Vem tar hand om hösten

Hösten är en rätt skön tid. Man liksom sammanfattar året och njuter, eller längtar att få göra om de bästa upplevelserna nästa år igen. Minns att jag redan i realskolan (= högstadiet) skrev en uppsats om  hösten, och i stort sett har jag  kvar  samma åsikter än i dag.

Tiden känns avstressad, tid till reflektion, man redar upp både i hemmet, i minnet och andra ställen där vi rör oss. Det jag saknar det är ljuset. Saknar att det inte är ljust fram till läggdags! Men det kanske är det som är bra, tiden för aktiviteter är inte så lång längre. Kroppen får mer återhämtningstid. Sjunger man inte i en barnvisa att haren tar hand om hösten? I så fall har jag sett den flera gånger sista tiden, för att inte tala om alla kaniner som är i farten.

Går vidare. Förundrar mig över att den sammanlagda ljusa delen av dagen, när det summeras, så är det lika ungefär överallt på hela jordklotet. Och att vid vår och höstdagjämnin, är natt och dag lika långa överallt. Vilken balans, rättvisa! Det är bara avståndet till solen, beroende var vi bor som reglerar värmen.

När man är i väg på ”värmen” så stämmer det inte i huvudet att det blir mörkt på kvällen, jag är ju van vid att är det sommarvärme när är kvällen ljus. Det är priset de betalar för värme, de har inga ”sköna ljusa kvällar”. Likaså om man är på södra halvklotet går solen upp och ner på ”fel” håll. Då solar man på norrsidan – helt galet tycker man. Där blir medsols motsols. Ligger du vid poolen så känns det verkligen konstigt hur solen rör sig, helt motsatt vid vad jag är van vid.

Men det är inga bekymmer, nu är jag hemma. Plockade 4-5 liter nypon, för att koka egen soppa av dem.

Här har jag laddat för en lagom sats till två. Dessutom behövs en bunke och ev en nypa salt.

Först rensas nyponen, dvs skär av blomfnas och ev skaft, samt sköljer dem.

Mängd soppa blir ungefär samma mängd i bär.Häll på vatten så det täcker gott och väl.

Koka nyponen tills de är mjuka, det kan ta en stund. Det är klart, när man kan krossa nyponen med potatismosstöten eller en gaffel, så det ser ut som en gröt av fruktkött och kärnor. Ev behöver man fylla på med kokhett vatten.

När jag så fått den silade nyponsaften, är det dags att tillreda. Nydiskad kastrull,ev  tillsätts lite vatten för att få lagom mängd, sammanlagt ca 3 dl.

Till den här lilla portionen tog jag knappt 1/2 dl socker och en nypa salt.

Koka upp och vispa i en potatismjölsredning. Kolla på mängd vätska och på paketet hur mycket potatismjöl det krävs.

När du är nöjd med soppans koncistens och smak( vill du ha det sötare – mer socker), drar du kastrullen av spisen och pressar i citron för att få den syrlighet du önskar.

Obs koka inte med citronsaften i, för då förstörs ju C-vitaminerna!

Dags att vispa en skvätt grädde eller hämta glassen i frysen.

Njut! Och du har tagit hand om en del av hösten.

Smaklig måltid.

 ♥  //Anna

Weekend på Stora Karlsö

Gotland är inte berömt för någon skärgård att kryssa genom. Däremot finns det ett fåtal öar som det går att ankra upp vid,  tre har reguljär sommartrafik, och bara en som har båtförbindelse  året runt. Den sistnämnda är naturligtvis Fårö. Småöar som finns är Östergarns holme,några utanför Slite som Enholmen och Asunden, Bungeör i utloppet av Fårö sund, Västergarns holme, Storgrunn, Heligholmen, Inner och Ytterholmen vid Grötlingbo udd samt Laus holmar. Alla dessa öar är obebodda i nutid och vanligtvis naturreservat, med besöksförbud delar av året med hänsyn till fåglarnas häckningstider.

Det finns någon ö med broförbindelse t ex Furillen och Asunden utanför Slite. Några ligger så nära att det kan gå att vada eller simma. Men det är riskabelt och tragiska drunkningsolyckor har inträffat.

Öar med trafik sommartid är Gotska Sandön samt StoraKarlsö och Lilla Karlsö. De ligger där hemlighetsfulla och väntar på våra besök. Här möter du lugnet och friden. Här finns spår av forna tiders verksamhet som fiske, jakt, skogsbruk eller stenbrytning. Men det som känns stort är uppleva  djur och växtliv.

Många år sen det här var ett användbart hus, S Karlsö

Och i augusti bar det äntligen av en fredag-söndag till Stora Karlsö. Har varit där på dagsbesök 3-4 gånger förut. Hade en dröm att få bo i fyrhuset sen något år. Och nu blev det  av.

För att åka dit planerar man för hur allt ska ordnas. Det finns två alternativ med maten. Antingen köper man på restaurangen eller så tar man med sig vad man behöver i matväg. Vi valde det sistnämnda.

Fyrhuset har ett trevligt kök, och ett fåtal rum samt allt som behövs för att en fyr ska kallas en fyr. Ännu är den i drift, men med alla moderniseringar inom kommunikationsvärlden så är det en tidsfråga innan den tas ur bruk. Allt automatiseras, och fartyg navigerar med andra hjälpmedel än fyrblinkningar.

Vad gör man på en plats som inte har annat än sin natur att erbjuda? Jo njuter av naturen förstås. När man övernattar har man förmånen att få vandra fritt. Dagbesökare går  med guide en ordentlig runda eller rör sig i området vid hamnen, och den lilla bebyggelse som finns där. Där finns ett trevligt museeum med beskrivning av alla fåglar man kan tänkas träffa på. Man kan se de flesta av öns fågelarter i uppstoppade exemplar, man kan se fågelägg, läsa fakta både om natur och historia.

Uppe i fyrhuset kan man på väggtavlor och annat läsa om fyrens historia och arbetet med den. Som mest fanns det tre anställda, som kunde ha sina familjer boende i tre olika hus. Fyrmästaren i fyrhuset och i närheten låg de två andra husen, tillsammans blev det fyrbyn.En period kom det en lärarinna och höll skola för barnen. Den läraren skötte också undervisningen en annan del av året på Gotska Sandön. Andra perioder  ordnades skolgång i fastlandssocknar, då barnen ackorderas in hos familjer under terminerna. Det tyckte barnen inte om, läste ett stycke om hur man ständigt längtade efter föräldrarna. Skolloven blev lite av himmelriket, då man fick utlopp för sin kreativitet.

   

Köksfönstret                                    Fint möblemang i ”vårt” rum

Och lite av den kreativiteten ville vi nu pröva på. Första eftermiddagen bekantade vi oss med närområdet så klart.

Vi träffade på en skock lamm,( får kallas lamm på Gotland), som numera sommartid betar och håller landskapet öppet. Senare halvan av 1900-talet hade man inga betande djur, och det medförde att ön höll på att förbuskas. Nu försöker man hitta balans i röjning med mänsklig kraft och fårbete. Samtliga får tas till och från med båt vår och höst.

Ska man studera fågellivet är första delen av sommaren bäst. När vi var där var  många av fåglarna inte så synliga. Men runt fyren fanns det massor av svalor som byggt bo under takutsprången.  Närkontakt blev det vid räddning av en liten fågel som irrat sig in i fyrhuset.

Växtlivet följer samma tider som övriga Gotland. Den som gillar orkidéer ska givetvis också åka på försommaren.

Andra dagen gjorde vi vår strandvandring. Vi försökte gå längs stranden så mycket som möjligt. Det fanns dock partier där simning var enda utvägen att ta sig fram enligt en guide.

Stranden varierade mellan sandpartier och stora stenblock.

  

Men efter någon timme kom vi fram till stället där det inte var möjligt att gå vid strandkanten utan måste upp flera meter  på burgkanten. Nu gällde det att hitta ett ställe att komma upp utan att behöva gå tillbaka allt för långt. Naturligtvis så skulle vi ju försöka att inte gå tillbaka alls.

Vi spanade efter avsatser, stora stenar och något att hålla  i. Vi var inte det minsta utrustade med hjälpmedel för klättring. En ordenlig käpp som hittats och ett par vandringsstavar var utrustningen. Flera försök att komma upp på kanten, och för att komma över den sista metern fanns det nästan ingen växtlighet att ta tag i Tillslut bestämde vi att det var för riskabelt. Medan de första stegen tillbaka tas, kommer en vandrare  där uppe som hört våra röster. Behöver ni hjälp?

”En räddande ängel” i rätt stund som sträckte ut en hjälpande hand över kanten. Och var en av oss uppe, så klart att den andra också kunde hjälpas upp. Väl uppe så var vi alldeles överväldigade över att att det kom någon just då. Det var den enda personen vi sett ute på hela tiden, senare på dagen mötte vi några till. En person som var på rätt ställe vid rätt ögonblick. Det var just en kort stund, annars hade hjälpen passerat utan att vi ens skulle lagt märket till det. Vi satte oss en stund efteråt och bara ”beundrade” tacksamt hur tidspusslet föll på plats så precis.En tackbön kunde vi inte låta bli att formulera!

Överlycklig att en räddande ”ängel” just hjälpt oss!

Vi vandrade vidare. Ibland var det täta buskage som man fick göra omvägar kring, ibland ängar och ibland stenar. Den andra halvan av ön vandrade vi alltså uppe på burgen, och framåt eftermiddagen var vi framme vid fyrhuset igen.

Spenatfyllda creps och äppelkakasmakade mums.

Vi vilade ett par timmar och sen var vi på hugget med att vandra tvärsöver ön till Linne´s ask, kallas så därför att Linne´har anteckningar om trädet. Det har slagit rot i ett bronsåldersröse, där rötterna får lite skydd och förmodligen jordmån.

  

När vi nådde asken började mörkret komma, och vi vände tillbaka mot fyrbyn i den ljumna sommarkvällen.

Restaurangen med sitt panoramafönster. I mörker blir synupplevelsen det omvända.

Just när vi passerade hamnen och restaurangen kom det en helikopter och hämtade någon. Vi kom aldrig underfund med om det var sjukdom eller ”bara” någon som betalade för en lyxig transport.

Nu hade vi gått i mycket vegetation, så jag ägnade en bra stund till fästingsanering av kläder och skor. Resultat 4 stycken. Och så dusch på det, sen vågade jag lägga mig att sova.(Mer om fästingar och borrelia i annan framtida  blogg).

Sista dagen hade vi vikt åt att gå med guide och få veta så mycket fakta som möjligt. Det blev besök i stenåldersgrottan Stora Förvar, där ett fyra meter djupt jordlager gett information om mänskliga aktiviteter från stenåldern och framåt.

Vi passerade järnåldersgravar, såg på avstånd södra hamnen som användes vid utskeppning av kalksten när den tiden begav sig.Lärde oss om hur landskapsbilden förändrats genom åren i förhållande till människans påverkan. Att det funnits trädgårdsodling för fyrfolket, att man förr hade egna kor för att få färsk mjölk.

  

Gulmåra och oregano blommade rikligt just då.Och fina utsikter eller hisnande: 

Sen var det dags att packa och plocka ihop, gå ner till hamnen och invänta båten.

En döm hade gått i uppfyllelse! Tack Maggan att du följde med!

Ett sommarminne har härmed dokumenterats.

// Anna

Flashback

Har just med stort intresse sett upplösningen av Johan Persson och Martin Shibbys tid i Etiopien. Deras samlade svar på presskonferensen i Stockholm. Att efter 14 månader vara hemma igen. Vilken känsloupplevelse för dem, att de bara kan. Full av beundran och respekt för deras insats i journalistiken, om hur det ser ut inifrån där det är svårt att få veta sanningen om hur den enskilda människan har det i sin vardag.

Vi vet inte hur många människor som fått sätta livet till i Etiopien, när de velat föra ut rapporter till omvärlden.

Är så oändligt tacksam att få leva i ett fritt och ombonat land. Lyckan hos anhöriga, och förståelsen Martin och Johan visar  dem när de säger att anhöriga utsatts för oro under tiden.

Genast kommer tankarna från när Sven blev avvisad från Kina p g av att han ville visa hur vi västerlänningar ser på frihet. Jag ska inte be dig gå tillbaka att läsa  blogginlägget om ”Svens mamma”, tänker på medias uppmärksamhet i den händelsen efteråt. Hur kineser i andra delar av världen visade Sven respekt och beundran, till skillnad från en del här hemma som tänkte och ibland uttryckte: Så går det om man inte sköter sig och följer lagar och regler.Det gav också en vink om hur människor där borta finner sig i spelet, låtsas gilla en sak, men längtar efter något annat.



Eller hur uppfattar vi arbetsförhållandena i syfabriken i Pakistan, där många arbetare brändes inne, därför att de var inlåsta och tvingade att arbeta under omänskliga förhållanden, för att tjäna en liten lön. Och att västvärlden ska kunna köpa så billiga jeans som möjligt. Vi borde skämmas, det är vi som tvingar fram sådana här händelser.Gör vi kanske du tänker. Jo, och även jag är med i spiralen…..Måste vi ha så höga löner eller löneförmåner att följderna blir så här? Jag har inte svar på frågan, men undrar hur kan jag bidra till att göra det lite bättre för någon eller helst flera människor.

Har vi ens tänkt tanken om varför företag flyttar utomlands? Jo, därför att här kräver vi mer och mer löneutveckling. Arbetaren är värd sin lön. Ja, visst! Men tillslut kommer brytpunkten, företaget kan inte leva upp till kraven och har två alternativ, konkurs eller flytta verksamheten till låglöneländer. Och där blir man kvar tills lönekraven blir för höga, då görs proceduren om igen och ett ännu fattigare land får offra sina medborgare för att vi ska kunna köpa det vi vill ha.

Nu frågar jag bara vad hade vi dag vetat om landet där Johan och Martin nu har kommit hem från om de inte vågat. Till skillnad från deras upplevelse, kunde Sven ringa och rådgöra med ambassadören från första dagen. Och jag inser hur stor betydelse det har för svenska medborgare att i sådana här situationer ha kontakt med ambassaden i respektive land.

Krama någon som behöver en kram i dag//  Anna

PS Tack Erik för hjälp att hitta och lägga upp klipp. Nu får jag närmare till klippen. Det är så häftigt med dagens kommunikation att se intervjun länkad via Skype från soffan i vårt kök. Jag visste inte om att den gjorts förrän jag undrade varför det stod blommor bakom soffan. –Äh, de tyckte det såg så tomt ut bakom, och bad mig sätta dit något, så jag tog blomvasen som stod på köksbordet. DS

Sparad sommar

För många av oss är sommaren något positivt. Vi längtar dit, och vi har minnen. Livet liksom kretsar kring sommaren. Varför är det så? Jag tror det beror på att det i våra gener finns nedärvt något ända från stenåldern, att det är sommaren man förbereder och samlar inför övriga årets behov. Utan sommar inget liv.

Med förvaringsmöjligheter och transportmöjligheter över hela jorden dagligen, har vi nästan glömt bort hur viktigt samlandet faktiskt var. Men än kan vi uppleva samlandets glädje. Och hur vår inre människa upplever något positivt med detta, bara vi har tid. Vårt moderna samhälle, vill jag påstå, har berövat oss tiden. Det är kanske därför många känner otillfredställelse, mår dåligt, känner sig stressade. Men när vi gjort något åt oss själva i ”samlarväg” då kommer belöningen i form av glädje över det vi gjort. Vem känner sig inte stolt över blåbär, lingon eller svamp, som vi plockat i skogen. Vi lägger ut bilder för att dela vår glädje, ringer till någon och berättar.

Men kanske du säger, att jag behöver inte samla. OK, men ändå… Ta ett djupt andetag, tänk efter, vad kan var och kan göra för att ge rum för ”stenåldersmänniskan”.

1 Sök dig ut i naturen utan hörlurar och lyssna in omgivningen

2 Använd ögonen inte bara att se var du sätter fötterna/cyklar, utan se skillnader i terräng, olika växtertyper, årstidernas växlingar, vågornas rörelser m m.

.

3 Ta med dig något hem, att minnas din utflykt.Några blommor, eller varför inte göra en god insats, plocka upp ett ”skräp” och ta med till närmaste lämpliga uppsamlingsställe, eller varför inte: Kolla solnedgången från en utsiktsplats:

Den här solnedgången skiljer sig inte från någon annan, men det är från en plats på Gotland man vanligtvis ser soluppgångar: Grogarnsberget. Vi hade husvagnen i Katthammarsvik, solen började försvinna bakom skogen. Och vi ville ta en kvällspromenad innan klockan blev för mycket. När vi kom upp på berget, fick vi se solen precis när den skulle försvinna en gång till. Två solnedgångar samma kväll. Kände mig överväldigad av upplevelsen.

4 Stanna upp och smaka. Upplev hur gott några färska bär doftar och smakar. För något år sen gick vi Arnleden i Västergötland mitten av juli. Den går ju över Billingen, som är känd bl a för sina körsbärsträd. Det växte körsbärsträd längs diken och stenmurar ja ”överallt” och med Allemansrättens tillåtelse åt vi så mycket körsbär vi ville, samt vildhallon. En vandring med efterrätten ständigt färsk timme för timme!

5 Eller varför inte använda känseln. Härom kvällen var jag tillbaka på en plats Erik och jag  fick upptäcka i skogen mellan Traume och Follingbo. Då som nu letade vi lingon eller svamp. Plötsligt ser vi en bil komma,stannar, ett par kliver ur och börjar sopa i vägkanten. Vad gör dom? Här ute i vildmarken? Är dom inte kloka!

När bilen kört i väg måste vi ju kolla. Och vad upptäcker vi. Jo en fornlämning som just blivit ompysslad av någon som adopterat den. En liten informationstext hittade vi också: På platsen hade en brud omkommit, när hästen halkade på berghällen i förhistorisk tid antagligen. Flickan hade begravts i närheten och platsen hade märkts ut, strax intill finns några runor inristade. Vi kände och beundrade kvalitén av forntidens budskap.

Nu kan man ju fundera varför man valde närheten till olycksplatsen som begravningsplats. Ja kanske det var precis i brytningstiden asatro/kristendom och man valde att ha en fot i varje ”tid”, den frågan har jag inget svar på, men funderingar om vår historia gav det!

Med våra fem sinnen : Synen, hörseln, smaken, lukten och känseln, kan vi berika vårt liv.Jag får påminna mig själv ibland. Kanske du också!

 ♥// Anna

Akutinsats

En morgon så väcktes jag av att maken kom hem efter en tidig morgonrunda på cykel. Han hade upptäckt en liten igelkottunge i akut behov av hjälp. Den hade nämligen trillat ner i en cementgrop inne på gamla militärområdet.Problemlösningen skulle jag stå för. Så smådjursambulansen rycker ut, kolla här:

I ilfart når vi platsen och räddningsinsatsen iscensätts, men först erbjuds den lille vatten ifall den är törstig:

Men den vill inte, så nu kommer nästa steg:

Lycklig spatserar den lille ungen i väg på området. Bara undra hur länge den ska klara sig i trafiken.

Och medan jag sitter och kollar in bilderna jag tog kommer nästa akutinsats. Det ringer: -Ska du inte jobba i dag? -Nej, jag fanns inte uppskriven i går(söndag den 12) när jag gick hem.

Ja i alla fall, så  jag som tänkt ha en lugn hemmadag,blev abrupt avbruten inom en halvtimme. Men eftersom jag gillar mitt jobb, så blev det en bra dag ändå.

Några dagar senare skulle vi ut i skogen och tog en cykeltur någon kilometer, sen gick vi vidare på en stig. Ville kolla om det fanns svamp på ”mitt” ställe. Nej inte ett spår.

Alldeles i närheten hade jag förra året sett en gammal husgrund. Där växte det mynta. Om det blev magert med svamp, så skulle jag säkert hitta mynta.

Jodå, jag kunde plocka ett helt knippe, under tiden vandrar maken omkring och hittar andra spår.

Någon har gömt spillolja bakom en enbuske och tack vare att det röda locket på duknken stack fram upptäcktes den. Vi hade en snabb överläggning vad som borde göras, och bestämde att dunken kunde ju inte stå kvar. Den hade redan skador! Och i närheten rann en fin liten bäck!

Akutinsatsen blev att bära den ut till vägen, för vidarebefordran med bil nästa dag till återvinningen. Inom mig undrar jag hur länge dunken skulle stå emot tidens tand.

Tyvärr händer det rätt ofta att folk slänger saker längs skogsvägar. Förstår inte hur man tänker. Återvinningen finns ju och det kan inte vara svårare att lämna där än slänga i skogen. Besväret är väl att passa öppettider.

Lite gamla minnen brukar jag ju plocka med . Här är en slags akutinsats: Hände när pojkarna var så där 4-6 år. Eriks bästa kompis var här och grabbarna lekte ute. Så märkte jag att de var försvunna. Tänk om kompisens mamma kom och hämtade sitt barn, och jag inte visste var de fanns. Misstankar fanns att de höll till i djuplundaskogen. För den begränsades av vägar och de hade regeln att aldrig gå över. Många stigar att välja på, bäst att ta cykeln.

Rätt snart hittar jag två ivrigt arbetande pojkar, den minste står beundrande någon meter bort. Med hjälp av järnsågen (lämplig storlek jaja) sågar de två kumpanerna på en gran, sammen ca 10 cm tjock då. Att såga ner träd med den kalibern på sågen är rätt inefektivt, så de hade väl sågat högst ett par centimeter i i stammen.Den skulle fällas för att bli flotte att ta sig över till fastlandet. -Vad gör ni, inte får man såga ner träd i andras skogar! Det får man inte göra. Akutinsats… och sen får man höra senare i livet att man gjorde en storslagen plan om intet. Men händelsen satte sina spår, än i dag syns det, kolla här på nytaget foto.

Nu hoppas jag på sönernas egen kommentar här, för sådana här planer går inte spårlöst förbi i minnenas arkiv. Själv har jag roats åtskilliga gånger vid tanken hur de tänkt fixa sjösättningen av flotten. Vi bor ju trots allt inte riktigt vid strandkanten. En kilometer är det säkert ner till havet. Och hur hade de tänkt att de skulle klara turen på havet? Mor ler än åt minnet och är tacksam att de inte lyckades med trädfällningen. Men planen var storslagen, i stil med forntidens Tjelvar som kom hit på sin flotte och räddade ön från att sjunka. Allt enligt Gutasagan. Allt går i cirklar, dvs kommer igen. Inget nytt under solen skrev den vise Salomo.

// Anna

Minisemester hemma

Gotland har så mycket att visa upp. Stränder med stup, sk klintar, sandstränder för bad, klapperstensstränder, ängsstränder där djur går på bete ända ner till vattnet. Och all historia i alla varianter. Fina cykelvägar, natur med rik eller karg växtlighet eller varför inte en glass i hamnen?

   

Men nu tänkte jag tala om att jag har semestrat en dag i mitt eget. Att bara sitta ner eller vandra omkring på tomten. Njuta av att  egna häcken är klippt, när grannen håller på med sin, betrakta lönen för odlarintresset. Att spara lite bildbevis för att njuta när andra årstider kommer. Häng med på min hemmadag:

När jag ser över blomlandet leker några kålfjärilar och jag kollar in bland kålplantorna. Bäst att lägga nät, så att inte allt blir mat åt kålfjärilarnas larver. I år är kålplantorna stora och kraftiga som aldrig förr. Det har regnat, ingen vattning har behövts senaste veckorna. Har t o m blomkål på gång

  Gör fler iakttagelser och njuter

Det blir frukt , men inga massor. Det var frost en bit in i juni. Antagligen har en del blom suttit mer skyddad och det är den som nu växer fram. Någon enstaka vindruvsklase blir det också. Det det däremot finns gott om är vinbär, och fram emot eftermiddagen kom ett par bekanta och plockade till sina vinterförråd. Och tänk, då fick vi anledning att ta fram våffeljärnet, och snart serverades våfflor med glass och rårörda färska bär.

Våfflorna gräddades ute vid garageknuten på huggkubben. Livet kan göras på många sätt!

//

Sommaren 2012

Nu känns det som om sommaren är här! Det har regnat lite lagom. Vi har varit förskonade från stora regnmängder, utan istället på gränsen till torrt. Vår tomtmark består av sandjord och torkar ut lätt. Det är varmt när solen skiner och man är i lä. På en ö blåser det nästan jämt. Havet värms upp efter hand och luften blir varmare och varmare. Behaglig badtemperatur brukar det bli senare än insjöar på fastlandet. Havet är bäst när andra halvan av juli kommer och det kan vara in i september, ja någon gång t o m in i oktober om solen ligger på en dag. I dag den 11 juli efter ”ihärdigt” trädgårdsarbete längtade jag för första gången i år efter ett svalkande dopp. Premiären brukar bli i sandgropen ett par kilometer bort. Jo, mycket riktigt det motsvarade förväntningarna och jag hem som en ny människa. Det som sen bygger på mitt-i-sommarn-känslan är när Göran Alm från hovet har sin berättarkväll.

I år var ämnet ”HAGA, Makt och romantik”. Haga platsen där kronprinsessparet nu bor, kom till under 1700-talet på Gustav III:s tid. Han ville ha en reträttplatsplats. Till en början fanns ett enkelt ”torp” och en vacker park skapades. Efter något år kom så Haga slott till. Det var här ute kungen träffade sina vänner, konstnärer mm. Ofta så spelade Bellman och sjöng sina sånger. Bellmans högsta önskan lär ha varit att få in sin fru som ”husmor” för att bättre trygga sin familjs ekonomi. Det blev dock aldrig av. Kungen förde sin politik och en dag kom den ödesdigra maskeradbalen då han blev mördad. Blandat med berättandet framförs tidsenlig sång och musik. På slutet fick vi lyssna till en av Viktorias ”bröllopssånger” . Fridhems kvällen avslutas sedan vid kaffestugan, kaffe samt våffla med sylt och grädde smakar utmärkt medan vi har havet sompanoramautsikt. Vi njuter av den sköna sommarkvällen:

.

Veckan som gick har jag fått en upplevelsepresent. Av Maine och Jan-Olof bjöds vi på en ”hotelldag” med cykelutflykt i Ardre, Alskog och Ljugarn. Och här kommer några bilder från den dagen

:


Vi cyklade på större väg till på knappt farbara stigar med skiftande natur. Plockade smultron och premiär för blåbär.En förhistorisk gravplats kollades in, besökte båtmuseet i Ljugarn. Vi upplystes om kändisars sommarhus, som Richard Sjöberg och Lasse Åberg samt Alice Thimanders hus som jag kände till sen tidigare. Fikapauser blev det vid fiskeläget Svajde och raukområdet Folhammar. Stopp vid hantverkare, där vi såg keramik,metallformgivning, konstvävar och silversmide. I sanning en givande dag som avslutades med samtal om livets gång. Efter några timmars sömn blev det frukost och vi återvände hem rik på nya minnen och inser än en gång: Vi bor mitt i semestern, vilken tillgång och drar mig till minnes att gotlänningar har  ganska låg medelinkomst. Men vi är rika på annat sätt, det gäller att ta vara på livet medan man har det.

Vi hörs smart igen 

Sommartänk!

Den 16 juni höll San Suu Kiy sitt tal i Oslo. Från det har jag kopierat följande:  Ultimately our aim should be to create a world free from the displaced, the homeless and the hopeless, a world of which each and every corner is a true sanctuary where the inhabitants will have the freedom and the capacity to live in peace. Every thought, every word, and every action that adds to the positive and the wholesome is a contribution to peace. Each and every one of us is capable of making such a contribution. Let us join hands to try to create a peaceful world where we can sleep in security and wake in happiness.

Översättning kan vara ungefär så här så här:

Vår yttersta ambition skulle vara att skapa en värld fri från förskjutna, hemlösa och modlösa människor, en värld av där varje hörn är en sann fristad , där invånarna kommer att ha friheten och förmågan att leva i fred. Låt varje tanke, varje ord, varje handling få bidra till det positiva och bli hälsosamma bidrag till fred. Var och en av oss kan göra en sådan insats. Låt oss ta varandras händer för att försöka skapa en fredlig värld  där vi kan sova i säkerhet och vakna i lycka.

Andra tankar som kommit handlar om dem som vill leva i samkönade förhållanden. För min del får ni leva som ni väljer.Var och en har sitt eget samvete att följa. Men det som förundrar mig varför ska man skaffa barn? Det är som att underkänna sina egna beslut. Väljer man något, så får man väl ta konsekvenserna av det. Rent logiskt så kan ju inte samkönade få egna barn. Människan är ju inte skapad så. Nej då då går man över sina egna beslut och är inne på otrogna sidan på ett eller annat sätt. Adoptera, eller fosterbarn det är ju alternativ som skulle kunna vara tänkbart.

Och nästa fråga blir: Vad kommer det lilla barnet som blir vuxet en gång ha för frågor om sitt ursprung. Läste nånstans om en man som var donator och stolt berättade att han var ”far” till ett visst antal barn. Fick en känsla av att det var hans nisch att bekräfta sig i livet. Ja vad är rätt och fel? Men tänka kan ingen hindra mig att göra. (Vad har vi för uppfattning om familjerna förr med 15-20 barn?  Den här mannen hade 100-tals trodde han.)

Med min kristna värdegrund så hoppas jag att San Suu Kiys önskan om att vi var och en ska bidra till en bättre värld, blir ett mål för alla, samt att alla barn ska ha rätt till sina  föräldrar. Och dessa föräldrar ska ha ork att visa på alternativ att växa och utvecklas i  en fredlig värld.

Jag tror nämligen att om man försöker göra om skapelsens tanke, då blir det fel. Precis som jag tror att vi känner bävan för genmanupulerade grödor som tillkommit på konstlad väg. Eller tillsatser med beteckningen ”E”. Hur påverkar det vår hälsa, det har vi inte full koll på. Min far brukade säga, att när ”skapelsen” själv får bestämma blir det bäst. Den tanken för jag vidare här och nu.

För övrigt så njuter jag på hemmaplan. Mina pioner blommar med underbara blomster. Vilken prakt! Vet att de inte de lever på tillsatser, utan på ekologisk odlingsvis.

 

Och jag har fortsatt med min lilla uteplats ”frukostsidan” som blivit lite mer färdig och för presentpengar har det tillkommit en porlande ”fontän” där jag  kan sitta med mina funderingar ibland.

Ett alldeles extraordinärt inslag i familjen blev det när två USA-studenter bodde i vårt hem några dagar i maj. Mycket roligt och givande. Jag lärde mig bl a vad stavgång heter på engelska: Nordic walking.

Så reste jag med yngste sonen i Turkiet en vecka. Enkelt uttryckt så rörde vi oss i Paulus fotspår i Mindre Asien.Temat var Spektakulära Istanbul och Västra Turkiet. En upplevelse av historia,natur och människor. Eftersom det har varit aktuellt med fotboll just nu , så vill jag nämna kvällen när det var någon slags viktig och avgörande ligamatch mellan två lag i Istanbul. Den kvällen befann vi oss i Antalya många mil därifrån. Men för människorna där vann tydligen rätt lag. Det hördes/syntes i flera timmar. Vi bodde så där på 6-7 våning, men glädjen var inget att ta miste på. Bilarnas tutade och fyrverkerier av olika slag lyste upp kvällshimlen tills vi inte orkade med att vara vakna för att se/höra slutet. Aldrig upplevt något liknande förut.

Midsommar har passerat, hela familjen var samlad och nu vi är mitt uppe i sommaren!

Och det här har jag skrivit alldeles själv på en ny dator som jag samtidigt utforskar handhavandet på. Äldsta sonen är övertygad att en Mac är mycket bättre än en Pc. Jojo, men var hittar man allt? Lägga in bilder – Hur gör man det?  Klicka och försöka, så  nu har jag lyckats med det här i alla fall. Den gamla har blivit senil – den kan inte lagra något i minnet om den stängs av. Och omstarter måste man ju göra nu och då för att uppdatera/uppgradera.

Och det här inlägget får väl bli en omstart i bloggandet!

♥// Anna

En dag – 15 maj

Vaknar och kollar i boken 1000 ställen att se innan jag dör Antagligen ett behov att smälta förra veckans reseupplevelse i Turkiet.

Det blir mer läsning: Veckans och dagens tidning…

Tittar ut genom fönstret och ser att våren snart övergår i försommar. Vilket ljus!

Det ska smaka gott med frukost, i dag väntar arbeten..

Min käre make vill bli klar med korsordet, och vi hjälps åt med klurigheterna.

Möt mig på Orange Hinken, tycks det här trädgårdssnäckorna bestämt. Och jag finns där och rensar lite här och var i trädgården.

Det var flera år sen gräsmattan blev mossriven, så efter att fått hjälp med diverse service är det full fart på luftning av gräsrötterna.

Hoppsan, minns att det finns tvätt att hänga och sen ska skräpet bort.

En stackars humla kryper förvirrad ut ur en mosshög. Den tränar vingarna en stund innan den orkar lyfta.

Plp,plp….plp,plp låter det varje gång en bil åker förbi. Trafikverket har satt upp ett räkneverk , och två kablar ligger på vägen. Det är därifrån ljudet kommer. Kanske resultat av namninsamling i området för

Säkrare trafik

Mellan hägg och syren. Årets vackraste vecka är inledd! Häggen som en gång flyttades från min barndoms mark för att påminna om svunna tider.

Middagsdags. Vi packar en picknickkorg och cyklar ut på Hällarna. Njuter av utsikten över havet.

Vi är inte ensamma, rätt många vandrare eller motionärer passerar. Ute i vattnet prövar någon fiskelyckan.

Ett fågelpar njuter också av utsikten och de kvittrar så trevligt.

Dagen går mot sitt slut. Backsippan(eller är det en nipsippa) böjer sig i vördnad för allt vackert naturen bjuder på.

Den 15 maj 2012 – en dag att minnas! Jaa, var det inte ett uppdrag som man kunde dokumentera med kameran?

Jo men visst, så här blev min dag.

//Anna

Vad var det jag sa…

Är frestad att sätta rubriken Dagens nyhet, men citerar i stället:

Dyra konsulter ska  ge bättre skolbetyg – DN.SE
Svenska elever presterar allt sämre. Nu har Sveriges Kommuner och landsting vänt sig till näringslivets elitkonsulter på det amerikanska företaget McKinsey för att få hjälp. Kommunerna betalar en s…
Det ska komma ifrån nån som ”forskat” , det som alla vi lärare suckat över i flera år eller många år rättare sagt! Detta tidskrävande arbete med att dokumentera för framtiden. Föräldrasamtal räckte inte till, det skulle dokumenteras lämnas till skolexpeditionen för arkivering, och för säkerhets skull skulle föräldrarna ha en kopia utskrivet. Hur långt räckte det i verkligheten?
Minns när jag var med yngste sonen för önskad återträff med rektor och en lärare som totalt blandat ihop vilka som undervisats. ( Hur skulle en överansträngd högstadielärare kunna hålla isär ett par tre hundra elever vid betygssättning?)  Men att få upprättelse i det som diarieförts det var som att köra huvudet i väggen.
Nej tänk om lärare fått vara lärare så hade svenska elever presterat ännu bättre.
En gång fick jag en elev som misslyckats på en skola till min klass. Lilla jag, skulle jag fixa det bättre. Kände mig så liten inför föräldrasamtal med den familjen, vad skulle de kräva? Men de satte betyg vid skolavslutningenmed en blombukettshälsning: Tack Anna att du på ett bra sätt blandat nya och gamla metoder i din undervisning…
Minns tider när man fick skämmas om man avslöjade att man gav läxa att träna på multiplikationstabellen. Hade en känsla av att föräldrar gick i maskopi och samtyckte! På 70 talet var det frihet som gällde och det varade ett tag. Vi fick samlad skoldag, förskola med smygstart på 10 årig grundskola. Vilka föräldrar avstår i dag från 6-årsgrupper, fast jag tror att det fortfarande är frivilligt. I alla fall var jag med om när alla dagmammor avskaffades, för det skulle vara bättre med förskola. Nu heter det förskola från första dagen i barnomsorgen. Min fråga är Får barn vara barn?
Och här ett foto från  tredje året som lärare i Timmele skola, när man hade tiden till 90 % i klassrummet. Kollegieträff 1 g/v ca 1-1½ tim samt studiedagar någon gång /år. Tog med det här fotot för jag blev tillfrågad om jag mindes en av tjejerna, jo Ing-Marie jag minns dej som du var då, nu skulle vi nog inte känna igen varandra. Ni är ju trots allt bara ca 10-11 år yngre än jag.
Nu funderar man ju på vad blev det av er alla. Den här tjejen blev lärare, Göran vet jag var avbytare ett tag, för han hjälpte mina föräldrar på gården….
Till nutiden:
Längs häcken på norra och södra sidan, om du ser det på en dator flyter det nog ihop till en bild, i mobilen blir det väl en i taget, men använd fantasin!
Känner att jag måste avslöja något som ni fastlänningar inte vet om: Våren går långsamt fram på ön. Östersjövattnet kyler ner och vår medeltemperatur ligger säkert flera grader under er nu. Här blommar minsann inga japanska körsbärsträd, kanske ett och annat i gott läge.  Men på hösten då njuter vi av värmen från havet långt fram i oktober. Vinden är oftast kylig nu och det är i lä vid solväggen man njuter värmen.
Blomningen flyter på långsamt och när jag tog det här fotot önskar jag att doften skulle kunna bifogas. Här kunde jag verkligen insupa vårdoften:
En humla landade på fönsterlisten och putsade sig:
Och höjer jag blicken och zoomar in så fastnar blicken här:
Där också en trasig blomkruka får bidra med sin skönhet.
Annat trevligt i helgen är besök av syster min, som fixat andelslägenhet på gamla Snäck, som vi säger här. Och jag verkligen gläds med dej Eva att du lyckats ro detta köp i land!
I det här området har snart Hökerums bygg fullbordat höghuset, och i veckan såg jag reklam om deras nästa bygge. Ett liknande i Ulricehamn. Det ni där borta i Västergötland, utsikt över Åsunden är nog fint det också!
Här i ”vårt” höghus lär en postkodvinnare ha köpt bästa paradvåningen. Mycket klok investering på några sköna miljoner tycker jag. Pengarna ska stanna på ön!
Och tillslut en fråga: Är det någon som kan hjälpa mig: Vad har jag planterat eller vad är det som kommer upp i mitt blomland, det har rätt kraftiga rötter i nuläget knappt 10 cm högt.
……….. ogräs från gräsmattan är vackert i en skål!
Ha en härlig Valborg! /Anna