flera år sen och hamnade någonstans jag glömde bort, dök upp alldeles lämpligt nu och placerades strategiskt och får göra praktik som fågelskrämmor. Och vem är det som använder fågelbadet till att knäcka valnötter? Hittar delade, urätna skal och vattnet blir missfärgat. Några kajor är starkt misstänkta!

IMG_5603

Pallkragen var ett projekt, ett annat är plattläggning under min älskade gunga.

IMG_5640

En gunga som påminner om min farmor på Björkåsen. Hon hade en sådan, och i min barndoms värld var det den enda i sitt slag, ända tills jag flyttade till Gotland och upptäckte att det tillverkades en liknande mindre variat här. Dagens nyproduktion kostar många tusenlappar ny, så här vårdas min dyrgrip sen ca 20 år ömt. Den fick en ansiktlyftning med delvis utbytt virke 2008 och då var projektet den hösten att bygga tak. Med tips från Snicken så fixades det också. Och känner stolthet att den klarat av en del vinterstormar och 40 cm snö. Men där gick nog gränsen, då var det dags att idka taksnöskottning!

På tomten eller i dess närhet, finns det en hel del nostalgiplanteringar: Kabbleka fanns i min barndoms kalvhage, smörbollar växte i överflöd vid vissa åkerkanter. Häggen kommer från föräldrahemmets marker liksom en gran, båda placerade ute i ängen eller längs diket. Eller hörnan i trädgårdsrabatten, tänkt påminna om mamma Ingeborgs ståtliga blommor: Tulpaner, löjtnanshjärtan, vårkrage och bondpion. Minns hennes buketter när städningen till helgen var klar på vardagsrumsbordet med fräsch duk.

  IMG_5616        IMG_5613

Den här helgen kallas Primörhelgen i reklamen för ön. Mina primörer kan för tillfället bli i nässelsoppa, rabarberpaj, kryddgrönt och rätter med kaip(vild purjolök), purjolök som övervintrat, samt ruccolasallad och för att inte tala om all kirskål. Det sistnämnda är ett riktigt gissel till ogräs, men kan visst användas i matlagning. Bara att läsa på, googla på mat med kirskål får ni se! Återstår att se om den varianten biter på ogräset.

Fem kaipar från utkanten av Endre skolgård har nu utvidgat sig till att räcka till någon soppa och senaste inplanteringen är ramslök. Det går sakta med spridningen, men blomning kan ge frön så visst kan jag längta efter att gå ut och plocka mina egna blad, och får inte glömma mina gullvivor, som påminner om kullarna längs Ätradalen i Blidsberg.(Men de här är ättlingar inköpa på blomsterhandeln)

IMG_5623    IMG_5626

Lite blåbär och mycket vinbär, skvallrar deras respektive buskar om

IMG_5605  IMG_5606

och om nu säsongen ger lagom mycket av regn, värme och sol kan det bli både päron och äpplen till hösten.

IMG_5601   IMG_5602

Så finns det som ger ögonfröjd som lagerhägg, anemoner och penseér (som övergått i miniformer allteftersom åren gått).

IMG_5654   IMG_5612

IMG_5638   IMG_5629

Avslutar med ett tidigare inslag jag älskar:

Kan man leva livet på knä,

buga för varje dag man får, och tillåta sig att förundras över en blomma i närbild?

För en stund tänka, att blomman är det enda som finns.

För sen inse, hur magisk världen är som så mycket med än bara blommor.

Rader skrivna av Frida Winbom, en av eleverna på skrivarlinjen, Fårösund,  läsåret 2010. Från deras bok Flaskpost.

// Anna

Vår nya granne: Sporthallen

IMG_5404

Måndag morgon, tittar ut genom fönstret och ser att det är gråmulet, temperaturen visar sig vara ca +11 C°. Alltså rätt behaglig vårdag. Men det som drar till sig mitt intresse, är vad som händer ett par hundra meter bort: Sporthallsbygget. Sent i går kväll tog jag fram information på nätet.I morgon, tisdag 8/4 2014 tas första spadtaget för själva byggnaden.   De viktigaste markförändringarna är kanske genomförda.

IMG_5386

Här är den kommande anslutningen till Langs väg. Inte mycket att se på bilden ovan, men för den som har sin fastighet närmast norrut, så är det intressant att se, och  enkelt beskrivet så står jag på infarten till ”cementplattan” vid fototillfället.

IMG_5406

Av informationen på gotland.se kan man uppleva vad man kommer att få se när man svänger av  på den nya infarten. Den del av byggande som kommer att vara vänd mot Djuplunda är gaveln till höger. Har försökt omsätta nedanstående kartskiss till verkligheten. De två befintliga kullarna kommer att utökas till tre, ser ut som om det ska gå någon slags motionsslinga över dem sedan, och tänker tillbaka på tider när det var barnens pulkabacke och kusinerna hade gjort en volt med kälken över en sten, eller när militären någon enstaka gång tränade terrängkörning med Jeepar(vad nu dem kallas på militärspråk?)

Det ska läggas upp fler vallar mot bebyggelsen söder ut, träd ska planteras, belysningsstolpar sättas upp och parkeringsplatser ska färdigställas. Här får du chans att kolla in planskissen :

Nya sporthallen i Visby

Lite lägesrapport s a s. Våren på stort G och full fart i våra fågelholkar ute på ängen. Och ett skatpar funderade på igår om de skulle våga bygga bo i granen mellan växthuset och huset. Vi gick runt lite för att tala om att vi bor också här, de kan ju bli överraskade precis som ett duvpar förra året. De hade också utsett granen som boplats, men övergav det när de insåg att jag hade många ärenden till växthuset och  att kaprifolen växte till med sina långa slingor rakt genom bobygget 4 meter ovan mark lagom insynshöjd från vårt fönster på andra våningen.

Så nu har vi skiftande byggplaner att bevaka…

// Anna

 

Att sikta mot högre mål

Nu ni, nu händer det grejor! Från södersidans fönster, syns maskiner borta på grusplanen. Grusplanen där militären övade med olika fordon före 2005. De senaste åren har äventyrare tränat sladdkörning emellanåt. Ibland har det fungerat som parkeringsplats vid något sportevenemang i området, orientering eller rally.

Under lång tid har det pratats om behovet av en stor sporthall till på ön. Endre innebandydamer seglade upp på sporthimlen för så där 15 -20 år sen. Det fanns ett tag tankar om hallbygge i skogen öster om Endre skola. Jag jobbade ju där då, och man kunde se markeringar var ev bygge skulle kunna placeras. Sen har hallplanerna gått olika kringelkrokar, och nu äntligen på G. Om ett år ska det vara färdigt! Som sig bör så är det vägbygge in och ut ur området som påbörjats. Här är premiärbilder: Vi ser röda markeringar och träd har fällts, vi påminner oss om att motionärerna får finna sig i att motionsspåren kommer att flyttas.

IMG_5333 inf Region Gotland mars 2014

Vid kvällspromenaden i torsdags, upptäcker vi förändringar vid grusplanen, och borta vid spåret finns en skylt.

(I fredags dagtur till fastlandet och Trädgårdsmässan i Älvsjö. Alltid spännande, och det blev inköp av daliarötter och liljelökar bl a.)

IMG_5332  IMG_5343

Under lördagen händer detta: Vid jordvallen som avskärmar fotbollsplanerna , så har helt enkelt en rad björkar lyfts upp inne från skogen och placerats här. Och längst bort mot skogen ligger fällt virke. När jag kommer nära påminns jag om fars skogsarbeten: Doften av timmer, så färskt att kådan inte sipprat ut än!

På söndagsförmiddagen tog vi en ny promenad och konstaterade att nu vilade arbetet, så vi gick över på andra sidan vägen. Där lekte en hare, den sprang kors och tvärs mellan stigarna. Vi såg den tre fyra gånger på mindre tid än en kvart, men att fånga den på bild lät sig inte göras!

IMG_5344  IMG_5348

Vi upplever välkända stigars skönhet och beundrar en sten i terrängen.

Avslutade turen med besök i min egen trädgårdsmässa, idag är det sol så vitsippor och annat kommer som skjutna ur en kanon!

IMG_5353  IMG_5356

IMG_5360

Borta vid hasselbusken kommer lökväxerna, och om någon vecka kan kaipen skördas, men då har snöklocka och krokus vissnat. Ute på änget är det fagat och där inväntas den fantastiska tiden ”mellan hägg och syren” någon gång i första halvan av juni. Hör ni våren blir lång: Från slutet av februari till sista frostnatt ev i början av juni, tre månader att uppgradera livet. Tid att njuta och tid att sikta mot högre mål. (Dagens rubrik inspirerades av förra helgens predikan i kyrkan, livet är inte bara slit, släp, ack och ve. Naturens under påminner om  att vi människor också kan ”blomstra för varandra”)

//Anna

Pappersblommor

 

Träna hand och fingermotorik ordentligt kan man göra när man viker papper.

Hittade en bild på nätet och efterlyste om någon visste hur man gjorde. Det dröjde inte länge förrän jag fick hjälp med det.

Så nu var det bara att sätta igång…

Lite fix när de äkta blommorna inte finns

Visst lyser de tre pappersblommorna fint? Har testat med kopieringspapper i färg, posti lappar och silkespapper( inte så bra). Återstår att pröva fint omslagspapper, ja fantasin hittar säkert fler lämpliga sätt. Ett som jag sett på bild var gjort av sidor från en gammal kartbok. Där lyste havsblått och gula landmassor vackert i blomform.

Förra veckan tillverkade jag blomdekorationer till borden i kyrkans cafe. För att få till det så tog jag blomkrukor och tryckte i oasis. Ut ett varv i trädgården , hittar lagerhägg, kvistar av trollhassel(plockar bort ev hängen) och vinbär. Arrangerar det i krukan och limmar fast några blommor i varje.

Här kommer min beskrivning på vikningen:

IMG_5143

IMG_5144

Lycka till med era försök. Skriv gärna en fråga om det verkar otydligt.

 //Anna

 

Blommor och lite annat vintertid.

Lite skämtsamt brukar jag säga att nu är tiden när man har betald arbetsfri tid. Tillskott i den smala kassan blir det med lite assistansjobb. Och det blir trevliga avbrott.

Vad gör du tänker du kanske. Mitt arbetsliv valdes utifrån intresse och förmåga. Att bli lärare det är att ständigt vara uppkopplad med tanken hur olika arbetsmoment, intresseområden, nivån hos eleverna skulle ge bästa utdelning. Väl medveten om att man inte besitter all kunskap, så var min önskan att göra det bästa av varje dag. Tänkte ofta tanken att det var inte bara eleverna utan också hela familjer som berördes av barnets skolarbete. Att tänka ut arbetsuppgifter som intresserade och samtidigt uppfyllde kravet på inlärning – för mig var det ständigt utmaningar att vara kreativ,  och det finns inom mig än.

Att höra, se och göra är tre bra ord. Först hör och ser du något, men ska man sen göra så krävs det ju eftertanke hur det ska gå till. Klarar man det momentet så har man ju lärt sig något. Älskade att göra kreativa lektioner. Det där finns inom mig än, att göra något. Tänk när det närmar sig jul få göra julhälsningar…, eller när det blir kramsnö göra en snögubbe eller något annat roligt ute.

Frusen bukett    IMG_5153

Frusen bukett tog ett par dygn att få till. Termometern visade aldrig under -5 grader, och nu en vecka senare när det töar så kan jag njuta ev ett par dagar till. (Om man gör det här så måste man ha fäst någon slags tyngd på buketten, annars flyter den upp innan vattnet fruset. Tittar du noga kan du nog skymta en betongsnäcka.)

tulpaner i is

Och inifrån ser jag ut på ett dimmigt töväder, och kan kolla in min tulpanbukett. Snön rasar från taken….

Att vara aktiv med kroppen behövs. Promenader i närmiljön, cykelturer och skidturer kan man göra alldeles ensam. Det blir sk resurstid när hjärnan vilar eller bearbetar minnen eller planering framåt. Sommarhalvåret är trädgårdslivet på hög prioritet. Min pappa hade ett bra uttryck: Att uppleva välsignelsen av sina händers arbete. Att glädjas över att min insats ger resultat. Som ni kanske försår var han en riktig slitvarg, och skötte om sin lilla gård väl. Inga redskap som stod ute i ur och skur, utan gjordes klara, ställdes på sin plats i bodar/garage, och det var bara att sätta igång igen när det behövdes vid nästa tillfälle. Pedant var han inte, men praktisk, och gjorde allt med glädje. Minns aldrig att han klagade, men utvägar att lösa problem det fann han på.

Så här års drar jag mig till minnes en rätt kylig vinterdag vid skogsarbete. Någonstans mellan 6-8 år var jag. Fick hjälpa till med att ”kvista” fällda stammar , kanske hålla i tömmen så hästen stod kvar. I a f så blev det dags för matsäcken. På platsen där jag än i dag gärna gör upp en grilleld, så gör pappa en eld och när det blivit glöd, lägger han en hög ris över och överst en gjutesäck. Det fick bli sittplatsen, med härlig värme under sittdynan. Inte frös man då inte, och hade det blivit för mycket stillastående en stund så fick man uppmaningen springa efter lasset till upplagsplatsen istället för att sitta på.

29 januari så hade det blivit så mycket snö att det gick att åka skidor – åh det var en härlig känsla och många minnen att njuta av i skogen. Med skidor har jag genomåren tagit mig till många platser i omgivningen som man aldrig gör annars.

Inte så vilt, men som Lillbabs sjunger: Ja, jag vill leva livet…

 //Anna

Ros från äggkartong

Hej, länge sen sist. Olika faser i ens liv. Och tiden rullar på. Vid jultid får man plötsligt andra behov! Kanske är det skoltidens julpyssel som fortfarande lever. Här kommer ett jag sett på nätet och testat. Pyssel är roligt. Man får sådan inspiration, men det tar lite tid ibland, eller det kostar i inköp.

Här kommer en kort beskrivning av ett mycket billigt pyssel, nämligen återvinning av äggkartong till trevliga rosor.

IMG_5047

Dem kan man låta vara ofärgade eller måla. Testa gärna restfärger av olika slag. Kanske t o m rester från någon färgburk från helt andra användningsområden som tapetmålning eller fasadmålning. Det är bara att testa. Glöm inte rengöra penseln efter, det är förargligt att hitta den stel av intorkad färg.

IMG_5084

Till själva rosen river man ut två ägg- gropar, mitten får jag av att riva en remsa av kanten eller locket, rulla ihop det, ” tufsa” till det lite. Nu har du tre delar, klistra ”kronbladsdelarna” lite omlott och slutligen mittremsan. Om man vill ha lite blad så river man till av överblivna rester. Av ett 18 pack kan få ut 6 rosor som mest.

IMG_5096

…Och klart att användas. Fäste några på en gardin som helt plötsligt blev tredimisionell mer påtagligt.(Stack in en knappnål bakifrån rakt in genom rosen)

Några andra finns som dekoration på ett bord.

Var och en hittar sina användningsområden. Skriv gärna svar om du hittat på något!

Sedan har jag sett förslag på storrosor, då limmar man ihop så många äggropar man vill helt enkelt.

//Anna

Sätt mig i solen!

Ser havet i väster, solen som gått upp i öster värmer min rygg. Känner den mjuka morgonvindens försiktiga arbete att torka upp nattens dagg.

IMG_3919

Så började jag skriva en dag i början av augusti. Sen blev det inte mera. Då befann jag mig på södra Öland och hade just tagit mig dit med cykel. Hade några fina dagar med fina omgivningar.

Mina tankar i dag börjar också kring solljuset. Somliga vill ha mörkt när de ska sova, men i dag när jag ville ta mig en extra ”lur”, så sökte jag upp husets just då soligaste fönster. Som tur var är min sovplats på det stället. Somnade gott.

Och jag vet hur skönt det är en sommarsöndag få somna en stund ute i trädgården just där det är som ljusast. Så kära ni, när jag blir gammal och senil, sätt mig i solen så piggnar jag säkert till!

I dag her vi fått veta årets fredspristagare, det blev OPCW,  som har till uppgift att förstöra kemiska vapen. En organisation som funnits till sen 1997 och förstört kemvapen i Indien och Albanien, samt nu pågående arbete i Syrien. Välbehövligt arbete som egentligen inte borde finnas om det fanns tillräckligt med empati i världen.

Hade nog hoppats att favorittippade 16-åriga pakistanska Malala skulle blivit vinnaren. Det hade känts så rätt, lite som om bibelns berättelse när Jesus tar fram ett barn och just säger: Om ni inte omvänder er och blir som ett barn, kommer ni aldrig in i himmelriket. (Matt 18:3) . Hon som redan i flera år kämpat för att flickor ska få gå i skolan, henne tänkte ”makteliten” i hemlandet döda med vapen. De misslyckades, och som vi säkert vet mirakulöst överlevde, genomgick operationer i Storbritanien och bor nu där med sin familj. Hennes högsta önskan är fortfarande skolgång åt alla sina medsystrar.

Hennes röst kommer säkert att höras i framtiden om hon får chansen att fortsätta med det hon brinner för.

Lite ironiskt är det att svenska representanter med Anna-Karin Hatt  hade livesändning i direktsänd tv på nätet( för Expressens läsare) i Peking och fått lov att framföra kritik enligt sociala media. Men jag undrar om de vågade beröra att Liu Xiaobo fick fredspriset 2010 och nekades utresa att kunna ta emot priset. Att det kinesiska svaret blev sanktioner som beräknats ha kostat norskt näringsliv hundratals miljoner kronor.  Läser att fortfarande är förbindelserna mellan Norge och Kina nedfrysta p g a norska nobelkomittén dristade sig att utnämna denna människorättskämpe.

Frågade just yngste  sonen som för tillfället studerar i Kina om han hört talas om sändningen med Hatt. Han svarar: …”känns trots allt som en ganska avlägsen grej för den vanlige kinesen”

Kanske var det med den politiska förvecklingen 2010 i åtanke, som man valde bort Malala, för att slippa ytterligare ett liknande förlopp. Men årets fredspris är inte fel val med tanke på allt hemskt som hänt i Syrien. Hoppas det används på rätt sätt.

Själv känner jag mig så oändligt tacksam att få bo i ett land som har det så bra. Vi har det vi behöver, bara det blev lite rättvisare fördelning. Hörde att riksdagsledamöterna skulle få löneökning med 1500 i månaden, jo den som har i snitt 58-60000 i månaden behöver kanske mer. Vad sägs om alla som får röra sig med existensminimum?  Kunde dem inte fått en 5-hundring extra? Längta efter mera det gör väl alla, rik eller fattig, och de mitt emellan. Nej, nu något annat: Lyft blicken!

IMG_4262

Nu ska jag visa er något trevligt. Alla dessa vackra höstlöv. Inspirerad av vad som händer på nätet gick jag en insamlingsrunda i naturen och hade sen ett trevligt pyssel någon timme:

IMG_4267

IMG_4277

// Anna

Njuta av livet, och lite annat.

I år 2013 kom Kristi h f dag ganska tidigt, redan den 9 maj. Att det blir olika datum år från år, beror på när påsken infaller. När påsken skall firas, bestämdes för snart 1700 år sen, närmare bestämt år 325 i Nicaea. En plats i nordvästra Turkiet, förmodligen i närheten av nuvarande Istanbul. Där bodde kejsar Konstantin och han hade stort inflytande över världspolitiken, eller kyrkopolitiken på den tiden.

Det var säkert så att påsk firades vid olika tider i olika delar av det som då var ”kända” världen. För att få ordning, så alla hade en gemensam almanacka, så bestämdes helt enkelt att påskdagen skulle komma söndagen efter  fullmånen, när vårdagjämningen passerat. Allra tidigast kan påskdagen komma den 22 mars, och senast den 25 april. Den som lever till år 2038 får uppleva en så sen påskdag, om nu världsordninge består!

Kristi h f dag ska sen infalla 40:e dagen efter påskdagen, så 2038 blir det den 3 juni. Två ggr har har den här dagen infallit i  juni sen jag flyttade till Gotland 1983. Allt det där om datum kan man hitta på Wikipedia eller Google förstås. Men varje år så frågar vi oss när kommer….. och vi planerar vår almanacka med arbete och semestrar. Så även om man inte är kyrkligt intresserad, så är man med på ett hörn i alla fall.

Vi har traditioner kring jul och nyår, och har en bild av hur det bäst ska firas. Julen jar ju blivit familjens högtid. Det är då man försöker ordna så att släkten träffas. Nyår har blivit mer utåtriktat firande med vänner och  bekanta.

Min tradition kring Kristi h f dag på Gotland, har familjen gjort till en Hoburgstur. Vi åker i väg vid strax efter åtta på morgonen, för att få lyssna till vårsånger utanför Fröjels kyrka. Direkt efter blir det gudstjänst inne i kyrkan. Det känns speciellt att sjunga med i de typiska psalmerna och lyssna till körsången, det är högtidligt!

Fröjels kyrka

Den bibeltext som läses den här dagen, handlar ju om när Jesus samlat sina närmaste, uttalar missionsbefallningen att sprida evangeliet vidare. Plötsligt  lyfts han upp i rymden och alla står frågande om vad som händer. Ja tänk in i hur det skulle upplevas om någon vi pratar med plötsligt svävar uppåt. Kanske väntade de att tyngdlagen skulle ta ut sin rätt att han damp ner igen. Men berättelsen beskriver inget sådant. Men det inträffar något diplomatiskt, någon lovar att Jesus ska komma tillbaka och ta med dem också. En tröst, ett hopp, man tittar på varandra, börjar prata med varandra och går tillbaka till staden. Där samlas man, vänder och vrider på frågeställningar kring upplevelserna med korsfästelsen, uppståndelsen och slutligen himlafärden. De har inga färdiga svar och vågar sig inte ut i samhället.

Så där håller det på i tio dagar, sen händer det något…. Som åskväder med eld, fast det brinner inte. Det är därför pingst finns med i almanackan. Förändringen kommer innuti, rädslan att gå ut i samhället försvinner. Man ger sig ut och berättar, förklarar på alla vis om Jesus. De är så ivriga så de märker inte att de kan prata med vem som helst, även om det är ett annat språk. Alla är förundrade över vad som pågår, de som någon dag tidigare varit med att ropa korsfäst, korsfäst , börjar tänka om, och när dagen är slut, är grunden lagd till den kristna församlingen. Vi vill bli lärjungar, vi vill hjälpa varandra, vi vill berätta för dem vi träffar på…  be om förlåtelse när man handlat fel, att ge förlåtelse att älska sin nästa som sig själv, att tro på Jesu löften …

Att det sedan kommit in mänskliga tankar om makt och rikedom var inget som fanns med från början, det är urspårning s a s.

Hoppsan nu blev det en massa text om något helt annat än beskrivning av en utflykt. Men ibland måste man ju tänka till varför olika dagar finns i vår almanacka.

Efter gudstjänsten serverades ett mycket gott kyrkkaffe, i år fick det bli i närliggande bygdegården p g a regnskurar. Vid fint väder är det uppdukat vid kastalen, ett gammalt försvarstorn, norr om Fröjels kyrka. Minnen med barnen och vänner som varit med oss genom åren på denna plats, blir ofta ett samtalsämne när vi far vidare genom det gotländska landskapet. Viker in på lilla vägen längs Ekstakusten, vandrar en stund längs havet och kollar in hamnen i Djupvik. Kör vidare, ser ut mot Karlsö, möter ett häftigt åskregn, stannar och ser Karlsö försvinna och komma tillbaka genom regnmolnen som sveper ända nere vid havsytan. Jag njuter och tänker på hur välbehövligt regnet är för naturen.

Och snart är det dags att vika in på den mindre kustvägen sista halvmilen. Havet på höger sida och ”Husrygg” en ås, på vänster.

I år trodde jag inte att den intensivt gula blomman med dilliknande blad, våradonis, hunnit slå ut. Men visst den  fanns där, vilken överraskning!

våradonis

Traditionsenligt beställer jag friterad fisk på Maistregården, minns mina barn som förundrade sig att välja fisk när det finns köttbullar! Vi sitter länge och njuter av utsikten mot havet som blir bättre och bättre.

Friterad fisk

Kollar in Hoburgsgubben, en rauk uppe på klintkrönet. Vilken färg har näsan i år? Det är ett vedertaget bus sen länge att någon (ingen vet vem)  målar näsan. I år är den gul, och dessutom har det tillkommit lite kindfärg också. Lugn, bara lugn, väder och vind spolar bort färgen under året, nästa år är busarna säkert där igen. Blå, röd,… eller vad blir det då?

Så en tur ner till själva stranden, bestående av klappersten och kala sandstenshällar just här. Svalor och lärkor drillar och flyger fram och tillbaka, vi sätter oss en stund på en stock som blivit ”skeppsbruten”. Känner på sandstenen som gjort den här delen av Gotland känd sen århundraden.  använd till byggnader och konstverk. Vi känner på sandstenen och konstaterar att den är en ”mjuk” sten, d v s den lätt att bearbeta.

sandsten i Sundrekastalen

Upptäcker vid stopp vid Sundre kyrka hur en sådan sten kan se ut på plats i en byggnad satt för närmare 1000 år sen. Ser kyrkan i ett fint ljus, inte ett moln på hilmen. Drar mig till minnes att det var här jag första gången hörde en näktergal live, och kunde se den sitta inne i en häck, alldeles lagom spaningshöjd på nära håll. – Jo det hördes en näktergal i dag också, men nu från en trädtopp. Öppnade kyrkdörren försiktigt, upptäcker den gotländska landskapsinsekten riddarskinnbagge. Här kallas den kyrkmack – den gillar att krypa omkring på de varma stenväggarna.

riddarskinnbagge på dörr

 Kolla också in hur man använder fårskinn som tätningslist vid dörren

En runda i en ödeträdgård, och minsann, hittar en blomma jag minns från barndomshemmet, mamma kallade den ”oxalägg”,  jag förstår att det är en vivaart. Likheten med gullviva går inte att ta miste på. Någon som vet vad den heter, för det kan väl inte vara oxalägg. Gjorde sen som det stod i en artikel om växter, köp eller försök hitta vid ödetomter. Vilken tur jag hade och nu finns en liten planta i mitt trädgårdsland.

mors oxalägg

 

Inom synhåll från Sundre kyrka finns Körbärsgården, går en runda njuter av trädgården och i utställningshallarna konstverk av olika slag och prislägen. Vad sägs om den här trädgårdssoffan för närmare 200 000? ( Jo lite inspiration fick jag nog av enklare saker, sådant jag kan klara av.)

konst för trädgården:soffa

Sen var det ett kortare besök vid Lars Jonsson i Vamlingbo, för att öka på ”finakortförrådet”, små tryck av stora, dyrbara tavlor.

Många intryck från dagen, vi började längta hem,trädgårdsrunda på Djuplundavägen och gläds åt det som växer där.

tulpanfröjd

 

På altanen sitter jag sedan och fortsätter njuta av dagen tills det är nästan mörkt. Dagen avslutades med att se senare halvan av ishockeymatchen Sverige -Kanada. Järnkrok och hans lag gav järnet, men förlorade. Charmen med livet kan vara att man får vara riktigt glad ibland, men rätt ofta kommer motgångar. Livet är som ett skiftande landskap. Man får fästa uppmärksamheten på det sköna.

 // Anna

Glädjen blandas med livets gång.

I dag upplevde jag en alldeles sällsam känsla av glädje. Lyckokänsla! Det blev en vitamininjektion som kändes. Så stark att jag bara ville in och byta till passande T-shirt så där mitt på blanka vardagen mitt i veckan. Vad hände efter alla dessa kyliga dagar? Bytte liksom spår inom mig.Vitsipporna hade slagit ut i häcken! Har spanat efter dem, och så äntlign…    vitsippor

Sen i söndags hade de smugit fram, eller var det i går jag spanade lite, har ju mest varit inne p g av influensa och då mår man inte bra! Hjärtat slog glädjeskutt vill jag lova. Det fanns ju så fina krokus redan: krokusraden

 

Spring is here and my garden is full of flowers

T-Shirten har funnits i många år, och används bara på våren. Inte varje år, men nu kändes det nödvändigt. Solen sken, det var friska vårvindar, och resten av dagen ägnades år att beskära träd. Sent kanske, men det har inte funnits tid och någorlunda väder förrän nu.Testade mitt nya redskap, en förlängd sekatör. Vilket underbart redskap! Trädklippningen blev ett rent nöje.

Sen jag skrev förra gången har vi varit med om flera begravningar, sex stycken. Så klart syster Gullan var närmast hjärtat känslomässigt. Tre vänner fick sluta sina dagar alldeles för tidigt 55-65 år p g av sjukdom. En dessa var mina föräldrars granne Kent, Kent som hjälpt oss med ett och annat, ringt och berättat vad som hänt i barndomsbygden, delat tågintresse med maken, och som bokat besök här Kr h f dagshelgen. Då skulle vi göra vår traditionella utflykt till Hoburgen via Fröjel. En tradition vi gjort i många år, tror första gången var när Erik var ett år. Alltså sen 1986. Och för att dela med oss av vårupplevelsen sen barnen flugit ur boet har vi oftast bjudit med oss bekanta. Nu skulle turen bli Kents, han såg fram mot det, biljetten redan bokad! I stället blev det vi som fick åka åt hans håll, skolbusschauffören i trakten där hemma, som aldrig skaffade familj, men hade en stor vänkrets han månade om. Att de kunde bli många i kyrkan anade jag, och när preludiet spelades var det precis överfullt. och vilket blomhav till hans ära:

Kents blommor

När så många samlas blir det förstås återseenden av vänner man haft förr. Vår gemensamma lärare i 3-4:an Inga Ek, nu 84 år, höll tal och berättade minnen Inga lärare i 3/4

Skolkamrat jag inte träffat sen åk 6, och som påminde mig om ett Luciaframträdande i åk 6.Det var ju trevligt att bli påmind om det!  Och många fler vänner! Kram på er, om ni läser det här! Vilken omtumlande dag.

Dagen var inte slut med detta, Sven som rest från Uppsala och vi  passade på att göra en snabbvända till Bjurum, tranornas anhalt på väg norr ut genom Sverige. Tyvärr hade jag använt så mycket av batteriet i mobilen att den slocknade och blev utan bilder. Har aldrig sett så många tranor, 10 000 den dagen sades det. Riktigt kallt i luften och det kändes bra att avsluta trandansen med Cafét  i närheten.

Nästa dag skulle vi hem till Gotland, men först en vända i Södra Vånga. Vi stannade till vid Ängagärde, träffade nuvarande ägarna Eva och Erland. En viss känsla att komma in i huset och känna igen detaljer från mitt liv där. Trappan upp var den samma, heltäckningsmattan och tapeterna i finrummet, och en del annat fanns ännu kvar efter 27 år! Och så besök hos min kära farbror Bengt,som blir 89 år nästa nyårsafton, hälsan inte precis på topp, men ett strålande minne. Han visste att berätta att det var han som satt upp de där tapeterna i Ängagärde en gång. För att variera medhavd fikakorg, hade vi ordnat en liten ostbricka, vi hade ju varit på Falbygdens ost också!

Hos Bengt finns ett foto från min fars 70 årsdag 1988, där syns förutom Bengt t v även bröderna Ivan och Göte. Fjärde brodern Valter saknades redan där.Dessa bröder, erikssönerna som även de är/var personligheter med stort P vi alltid ska minns. Humor, idoghet, uppfinningsrika, sparsamma, hanterade byggnadskunskaper väl och skötsamhet är några ord som stämmer in på dem.

Bengt, Ivan och Göte

Och till sist en liten minnesanteckning skriven av Kent ett par dagar före sin bortgång.

minnesanteckning

 

Plikttrohet och tack!

Minnena bär vi med oss!

 // Anna