Överraskningar

Säkert finslipas Sköna  maj i sångkörerna, för att sjungas upp om några dagar. Vi får hoppas att de får rätt, för årets  april lär ha varit kallare än genomsnittet . Har inte räknat starurar, men jag tycker de  borde  vara slut nu! Trots det har våren bjudit på fina naturupplevelser och den har gått långsamt fram så vi har kunnat njuta.

På spaning vid Fridhem och dröm om sköna sommarkvällar och solnedgång.

Trädgårdsmässan, makens födelsedagsuppvaktning, besökte vi på fredagen. Där går timmarna fort. Inhandlade så klart en del. Det blev en gjutform, en trädgårdsinstallation, lökar, fröer, en sydafrikansk pelargon( vars blad kan användas i sallader) samt så klart en massa inspiration.

Rumsfontäner och japanska höns visar något av mässans utbud.

Den här dekorationen är gjord av purjolök, rödlök, jordärtskocka, ärtskidor och majrova. Snyggt tyckte jag!

Lyssnade till en föreläsning ”Släng inte maten”, som bekräftade det jag redan visste. Lärde mig dock knepet att göra chips av gårdagens bröd. Mmm de smakar gott, har testat redan här hemma. Maken hittade sin nisch på mässan – han jagade tävlingar av olika slag. Alldeles lagom mycket folk och det går utmärkt att åka fram och tillbaka över dagen.

Chipsreceptet:

Skär upp tunna ”brödchips”

Pensla på lite olja och strö på örtkryddor

Grilla i varm ugn tills färgen är ok. Vänd en gång så blir färgen jämnare.

( Jag hade lite riven ost också, det blev verkligen en god och billig smakupplevelse!)

Min pensionering  blev lite uppskjuten, den som skulle komma efter mig halkade och bröt ett finger, så hittills har jag vikarierat på min f d tjänst. Och det känns bara trevligt. Meningen var ju att vikariera vid behov. Assistentjobbet bjuder ju på omväxling även om rutinuppdragen upptar den mesta tiden. I tisdags var det travtävling i Visby. Hästar av olika slag sprang så fint, upplevde nästan att de flög fram. Kaffekorg och solsken förbättrade upplevelsen och Lotta hade två kompisar med sig , det var ju hennes dag som skulle upplevas.

Hästsport, hästar överhuvud taget har inte funnits  i vår familjs agenda p g av allergier, samt att för mig är  hästen en vän och dragare som fanns på gården när jag var barn. Men ständigt uppdatering av sinnesupplevelser berikar. Men mitt sätt att se är inte att hålla reda på vem som vinner, nej det hade jag ingen aning om. Det är likadant med tävlingar i speedway som jag blivit ”medsläpad” på någon gång. Där är jag mest rädd att det ska hända något med förarna, så sådana tillfällen avstår jag helst.

Hästkapplöpningar – ja är det en naturligt liv för hästar så är det väl bra kanske. Misstänker dock att flertalet besökare förväntar sig få njuta av klirr i kassan. Det goda har dock hästar och travsport med sig, att det relaterar mängder med arbetstillfällen. Människor mår bra av att vara tillsammans med djur, så då är detta ett alternativ att ta vara på för de som har det intresset.

På travet kom en skolkollega gående, och hon gjorde stora ögon: Nej, men är du här! Ännu mer överraskningar inföll den dagen, för på Korpen mötte jag en annan kollega, som jag inte pratat med sen hon gick i pension . Anna L och Greta, det var halva kollegiet då på Endre skola. Tänk dig in i att du om ca 15 år träffar hälften av dem du jobbar ihop med i dag, utan planering på samma dag. Hur ofta inträffar sådant?

Sönerna har varit ute på olika uppdrag. En i England och äldste sonen fick fotojobb på Gotland! Så helt plötsligt fick vi oväntat besök. En förmiddag inföll gemensam ledighet, så då blev det naturvandring till P18-änget.( Och  en kvarglömd fotoblixt dök upp precis innan tillbakaresan!)

Myrorna hade full fart på renoveringen!

Och det skira hasselbuskänget antyder att här har det odlats sen vikingatiden.

Från kyrkans horisont rapporteras att det varit vuxendop. För dig som inte vet så mycket om det så är det ett frikyrkligt bruk att visa att man gjort ett eget val då man upplever det, som det dop som finns beskrivet i bibeln. I stället för barndop så välsignas det lilla barnet med förbön om ett gott och värdigt liv tillsammans med sin familj. På intet sätt förringar jag andra vanor med dop och kristen tro. Huvudsaken är att känna sig ens med sin tro i förhållande till bibeln.

 

Det var ett par i 60 års åldern som  den här söndagen visade sitt val. De har flyttat till ön för ett par år sen, kom till kyrkan och trivdes. Där har de lärt känna ett yngre par, som också är relativt nyinflyttade. De har funnit varandra  och de yngre uttrycker att de fått bonusföräldrar på ön. Lite gulligt, men så bra det kan fungera när man kommer inflyttandes utan andra anhöriga på plats. ( Bonusmamma ska just döpas, medan maken spanar vid draperiet. Det yngre paret syns till höger på andra bilden.)

 

Wasa Gospel gjorde Gotlandsbesök till Hemse. Vi fick njuta av livfull musik och sång, samt att vi dessförinnan avnjutit en god middag hos vännen Inga. Också en överraskning , bestämt från ena dagen till den andra.

Till helgen blir det fastlandsresa i jobbet. Så det blir fullt upp!

Sköna maj väntar med nya härliga upplevelser. Vi hörs!

 //Anna

Påskveckan 2012

En vecka som blev längre än vanligt, för annandag påsk måste ju få räknas in.

Trots bakslag för våren  plockades den här buketten annandagen.

Det började med en del surfande på nätet. Någon hade länkat att kinesiska ledningens sidor hade blivit hackade av Anonymous. Blev nyfiken och klickade vidare.  Det är som namnet anger anonyma intenetanvändare som lägger upp budskap som inte avslöjar avsändaren. Från början användes det väl på ett negativt sätt, men har mer och mer övergått till operationer som organiseras genom att någon anser att någonting bör rättas till eller uppmärksammas. Vi har väl senaste året hört talas om hur motståndsrörelser växt upp på nolltid i olika diktaturstater med hjälp av internet. Och här är alltså ett” ställe” att effektivt angripa det man anser behöver  medvetandegöras Det stora landet i öster har senaste veckan släckt ner fb och liknande saiter. En slags censur för det fria ordet och bilden.

Privat har veckan varit fylld först av jobbet och sen den festliga delen när vi umgåtts med återvändare till ön i form av barn och goda vänner. Får man besök kommer det fram lite festligare rätter på bordet,man  pratar om minnen och annat.

Först kom Erik och Linda med färjan på torsdagskvällen när det bara fanns personplatser kvar vid bokningstillfället. Nästa kväll kom Sven, och då fanns det bilplatser, så han fick biluppdrag. Vi var lite oroliga för väglaget, men snöovädret kom senare än beräknat så allt gick bra.

Påskafton var det planerat Hoburgen, dagen då vi vaknade till en vit morgon. Skulle vi verkligen ge oss av? Familjerådet bestämde: Vi kör som planerat. Och det gick bra, visserligen var vinden kall, men ju längre söder ut vi körde, minskade snön, och längst ner ingen snö alls. Som vanligt blev det stopp i Fröjel med nostalgiklättring.

Kollade in Näsuddens vindkraftverk, brr vad det blåste här!

mat på Maistregården, 3/5 valde lammkött, resten köttbullar

och koll på Hoburgsgubben. I år har ”välvilliga personer” målat näsan knallgul. Somliga utövade lite bergsbestigning!

Vinden var som sagt bister. Vi satte oss i bilen och kollade in lite av området . Kastalen i Sundre  intogs av frisksportarna, medan jag själv satt kvar i bilen och beundrade den fint lagda stenmuren och mindes att det var här jag såg/hörde en näktergal på ½ m håll för så där 20 år sen.

Självklart har det blivit kyrkobesök. Ännu ringer biskopens ord i  öronen: Det är nu det börjar, uppdraget för den som vill vara en lärjunge. Vi hade besök av Karlmans, numera boende i Blekinge. Kärt återseende för oss! Det fanns flera andra fastlandsbesökare. En av dem skulle visa sig vara Roland Wolmesjö, f d pastor i Blidsberg,   för ca 35-40 år sen. Oj vad tiden går. I alla fall var det Roland som fick vara konfirmationslärare åt lillebror Per, och vi dalumsbor var ju dessutom rätt ofta på besök i Blidsberg.

Annandagen blev det lite aktiviteter på stan:

Ett måste i blåsippstider är Fridhem, söder om Visby:

och man får inte missa de fina vattenfallen, här det övre fallet:

Och så var det Lena som jobbat något år på fastlandet och som längtar tillbaka till Gotland. Våffelfika med henne och Christina fick avsluta påsken!

  / Anna

Nr 51 alla dessa…

Alla dessa dagar- utrikesministerns blogg. Alla dessa fröer- förberedelser till sommaren. Alla dessa korsord. Alla dessa soliga dagar. Frid, ett inre lugn…Flyttfåglar som kan ha det besvärligt alla dessa kalla dagar.

Såg två svartvita flugsnappare i går som satt i buskarna på spaning efter lämplig holk. De hann jag inte fota, så det blev samlingen utanför min dörr i stället. Hoppas att flugsnapparna klarar sig trots aprilsnön som just nu breder ut sitt täcke.

Ibland samlar jag på lite stödord under veckan till den här sidan. Tycker det kommer bra idéer,  men lätta att glömma. Den här veckans sammanfattande ord Alla dessa…

Först ut att ge uttrycket var utrikesministern som har en blogg med namnet Alla Dessa dagar..där han beskriver sin vardag med jobbet. Ibland läser jag den för den är så lätt att länka till eftersom han har samma webbhotell som jag eller vad det nu heter i dessa sammanhang. Och när jag kopplar upp mig, kommer det en ruta med ”toppbloggs”, alltså de mest lästa. Nyfikenheten drev mig att se vad dessa personer skrev om, så jag klickade vidare. Av alla dessa 10 mest lästa, så går jag alltså in och kollar vad Bildt håller på med emellanåt.

Det man slås av är vilken kapacitet så offentliga personer måste besitta. Ena dagen i ett land långt borta, åker en flyglinje under natten  och vaknar upp i ett helt annat land . Nu senast i Turkiet. Där representerar han de nordiska ländernas samt baltiska staternas utrikesministrar. Jag såg honom nyss på Rapports nyhetssändning.  Oj vad mycket han måste ha i huvudet, om han dessutom ska ha inhämtat och sammanfattat de länders åsikter han representerar.

Nästa Alla dessa..fröer som jag vill ha i jorden och förgro r inomhus först. Det står en del alldeles här framför mig. Detta fönstret har mycket ljus och värme och inte mitt i vägen vid vardagsgöromålen. Och här har det börja spira.

Först ser du paprikan och purjolöken. De har kommit en bit på väg, men de behöver lång tid i ”barnkammaren”. Lite mer nyfödd är tomatplantan. Den kom upp i ljuset i dag.  Så det blir mer och mer att kolla in alla dessa dagar!

Har vi inte njutit av Alla dessa …soliga men ibland kalla dagar? Ljuset lockar fram det bästa hos oss och vi har plötsligt mer energi.  Mer energi än förra veckan hade syster Gullan idag, och var på ett gott humör och skrattade gott när jag försökte mig på dragspelande.

Fotot är taget av Erik en annan gång, men skrattet var ungefär det samma. Ett gott skratt förlänger livet sägs det ju! Vi konstaterade vid besöket att än finns det krut i gullanpaketet! Och ett litet skämt försökte hon också sig på: När jag sa hej, vi ses nästa gång kom svaret  Nöff, nöff, ganska rappt och jag gick därifrån med ett leende på läpparna, trots att jag vet att det mesta av hennes Alla dessa dagarär passe´

Så en runda ut i trädgården. De 5 hemförda kaiparna(vild purjolök) ser ut att trivas under hasselbusken och blir fler år från år. Förra året blev det till en soppomgång. Vad blir det i år?

Trollhasseln har hängen och rabarberpajen hägrar redan.

Några vissnade gulsippor från Eklunds änge i Endre kastades för något år sen på lämpligt ställe och nu syns resultatet av de fröna. Kollar du noga så syns skillnaden mellan vit och gul sippa förutom färgen att de gula oftast får två blommor på varje stjälk.  Blomma nr 2 är på G i bladrosetten.

Och orden från gudstjänsten i dag Gud metar inte bakåt om vi ber om förlåtelse, han glömmer  och Kristus blev den förmedlande länken lämnade sina lärjungar med orden Frid.  Mänsklighetens tidlinje har en brytpunkt: Före och efter år 0. Somliga kallar de före och efter vår tideräknings början. Men ursprunget är före och efter Kristus. Vill vi ta åt oss det, samt inte meta bakåt, se framåt och förmedla frid/fred? Hoppas det. Det får bli som Earth hour, något som borde angå oss alla.

Korsord är trevligt och passar bra som hjärngymnastik. En ny fluga har nått mig: Wordfeud och jag har ett par tre på gång. Vinna eller förlora gör det samma, lika roligt med varje nyfunnet ord.

 // Anna

Jajamensan fattas bara

För ett antal år sen när det var dags för söndagsskolan så drog vi igång med en ramsa som bl a innehöll det här :  Ni där borta är ni klara? -Jajamensan fattas bara.– Bra då sätter vi i gång med en glad och enkel sång… och så sjöng vi om hur bra det var att få träffas och vara kompisar. Lite den känslan har jag nu när jag upplevt att vårens blommor gjort full entré  på tomten. Gått och kikat emellanåt, men så händer det något och så går någon dag utan koll. Och helt plötsligt så i häcken spirar det underifrån av

Älskade blåsippor. Minns  från barndomshemmet att mamma hade en planta i trädgården , och där jag nu bor finns den vild!

Vandrar vidare och upptäcker i diket ut mot ängen vår första vitsippa! Den kommer raskt få sällskap i massor bara värmen kommer. Och sen kommer gulsippor och gullvivor. Och när gullvivorna blommar då kan man plocka kaip, vildväxande purjolök, hitfört av munkarna en gång i tiden.

Vitsippor minns jag massor av från barndomshemmet också,  som kunde plockas i obegränsade mängder. Minns pappa som kom in och bad mig följa med ut och titta på vitsippsmattan nere i trädgården:

”Du måste se den vakra blumstermatta sum fenns nere i trägårn” . Förvånade mig att han var så tagen av anblicken, han var tacksam till Skapelsens Herre som lät honom njuta av blomprakten.

Vandrar vidare genom trädgården och ser att snart är det dags att plocka nässlor!

Nässelsoppa – till påsk kanske! Den här växten är ursprungligen tagen i Ängagärde. Brukar tänka att det är väl få som odlar den här sortens växt, den växer ändå. Men inte på vår tomt, det finns väl inga rester av nån gammal gödselstack, den gillar ju ”fet” jord för att fixa självspridning.

Och så krokusraden som lyser! När jag var ute och jobbade i onsdags så stod en dam ute vid vägkanten och väntade på någon. Hon väntade väldigt länge, så till slut tilltalade jag henne med att hon hade tur med vädret, för solen sken så värmande under väntetiden.

– Jaa, och du har så fina krokus som lyser!  Vi samtalade en stund och hon fick veta att det var en tid när fasanerna och jag krigade om de gula skönheterna. Jag fick lägga ut ribbor som skydd för lökarna som tydligen var godis för fasanerna. Nu tycks  fåglar hittat andra matställen. Ibland dyker de upp längre fram när vinbär och hallon är mogna.

Och här kan sopgubbarna få lite att njuta av om de hinner.

Ett optiskt fenomen visar sig i glaskulan. Vid närmare syn så speglar den grannens och vårt hus i kvällssolen. (Den undre bilden är vänd och förstorad  förstås!)

Explosion på G av hyacinter väntas:

De här är vita, men utplanterade julhyacinter genom åren kommer att lysa med rosa och blått om någon vecka och tulpanerna vill bara upp, upp, upp!

Vi gick längs vägar i P18-skogen. Man blir rätt förundrad vad som kastas. Hur tänker man när glasburkar och tex det här slängs:

Hur enkelt vore det inte att kasta i glasigloon vid ICA, och däcken kan väl inte vara så svårt att bli av med på bättre ställe – firmor som säljer däck eller återvinningen. Dom lär väl ligga här i många år om inte någon omtänksam miljömänniska gör en insats.  Devisen som står på gotlandsbåtarna ”Du är någon annans upplevelse” borde finnas i våra minnen så att ingen vill göra så här!

Åren rullar på. Blev påmind om det när den här bilden kom fram:

Året är  här 1988.  Sötnosar e dom allihopa!!!!

Och allas vår Gullan tänker jag på och försöker uppmuntra. I dag njöt vi i solen liksom vid flera tidigare tillfällen i vår. Hon har alltid velat vara i solljuset – och nu när hon inte kan förflytta sig själv vill vi vara hennes ben en stund då och då. Och bara vara nära!

Genom jobbet har jag kommit i kontakt med hjälpmedel som finns för  handikappade. Nedanför syns en s k Akkaplatta som man kan styra, typ genom en laserstråle som läser av den svarta linjen på golvet (syns i spegelbilden): På rundan finns olika upplevelser utplacerade som man väljer själv att stanna vid om man har lust/vill. Platta rör sig när man trycker på en touchknapp.(Skymtar under handen på brickan som gul/svart tingest.)

I en specialiserad version kan man säkert bygga upp miljöer som kan passa individen.

Ja på tal om jobb, så har det blivit en hel del redan första månaden. Min ersättare ramlade och bröt fingrarna så det blev inhopp från början. Det känns bara roligt att vara på plats när det behövs. Först och främst vardagsrutiner, men ibland händer det annat.  Fick vara assistenten som följde min brukare och hennes kompisar till en match mellan Endre IF och Kais Mora i Södervärnshallen i fredags kväll. Vilket tryck, publikrekord tror jag och ljudnivån förstärktes av trummor och vuvuzelor( de där blåsinstrumenten vi lärde känna genom fotbolls WM i Sydafrika för ett par år sen), trots det åkte hemmalaget på stryk med 3-10.

Och till simhallen har jag varit med tre ggr den här månaden!  Enformigt har det aldrig varit. I april är jag inbokad för ett fastlandsbesök. Man kan inte tro att jobbet som assistent kan vara så omväxlande. Man ska vara brukarens händer och fötter när den egna förmågan saknas. Det gäller att ha fantasin påkopplad, när orden inte uttalas. Glädjen i ögonen är belöning för att man lyckas.

Men lite privat har jag gjort också. Varit på fastlandet två vändor, om än bara över dagen ena gången. Då upptäckte jag att mobilsladdarna passade utmärkt att koppla in sig på färjans radiokanaler med. Bra då behöver man inte köpa/hyra det mer! Handväskan kan innehålla många bra grejor.

Vi närmar oss påsk, och vill fira den med värdighet och glädje över budskapet om Jesu uppståndelse samt umgås med familj och vänner.

♥ /Anna

Euphoria

 

Våren är här! Vitt, blått och gult. Vårens första färger.

Och så var det ju Låten som vann:

Googlade lite, hittade länkar och tar med en översättning, som kortats av med upprepningar av upp, upp ett antal gånger:
Varför, varför kan inte just nu sista för all framtid?
Ikväll är ikväll evigheten en öppen dörr …
Nej, inte någonsin sluta att göra de saker du gör.
Gå inte i varje andetag jag tar jag andas dig …

Eufori
För evigt, till tidens slut
Från och med nu, bara du och jag
Vi kommer upp
Eufori
Ett evigt konstverk
En slog kärlek i mitt hjärta
Vi kommer upp

Vi är här, är vi alla ensamma i vårt eget universum,
Vi är fria, där allt är tillåtet och kärlek kommer först,
Evigheters evighet tillsammans seglar vi in ??oändligheten,
Vi är högre och högre och högre, vi nå för gudomlighet.

Eufori
För evigt, till tidens slut
Från och med nu, bara du och jag
Vi kommer upp
Eufori
Ett evigt konstverk
En slog kärlek i mitt hjärta
Vi kommer upp

Alltid seglar vi in i oändligheten,
Vi är högre, vi sträcker oss efter gudomlighet …

Eufori, eufori
Vi kommer upp
Eufori ….
Ett evigt konstverk
En slog kärlek i mitt hjärta
Vi kommer upp
Eufori, eufori
Vi kommer upp…

Lyckotillstånd. Minns en vacker plats i Linneryd, Kronobergs län, Knapeli. Där satt jag en gång för många år sen. Platsen beskrivs ” Knapelid är en fin utsiktsplats över sjön Rottnen med en stig som går runt Tomtsjön. ”Där satt filosofen inom mig och tänkte.”

Tankarna kom att livet är som en utsiktsplats vi får gå till. Det vackra, det fina vi vill minnas. Sen finns det dalgångar, sjöar och skogar. Hur skulle vi uppleva all skönhet om inte detta fanns som ram till utsiktens skönhetsupplevelse. Sorger, besvikelser, icke uppfyllda förväntningar, oförståelse av det som inträffar… hur skulle lycka uppfattas om vi inte hade det att jämföra med.

 

Tre bilder från Knapeliområdet, vill ju visa familjen samtidigt som jag minns mitt filosoferande.

Behovet att ha någon att lita på, vårt sociala nätverk, vår familj är säkert mer viktigt än många ens vill erkänna. Det märker vi om inte annat om det strular i relationerna. Och försvinner någon ur familjen så blir det ett ”svart hål” som aldrig går att glömma helt. Vi vill att livet ska följa sin naturliga gång. Gamla kan dö, men inte unga. Man satsar sin kärlek på livslångt förhållande och så kanske det tar slut. Kaos, kaos.

Det är stunderna när det är som bäst vi vill ha kvar, Eufori, glädjen över den trygga kärleken, det nyfödda barnet, avklarat uppdrag, eller vad det kan vara.

Uppnår man inte det, så vill människan hjälpa till att framkalla just känslan på olika sätt. En god väg är att vara medmänniska, behandla andra som man själv vill bli behandlad. Att ge uppskattning och bekräfta kan vara rent av motbjudande, men vad det tinar upp spända situationer. Offra lite av sin egen prestige kostar på. Be om hjälp.

När behovet blir missbruk av olika slag, misshandlar man sin egen kropp fast man förmodligen inte vill.  Det kom upp en sida med en drogvisa gjord på orden till Euphoria. Fick fram den först, och blev förundrad. Hur kunde det bli en vinnarlåt? Som tur var kom jag rätt i sökandet sen. Men det gav mig en tankeställare hur människor kan ha det. Det är ett kaos inombords som måste skjutas åt sidan. Kanske gång på gång tills undergången är ett faktum.

Vad vi ska mötas av i livet, det vet vi inte. Men nuet kan påverkas. Att välja rätt är en ständig fråga, och så mycket att ta hänsyn till. Drivkraften inom oss är ju göra rätt. Men ibland blir det fel.

Gör om, gör rätt. Ett bra uttryck att ta till sig. Förlåta sig själv och ta nya tag. Bandet kan inte backas. Gjort är gjort. Men framtiden är vår! Med nuet lägger vi grunden till den. Våga prata med varandra, ärlighet och omtanke borde vara ledord. Jag rannsakar mig själv….

Goda minnen ska man samla på. Dem  tänker jag på, när klagomålen vill ta överhanden. Det hjälper att planera framtiden.

Och så lovade jag ju förra gången avslöja råd 132:

Åk till Stockholm och turista, och det gjorde jag förra helgen. Träffade syster och stora delar av hennes familj och hela vår familj träffades hos henne på fredagskvällen. Sen fortsatte vi till Uppsala, bodde på hotell och umgicks med våra nära och kära där tills vi åkte hem på måndagen. Ett underbar helg, som plockar upp många goda känslor.

Inte i fredagskväll, men 1988 i Södertälje.

Vi gjorde Uppsala och utflykt till Biskops Arnö och Skokloster.

En familjegunga hittade vi också!

Resten av veckan bara flöt på. Fick göra inhopp på jobbet flera dagar, så veckan blev ganska vanlig.  I fredags tog vi en långpromenad via Almedalsbiblioteket, Botaniska trädgården och innerstan.

Kan meddela att Stora torget i Visby just nu genomgår en förvandling,

Och nu kan man ha tur och få se lite bakom och upptäcka nya vinklar.

Trevligt var det med kyrkvänner i lördags. Smakade gott med thaibuffé och trevligt att sitta vid fint dukat bord.

Två bilder från första spadtaget vid kyrkan 1/5 1988. Vänner hittar man alltid här i alla åldrar.

Och veckans tips får bli nr 275, eftersom jag umgås med en del tidningsfolk nu för tiden:

Klipp ur tidningsartiklar om folk du känner och skicka till dem med positiva kommentarer.

De du fotografen, bilder räknas också! Särskilt i DN just nu.

/ Anna

2012 en skottdag att minnas….

Visste ni att en påve Gregorius 1588 införde begreppet skottdag.

Och den förändringen kommer att stå sig till år 4900 enligt uppgifter jag sett på nätet. Det måste ha varit mycket smarta astronomer och matematiker som kunde fundera ut en sådan hållbar förändring om tiden och kalendern.

Förgående stora tidsförändringar hade skett 46 f Kr, den s k Julius Caesars kalenderreform( Julius Caesar var kejsare i Rom och Ortodoxa kyrkor följer fortfarande den kalendern.) I det romerska riket så började året med mars månad. Så därför var det ju nyårsfirande i slutet av februari och det är väl därifrån som beslutet kom att ha skottdagen i slutet av den månaden.

Före 1996 inföll skottdagen den 24 februari, med den följden att de som hade namnsdagar 25-28 februari försköts en dag när skottåret inföll. Men riktigt rätt är det ändå inte.

Med hjälp av nya tidens uppfinningar och hjälpmedel har man kommit fram till att vårt kalendersystem ändå är lite för kort. Så enkelt uttryckt förskjuts jordens bana ett dygn på 3333 år. Dagen då natt och dag är lika långa vid höst och vårdagjämning infaller lite lite tidigare för varje århundrade. Känns dock som det är ett problem vi inte kommer att märka av, om det inte inträffar något som påverkar jordrotationen, t ex stora tsunamikatastrofer.

Alla som någon gång önskat sig en extradag att få göra det som inte hunnits med, hade väl en liten chans att komma ifatt i år, eller…. Nehä jag märkte inget särskilt. Skottdagen var en dag precis som alla andra.

Nej nu ljuger jag. För min del så började en ny tideräkning. Nu får jag arbetsfri inkomst, jag bestämmer själv om jag vill jobba till 75 som Reinfeldt pratade om häromdagen. Jag kan planera min tid efter eget tycke, men kan/vill gå in och arbeta för att bättra på inkomsterna. Så sagt upp mig har jag inte gjort. Men ett nytt löneavtal har jag fått! Hade chansen att få bli vikarie när det behövs på mitt ”f d” jobb.

Pensionen är inte som barnbidraget, lika för alla. Nej i proportion till livsinkomsten. Så spara i olika former i förväg är ett bra knep, bästa pensionsförsäkringen är att inte slösa utan lära sig ekonomiskt leverne redan från unga år.

Ekonomin i världens länder är ju rätt darrig på sina håll. Ena dagen går börserna upp, men kan falla lika fort som någon snubblar.

Men glöm det bekymret nu. Nu har vi ju våren att tänka på. Sju starurar , ett talesätt på ön. Det ska komma snö sju gånger efter att någon siktat första staren. Första lärkan har sju yrväder i stjärten, läser jag hos en bloggkollega. Sen är den riktiga våren här. Men redan spirar purjolöksstråna på fönsterbrädan vid sidan av paprikaplantorna. Några fler frösorter väntar ivrigt på att förgroddas. Och ute finns alla lökväxterna på språng. Vitt, gult och blålila är färgerna som först kommer fram!

Ett bra sätt att må bra är att vara på jakt efter positivt tänkande. Det svåra finns ju ändå tros allt, men det behöver ju inte mala ner vårt inre. Koncentrera tankarna till det roliga och det som är gott. Det ger energi.

En titt i min lilla instruktionsbok för livet ger följande guldkorn:

171: Ge aldrig upp. Den som har stora drömmar är mäktigare än den som har alla fakta.

321: Låt inte bli att göra något bara för att du inte klarar av det. Gör så gott du kan.

304: Bedöm din framgång efter hur du njuter av lugn, hälsa och kärlek.

302: Lås bilen även om den står på din egen uppfart.

246: Vinka till barn som är på väg till skolan.

( Bara för den som har företag: 249: Anställ folk som är smartare än du själv)

Och det här kan vara riktigt svårt, men genomförbart .

251: Lär dig visa entusiasm. Även om du inte känner för det.

Råd 132 ska jag avslöja nästa vecka, nyfiken va?

Ps… på min första dag ”i frihet” fungerade jag som rörmokare. Ledningen från tvättmaskinen till avloppet gav upp, antagligen p g a att plaströret böjt sig av 95°-vatten. På det följde att det gick isär i skarvar och det blev vattenbad på golvet.

Mannen upplyste villigt att det flöt vatten på fel ställe och nu började utgifterna. Men kort sammanfattat: Flytta på tvättmaskinen, och duschen samt skruva loss ledningsfästen. Gör rent, sätt i hop och ställ tillbaka. Sen var det klart!!

Men att det var minimalt med utrymme och obekväm arbetsställning är en annan historia. Och så fick jag god handräckning förstås! Nästa tvätt fungerade som den skulle och allt är fröjd i ”tvättstugan” igen.

Solen lyste och tar sen ut min rullstolsburna syster på en första vårpromenad. Lycklig för att än en gång få träffats.

En härlig dag att lägga till minnesarkivet.

/ Anna

Blinka lilla stjärna….

Estelle Silvia Ewa Mary blev veckans mest kommenterade namn. Säkert logiskt i den lilla familjen som fått sitt första barn. Familjen som tycks klara balansgången privat/offentligt. Tycker att de är bra representanter och förebilder. Vilken brud skulle inte velat höra Daniels tal på bröllopet – de flesta tror jag. Det var stora och fina ord. Lyckas de föresatserna är det något vi kan vara stolta över i Sverige.

Jag upplever inte att de utnyttjar sin situation utöver det tillåtna. Det är väl folk runt dem som försöker få del av glansen. Har läst om att det bakats mängder av prinsesstårtor och alla bagare är glada för ökad omsättning. Och hur många tidningar har inte redan haft bilder och texter som berör händelsen och de hoppas på större upplagor. TV:ns morgonsoffor har riktigt gottat sig i det kungliga och drar tittare.

Handen på hjärtat alla som är kritiska till kungahuset, är det inte avundsjukan som lyser igenom. ”Jag vill också ha… ”. Det säger man ju inte, utan det är inlindat i uttryck som  ”Det är på tiden att vi avskaffar monarkin”.

Då är min fråga: Är det bättre i länder med presidenter, eller vad man nu väljer att kalla sitt lands valda ledare. Det viktigaste är ju hur demokratin fungerar. Vi lever antagligen i ett av de mest demokratiska länderna. Men är det inte dags att alla tar ansvar och blir ärliga både i stort och smått. Fusk med bidrag, skatt och liknande borde inte finnas. Då  det fanns säkerligen arbete åt de flesta som vill ha, och pengarna skulle räcka till i olika kassor i samhället.

Det vore väl en stjärna att sikta mot. Ett rättvisemärkt Sverige, landet där inge vill fuska. Landet där ärlighet härskar.

(Fotot ovan har du nog redan listat ut att det är från min ”prinsesstid”.)

/ Anna

Mitten av februari.

Mitten av februari ska vara den kallaste delen på året.  Den som eldade med ved skulle ha hälften kvar av vedförrådet kvar, för att klara sig tills värmen kom och eldningssäsongen var över. I Bondepraktikan läser jag vidare att det är nu man ska hugga nästa års ved och man ska klä sig varmt. Man ska också akta sig för frosseri.

Det är gott att bygga, köpa och sälja. Föra sig i nya kläder, och att göra bröllop. Men att få barn i februari var inte lika lyckosamt, risken var att de blev olydiga, giriga och gitter mycket att äta och dricka samt talar mycket.

Men hur är verklighetens väder? Jo det har varit kallt, snö och möjlighet till skidåkning i spår här på ön. Kramsnö inträffade och utrustad med barnasinnet så blev det en ”Snöman” i trädgården i år också.

Minns från mina unga år i Ängagärde hur mamma lärde ut konsten bygga i snö. Det måste vara från den undervisningen som att arbete med snö kan innebära  lek. Annars hade far en massa jobb med snön snörika vintrar. Vi hade 1½ km privat väg som skulle plogas. Vi bodde ungefär i mitten av slingan, så var det besvärligt kanske bara halva vägen var farbar med bil. Men post och mjölk skulle hämtas ute vid stora vägen, den vägdel som var mest snörik. Det var då man fick upplevelserna med häst och släde. Hästen travade på och det gällde att ducka för snökokorna som lossnade från hästhovarna. Minns också att jag byggde egna små snöplogar och försökte mig på att hjälpa till att röja gångstigar till vedskjulet, potatisförrådet, hönshuset mm.

Det var också den här tiden far jobbade i skogen. Någon gång följde jag med honom. Den medhavda matsäcken åt vi vid en lägereld, sittandes på en säck fylld med hö. De minnen jag nu relaterar till är före min skoltid och vi hade inte skaffat traktor än.  Innehållet i säcken var hästens mat, och det fick den äta lite då och då under dagen. Det var bra för samtidigt var hästen upptagen och höll sig stilla.

Det är med stor nostalgikänsla jag vandrar än i dag de där skogsstigarna. Och nästan varje gång tar vi också fram matsäcken, och det händer att vi tänder  en  grilleld. Men, men som sagt det är  i Västergötland och inträffar högst en gång om året.

Nutid:

Och så pratar ju många om uttagningarna till melodifestivalen. Eftersom jag var ledig nu i helgen så passade jag på att se den här omgången. Funderar på om man fick ut mer av texter och musik om man inte såg all glamour. För det stjäl onekligen uppmärksamhet. När någon skrivit pyjamasparty på Facebook som kommentar om melodifestivalen, stack associationerna iväg till min första fjällvandring. Inte alltför långt in i förrådet hittar jag den:

Pyjamasen och så hittade jag västar, lika fina som den ”Andreas” hade på sig vid sitt framträdande i låt nr 7(?) Minns ni killar när ni hade dom?

– Pyjamasen som vi tre tjejer köpt var sin för att inte behöva frysa i stugorna nattetid. Det var ju en kul grej att göra. Dagtid hade vi likadana kepsar och snusnäsdukar runt halsen. Kungsleden från Abisko  ner till Kvikkjokk, inklusive toppbestigning på Kebnekajse tog drygt 2 veckor. (Mer om den vandringen finns… Sök på ordet ”ängel”  i sökrutan till höger och du kommer till 23 oktober Tid är det enda vi har).

♥/Anna

Pensionsålder 75

Tänk att fotoälskande sonen fick uppgiften att vara fotograf och bland de första att få höra  Reinfeldt  uttala orden om pensionsålder vid 75.  Ett uttalande som troligen kommer att ältas till för -och nackdelar för oss  svenskar. Jag hoppas också att kunna arbeta tills 75, men inte precis som nu.

Kanske skulle det finnas ett system från 63 års ålder där man kan finna lämpligt arbete och minskad arbetstid om man så önskar. Varför inte låta äldre hjälpa varandra, t ex som nu fungerar som ideellt arbete men få åtminstone ”Rutlön” för det. Är ganska säker på att många vårddagar för samhället skulle försvinna, därför att många skulle helt enkelt må bättre om man fick känna sig behövd.

Mitt tankesystem skulle fungera ungefär så här:

  • 74-åringen arbetar 10% i månaden resten full pension, vilket jag tror motsvarar arbetstid  ½ dag/vecka.
  •  73 år arbetar 20%
  • 72 år 25%
  • 71 år 30%
  • 70 år 35%
  • 69 år 40%
  • 68 år 50%
  • 67 år 60%
  • 66 år 70%
  • 65 år 80%
  • 64 år 90%
  • 63 år och yngre 100% om det finns möjlighet.

Sen skulle det inte finnas dessa fallskärmar som nu verkar finnas. Kan man jobba 100% till 67 års ålder, ja då borde man få ha de 25-30% till godo på något vis som klokare människor än jag kan fundera ut. Då kanske man kan kalla sådant för fallskärm.
Man ska ha betalt för den tid man arbetar och inte mer. Ja, jag vet jag fick  friår, bara jag slöt jobba för Gotlands kommun. Men det var inget självpåtaget önskemål, utan mer en påtryckning för att rädda jobb åt andra. Jag bad faktiskt om alternativ!

Visst det hette så vackert ett erbjudande om avgångsvederlag, men det kändes  lyxigt. Och var ett fantastiskt år för min del. Men efter det var jag ”portad” som arbetskraft inom regionen. Så sen skaffade jag mig anställning inom privata sektorn som personlig assistent och kommer nu att sluta som fast anställd efter 2½ år. Sen hoppas jag på inhopp som vikarie då och då. Redan uppbokad kan jag avslöja. Och det är jag glad för.

Men mycket av ledigheten under friåret användes till omvårdnad av fastigheten på olika sätt. Den förmögne hade troligtvis anlitat flera hantverkare, men frågan är om vi hade haft råd till det.

Vad gjordes den här tiden:

  • Totalrenovering av gotlandsgungan som till stora delar var upprutten..
  • Skyddstak över ovanstående. ( Skymtas på förra blogginläggets bild.)
  • Fasadtvätt
  • Utbyte av halva träpanelen på husets sydsida( ingen tillfrågad snickare, tre st, ville göra ett så ”litet jobb”)
  • Fönster reparationer på förråd ( Kötiden hos fönsterreparatörer gjorde försök värt att pröva.)
  • Fastighetens hela fasad målades två , på vissa ställen tre gånger.
  • Cementtrappa och skyddstak vid dörr på gaveln till nya ”garaget”.
  • Tvättning och två gånger målning av staket.
  • Ideellt arbete med äldreverksamhet en dag lite nu och då.
  • Det lyxigaste: resan ”Sydafrikas guldkorn” blev grädden på moset. ( Tack Monika att du vill bli medresenär!)

Allt det här hade blivit svårt att hinna med under ett vanligt arbetsår.

Och just nu går ju serien ”Mot alla odds” i TV. Naturen där påminner mycket om det jag fick se i Sydafrika. Tänk er in i, att sitta ytterst i jeepens mellansäte och att få uppleva det här:

Men inte bara djur och natur. Besök på ett projekt att stödja ensamma mammor med barn i en av Kapstadens kåkstäder. Här bedrevs utbildning (med bl a stöd från Sverige) och försäljning av deras produkter.

Varför inte plocka ner  ballonger och pennor i bagaget – sånt som barn gillar? Åser testet genast!

Köpte en där vävd kasse och denna söta lilla mamma spårade jag som tillverkaren. Bad en av hennes kamrater fota och vi tog flera bilder innan hon var nöjd. Tänk nu finns hon på nätet. Det skulle ju inte vara omöjligt att nå tillbaka med de rätta uppkopplingarna! En annan kvinna som jag samtalade med hette Erna och sålde saker uppe i norr. Hon berättade lite om sina förhållanden, av henne köpte jag salladsbesticket och lovade samtidigt att komma ihåg henne:

Och att ha badat i Indiska oceanen med dess enorma vågor som rullade in mot stranden fick mig att känna stor respekt.

Så tillbaka till dagens tankar:

Var och en av oss bär på förmågor av olika slag som vi kanske inte har haft möjlighet att använda. Det finns mycket att göra i samhället, bara fantasin sätter begränsningar. Men tänket måste förändras, om pensionsåldern ska kunna höjas till 75 år. Hälften ska inte behöva dö innan de får pension, som skulle varit fallet om  mina föräldrar skulle fått pension vid den åldern. Ingen ska behöva uppleva känslan att vara tvungen att arbeta (tills man dör – för det tjänar staten på).

Men påpekar någon som känner min familj din mor blev ju 79 år. Jo, men hon var ganska senil redan vid 75. Frågade mig vem jag var som hade synpunkter på hennes 75-årsfirande och efter  ett halvår sköttes det mesta med vård och omsorg.

Min far var 66 år när läkaren sa till honom, säljer du inte gården nu och slutar med det tunga arbetet så får du inte uppleva några pensionssår. Han tog ett beslut, avvecklade gården inom 4 månader, vill jag minnas, och fick uppleva 5½ år med ”arbetsfri lön” . Tack vare det fick mina pojkar träffa och lära känna sin morfar lite i alla fall. Men tro inte att pappa rullade tummarna de åren. Han gjorde allt han kunde för att sköta om det inköpta huset i Kärråkra. Huset som han i flera år önskat skulle bli hans någon gång, blev till salu alldeles lagom till gårdsförsäljningen. Tala om att livspusslet gick ihop bra!

Sen så kommer jag att tänka på Gertrud Lyrung, som nu snart är 81 år, hittills samlat in hundratusentals kronor, sammanlagt miljoner, till socialt arbete i Benin genom en flykting som hon upplät boende åt för snart 10 år sen. ( Se blogg den 13 november 2011)  Hon är en välkänd guide på Visbys gator sommartid och varenda krona hon får in går oavkortat till denna mission. Hon unnar sig inte ens att resa dit, för de pengarna kan ju användas bättre, t e x att bjuda hit  Remy på välbehövlig semester att bo och få uppehälle, samt utrustas med diverse som behövs i hans vardag i sitt hemland. Guideturer/bussresor på 3-7 timmar är en munsbit för denna alerta kvinna. Tänk om Sverige skulle utbetalt detta med Sida-medel, hur många skattekronor hade inte erfordrats då? Blir du nyfiken på detta arbete och vill stödja kan jag vidareförmedla din förfrågan. Om jag är så pigg som hon vid 81 års ålder, då är det fantastiskt. Hur värdefullt är inte denna insats för föräldralösa som nu får en framtid.

Vi har det väldigt bra i vårt land! Är tacksam.

♥/ Anna

Äntligen snö!

Så kom då den vita årstiden i sin rätta utstyrsel. Skönt att det blir vinter när det ska vara vinter. Kallt är det, men bara man är förberedd så fixar det sig. I lördags kväll körde vi från Klintehamn till Visby vid 20-tiden. Temperaturen växlade under resan mellan -16° ner till – 23°. Som tur var höll sig graderna kring -17° runt vårt hus.

I morse kollade maken känsliga köldställen i fastigheten. Det lönade sig. Han fick ta till hårtorken någon minut för att tina en begynnande ispropp ute i nybygget, dvs ledningen som fick bytas i samband med branden för något år sen. Hade redan pratat om att höja värmen från frostvarning någon grad. Men nu blev det gjort i ilfart vill jag lova.

Annars är det bara vackert. Kolla här utsikten från mitt databord:

I dag blev det premiär på skidor med skidåkning. Började så smått med 3 km här hemmavid. Glidet och allt annat kändes så bra. Minnen från de senaste årens skidåkning gled samtidigt genom huvudet. Spåren ute vid VOK-stugan, P18 spåren och Grövelsjön.

Sen mindes jag mina allra första skidor. Dem tillverkade pappa Göte, och jag minns hur han satte de tillhyvlade brädorna i spänn för att få till rätta böjen. Och så tjärades de noga på undersidan. Valla fanns nog inte på ”kartan”. Bindningarna var troligen en bit av en rem från någon utsliten hästsele. Man sköt i foten  remmen över tårna. Tänk om jag hade haft ett foto på dem! Måste säga att utvecklingen gått framåt. Man tappar inte skidorna så lätt, inte behöver man sätta skidorna i spänn varje gång och ”tjärlagret” är utbytt mot ett permanent material.

De första små skidorna byttes ut.  Det blev mer skidåkning därhemma i Ängagärdsskogarna. Där fanns också traktens bästa skidbacke, dit ungdomar kom för att åka. Det var en ordentlig backe och nästan aldrig vågade jag börja högst upp. För i slutet skulle man i full fart passera ett grindhål, den upplogade vägen och om farten var hög nog och slutligen guppet som blev över en mindre stenmur och plana ut på en åker. Klarade man hela vägen blev det väl en sträcka på ca 250 m.

En gång föll jag i den där stenmuren. Det gjorde så fruktansvärt ont, så när syrran kom och frågade hur det gick, så minns jag att en känsla av ilska kom upp över att bli störd. Men det var ingen sten jag slagit i. Utan en liggande stängselstolpe med ett uppstickande spikhuvud! Säger bara att en tefatsstor, mörkt rödbetsfärgad lårkaka blev resultatet. Och för att kunna sitta så använde jag bara halva sittytan ett par dagar.

Och nu så där 40 år senare så daskade jag i gatan med cykeln på väg till jobbet. Inte riktigt så illa, men knät har var ömt en vecka ungefär.

Annars minns jag massor av härliga skidturer. Utforskade stigar och skogsvägar till sjön Ömmern som finns på gränsen Möne/Södra Vånga/Hällstad. Ensam eller tillsammans med fler. Och runt gårdens ägor hade jag en del år fina spår. T o m mamma Ingeborg kom med på tur någon gång.

Fjällresor, där jag mest åkt spår. Åh det där med strålande sol, härliga spår, picknick i ryggsäcken och den den där äkta tröttheten som gjort att maten på kvällen smakat så underbart. Erkänner: Jag älskar riktig vinter.

Tyvärr har jag bott på ställen långt från fjällen. Båt, buss , bil, tåg eller någon gång flyg för att nå målet. Men vill man så går det.

När jag blev gotlänning så åkte familjen något år till Hemavan eller Strimasund där makens jobb kunde förmedla boende. Därifrån minns jag grabbarnas första skiderfarenheter. Minns hur man fick heja på och uppmuntra. Då fick man packa ner massor av tålamod också. Ett knep var att ta morgonbussen i motvindens riktning någon kilometer och glida hem i medvind.

När minstingen var med första gången drogs han i pulka eller fick gå ibland för att hålla värmen. Minns en matrast han vägrade äta sin matsäck. Men någon kilometer senare ringde väl hans matklocka likt Skalmans och sittandes på en sten med chokladmugg och dubbelmacka utbrister han charmerande:” Det här var mums fili babba!

Samme son levererar ett annat minne. Vi bodde i Ånn på hemvärnsgården. Plötsligt hör jag någon som jag inte ser säga :

– Nej men har ni sett en liten grabb springer utan skor ute i snön. Snabbkoll på familjen och snabbt fram till ett fönster. Vem springer där utan overall i bara strumplästen om inte Sven. Snabbt ut och fånga upp honom med frågan: Vart är du på väg .- Jag ville bara undersöka om det gick att springa ut genom dörren i ena gaveln och om man kunde komma in genom dörren i andra gaveln. Jaha nyfiken ska man vara, annars vet man ju inte svaret!

Det mest skrattretande minnet är nog 26 år gammalt. Maken deltog i en kurs på hemvärnsgården i Hemavan. Där hade han kvitterat ut kläder och annat som behövdes för veckan.  Så var det dags för sista frukosten och hemresa. Och maken ville sitta på ett speciellt ställe i matsalen. Mitt i maten fnissar han till och jag undrar varför. Inget klokt svar. Tur det. Efteråt berättar han att när han kvitterade ut sitt ”kurspaket” låg det ett par damtrosor med. Allt skulle ju lämnas tillbaka. Damtrosorna också tänkte han. Men dem hade han vid obevakat ögonblick stoppat in ett befäls vita fina huvudbonad där ett antal sådana låg på rad utanför matsalens hatthylla. Och denna frukost skulle vi sitta kvar länge. Vems uniformsmössa hade det spektakulära innehållet? Jag fick ju sitta med ryggen mot, men fick det beskrivet efteråt. Minen på upptäckaren som snabbt avlägsnade innehållet i förhoppning att ingen sett. Jojo!  Ett gott skratt förlänger livet…. Förlåt, men jag antar att det var inte det enda skämtet i den stilen som hände i de kretsarna.

Och så Maggan och jag på väg för tre fyra år sen. Vi skulle flyga från ön och ta tåget från Arlanda nordväst mot Mora/Grövelsjön. Med skidor och allt annat så blev det snart risk övervikt. Maggans man stod vid incheckningen och väntade på att få höra ”domen”.  Då flög tanken genom mitt huvud. – Ah, det är så besvärligt med skidorna, kan jag lägga dem direkt på bandet utan att väga?  Jo det gick bra. Vad incheckningspersonalen inte visste var att däri fanns förutom skidor även en hel del av veckans mat. – Att du skulle snuva mig på nöjet att få rätt om övervikten, hör jag bakom mig. Kvinnans list övergår mannens förstånd, är det inte så man säger?

Nu hoppas jag på fler sköna skidturer den här vintern. God natt – snart är det måndag och jobbet väntar.

♥/ Anna